Så var man hemma igen. Det är inte bra för mig att vara på ställen man en gång bott i mer än några dagar, jag blir så lätt emotionell. När man gör vissa saker så är det som att man aldrig lämnat stället. Man är tillbaka på samma ställe man var för en massa år sedan och gör samma sak och jag känner ingen skillnad. Det kunde lika gärna vara då.
Var ut på lokal igår och det blev ett tillhåll där jag spenderat ett stort antal kvällar i mitt liv. Det kändes helt som vanligt. Förutom att dom byggt en bar till så var allt lika. Självklart hade vi kul men jag ville bara gå hem efter ett tag. Det kändes inget...nytt. Det kändes verkligen som att jag var tillbaka och trampade vatten.
This is where your sanity gives in
And love begins
Skärmsläckaren kickar igång på mac minin och sommarbilder visas. Blir sååå sugen att sitta på Grodan och mumsa på fiskgrytan och sippa på en god mellis. Åååå sommar...längtar!
En av mina julklappar var att åka till Kreta i en vecka i maj nån gång. Svenska sommaren är väl på gång då men blir en riktigt bra försmak innan det blir sommar på riktigt. Nu har jag iaf. en liten morot att jobba mot.
Ska ta tag i dammsugaren nu...
Sitter och arbetar med en site och läser "Räkor i Smögen, hummer i Hunnebostrand, ostron i Grebbestad" och minns tillbaka till sommaren 2005...
Kom nyss ut från ett möte och det var syndaflod ute. Jag började tänka tillbaka på alla dom där somrarna när min familj hade fått för sig att det var kul att åka runt i Sverige med husvagn och avverka så många städer och mil som möjligt. Visst...när jag var liten brydde jag mig inte så mycket...men nu när jag tänker efter så måste det kostat en förmågenhet att dra omkring det där stora huset bakom bilen mil efter mil. Varför inte bara åka utomlands? Det gjorde vi också men hur kan man vilja åka omkring i bilen och sova i husvagn i flera veckor på sin semester? Jag kommer aldrig vilja uppleva Sverige sådär igen, vilket kanske ör synd för mina framtida barn..? Att se Sverige är väl nånting man ska göra.
Äh! Jag köper biljetter till NY åt dom istället.
Den här var faktiskt kul:
http://www.youtube.com/watch?v=SEp6hQfithgIdag är en sån dag då man ligger på soffan och tänker på allt tokigt man gjorde kvällen innan. Jag kommer inte riktigt på nånting tokigt jag gjorde. Förutom den där hamburgaren vid medisgrillen. Och det faktum att vi gick ut...vi kunde lika gärna ha stannat kvar och haft mycket roligare här.
Idag är även en dag då jag sitter tyst för mig själv och tänker tillbaka på hur jag haft det. Anledningen till detta är att jag har lugn eftertänksamhetsmusik (självklart) på i bakgrunden och att jag imorgon ska upp till Sveavägen och prata med Bonnier Tidskrifter om att möjligtvis komma och sitta där som konsult. Jag är naturligtvis glad över detta men också skrämd. Jag blir så lätt nervös för saker som kräver att man är "bra". Bra som i att presentera sig själv bra och visa att man inte är ett totalpsyko.
När jag sitter och tänker på min framtid så tänker jag alltså på allt som hänt i mitt liv tidigare. Hur allt började. Hur jag bodde i det idylliska villaområdet i Gävle med mamma och pappa och hunden och volvon. Hur allt splittrades. Hur skolan gick. Hur jag hamnade i Sthlm och började jobba första gången. Hur jag flyttade hem och trivdes jäklit bra med hur det ordnade sig. Hur jag förlorade den mest inflytelserikaste personen i mitt liv. Hur alla mina kompisar är dom