Det är nånting speciellt med Brahegatan ner mot Humlegårdsgatan och bilarna som kör här. Oftast är det nån Porsche eller Ferrari som har väldigt bråttom ned för denna nedförsbacke. Det är som att just den biten ner från Linnegatan är besudlad eller farlig att köra på så dom måste gasa extra mycket för att snabbt komma förbi gatan. Det kanske är nån slags synvilla att det är en uppförsbacke som gör att dom måste gasa så mycket. Det känns väldigt oekonomiskt att inte rulla nedför backen. Dels för att bilarna drar mycket mer bränsle och dels för att dom måste bromsa så hårt när dom svänger in på Humlegårdsgatan.
Jag har stor förståelse för att köra snabbt, det triggar en slags äventyrslusta som gör att adrenalinet flödar och vi känner lycka. Dock ser jag inte att 100m inne i stan ska hinna trigga denna äventyrslusta utan blir snarare nå slags irritationsmoment för oss övriga.

När jag köper min Porsche kommer jag tuffa omkring lugnt på gatorna. Är inte det ett bättre sätt att få uppmärksamhet?

Så var två av sommarens resor/utflykter planerade. Under midsommarhelgen blir det bröllop i Båstad och vi kommer bo på Hotell Skansen som ser riktigt fint ut. Ska bli riktigt kul att gå på ett bröllop i vuxen ålder, var säkert 20 år sedan jag var på ett.
Andra resan går mot New York, äntligen! Ett år för sent. Empire Hotel på Broadway, Manhattan. Samma hotell som dom tjatar om i GG, det som Chuck äger (yes, I'm a nerd).
Känns otroligt skönt för jag är sån som alltid måste ha nån resa eller större aktivitet att fram emot.
Är otroligt nyfiken på kontorets sommarfest, kommer bli svårt att toppa förra årets aktiviteter i skärgården.

Snart är kl. 17! Mot Strandbryggan!

Lite musiktips som är halvgamla...men bra!
The Toxic Avenger - Toxic Is Dead (Designer Drugs Remix) (Mediafire)
Two Door Cinema Club - Something Good Can Work (The Twelves Remix) (Mediafire)
HEARTSREVOLUTION - Switchblade (Designer Drugs Remix) (Mediafire)
Crystal Castles - Crimewave (Midnight Conspiracy Remix)
The Temper Trap – Sweet Disposition (RAC Mix)
Florrie - Panic Attack (Fred Falke Extended Mix)
Window Shopping (Savage Skulls Remix)

> Dödselectro <3

Gillade helgen som var.
Middag på Story Hotel efter lite fredagsöl på kontoret. Tonfisken var den bästa jag någonsin ätit. På riktigt. Den var helt underbar. Upp till nån slags takvåning på Story för att nästan vända i dörren. Var lite väl creddigt. Obaren bjöd på vanlig trängsel så det blev en rätt tidig kväll.
Lördagen innebar lite shopping. Dörrmatta bland annat. Kul...?
Söndagen spenderades mestadels på Strandbryggan bara för att intala sig om att våren verkligen är här.
Var tvungen att promenixa dit idag igen på lunchen bara för att skynda på sommaren ännu mer...

I helgen kommer en massa släktingar på besök för att fira min ålder. Ska bli riktigt kul att träffa de jag inte sett på över ett år. Lördagslunch på Riket är inplanerat.

Lite Londonbilder...

London var fint. Var skönt att komma bort och känna att man inte fastnat allt för mkt. i Sthlm. Tanken var att åka över till Paris bara över Lördagen...
Vaknar av klockan 04:15. Stänger av den. Lägger huvudet på huvudkudden. Tänker; jag måste gå upp annars kommer jag somna om och missa tåget. Nästa gång jag kollar på klockan så är den 06:40. Tio minuter innan tåget går. Kändes riktigt fint, jag lovar.
Blev ännu en dag i London vilket var lika trevligt som en resa till Paris, inbillar jag mig. Bra restauranger, bra häng, festligheter och ett bra humör gjorde resan lyckad.

Fick såklart blodad tand och kommer inom kort boka rum på Empire Hotel i N.Y. under min semester i sommar. Kan inte nån sponsra mig med lite lediga dagar och fler resor? Vill upp i luften och bort...BORT...BORT!

Even-Steven kom och hälsade på igen. Det här med att må bra har alltid ett pris. Det kommer alltid nånting som sätter kalla kårar i mitt hjärta. Det är bergochdalbana. Att någonting så bra kan bli så dåligt och bara rycka ur en all livsglädje. Att man helt plötsligt vill slå sönder allt man ser och förstöra allt vackert.

Jag är dramatisk i det mesta jag skriver.
Du får mig att må dåligt.

Det är nånting som fattas.
Du är där i mitt huvud hela tiden....
...och jag förstår fortfarande inte vad jag själv säger.

Imorgon åker jag, tydligen, till London och en snabbis till Paris över lördagen. Förhoppningsvis kan det få mig på andra tankar. Jag är skeptisk.

Känner att jag förlorar nånting som jag haft ett tag nu. Nånting som håller mig där jag bör vara så det där inte händer igen. Vill egentligen bara fly och isolera mig för att inte behöva känna sådär igen.
Men...för ett tag sedan hände det väldigt omvälvande saker i mitt liv som faktiskt fått mig att utvecklas. Inbillar mig att det gick åt rätt håll och att jag i slutändan mår så otroligt bra av hela upplevelsen. Huvudet är där det ska och saker jag aldrig trodde skulle vara min grej...blev min grej!
Längtar efter er...jag undrar hur ni kommer vara...

I'm going to give all my secrets away.

Sätter mig på ett plan till London över påskhelgen. Ser fram emot att komma bort. Kanske ett tåg mot Paris en dag. Åker mest för att få variationen, är rätt trött på Stockholmsvädret just nu även om det kanske inte blir så mycket bättre där borta. Uppskattar allt jag har så mycket mer när jag kommer hem.

Om det är här som minnen görs så vill jag stanna till nu. Vill spara det här till ett långt underbart minne.
Men jag skräms. För...att bry sig är att vara behövande. Det är nästan lite för enkelt, varför går det som jag vill? Är det nu Even-Steven kommer och förklarar varför det varit så svårt på senaste tiden. Är det min tid nu? Är det jag som förändrats eller är världen mycket snällare mot mig bara just nu?
Vår snart och jag ser fram emot varje vaken sekund av varmare och mer soligt väder.

När jag var yngre så fattade jag nog aldrig hur viktig och förberedande skolan egentligen är. Tog mig igenom min skoltid som att det var ett nödvändigt ont. Alla sociala situationer som uppstod var dessutom nånting som man skulle lämna kvar i skolan för när jag blev vuxen och jobbade så skulle dessa förändras till någonting mer...moget och vuxet. Men ack ack så mycket som lever kvar. Jag önskar att jag fick veta att "vuxen" inte är nånting man blir medvetet. Vuxen är nånting man blir med åldern. Att bete sig vuxet är nånting som förväntas av en utan att man vill det. Jag vill absolut inte vara vuxen men beter jag mig inte så...då är nånting riktigt fel!
Igår tog jag en sjukdag. Spelar ingen roll vad anledningen var, jag sjukanmälde mig och var inte inne på kontoret. Senare på kvällen var jag ut och åt middag. Det är inte socialt accepterat. Det är att jämföra med när man var mindre och gick i skolan; är man hemma så ska man stanna hemma vad som än händer. Kan man gå till affären och handla så kan man minsann gå till skolan!
Jag trodde även att detta skulle försvinna eftersom man skulle vara vuxen nog att bestämma över sig själv, men ack ack så fel jag hade. Alla dessa situationer, sociala spel och auktoriteter som fanns i skolan går att hitta i detta "vuxenliv" fast positionerna kallas nånting annat.
Så! Kids! Stay in school! Studera hur skolan fungerar och vem ni ska smöra för...det kommer vara exakt som nu i erat vuxenliv.

Kanske dags att låta fasaden ramla, dags att sluta vara så försiktig och hoppa in med huvudet före...som jag egentligen alltid VILL men inte riktigt kan. Jag märker hur jag ler men ändå börjar fundera på alla möjliga problem och hur jag kan skydda mig själv. Jag drar ihop säcken där känslorna som så gärna vill ut ligger. Känner hur den där känslan i bröstet säger åt mig att jag måste tänka på mig själv först och främst, tänka på att man kan bli sårad ännu en gång.
Men det här är bara mina tankar och ingenting som egentligen finns. Nånting jag drömmer ihop för att överleva och få känna nånting. Jag känner hellre nånting än ingenting.

Är lite smått nervös inför morgondagen. Har alltid varit en sån värd som vill att alla ska ha det bra och trevligt och känner mig personligt ansvarig för detta. Självklart är det rätt dumt då jag självklart ska ha trevligt och inte känna nån press. Det släpper säkert och tror säkert de flesta kommer ha en fin kväll. Dock ligger dom där...känslorna i magen som inte riktigt är bekväm med att inte ha full kontroll.

Är mkt nöjd med gårdagen. Fick en massa massa sms, samtal och självklart FB-inlägg som alla sa grattis. Några med mer innebörd än andra, men ändå en fin känsla att man faktiskt har människor runtomkring som bryr sig även fast jag ofta känner mig ensammast.
Tjugotio var det nån som skrev, klockrent!

Tack för att ni finns! (på riktigt)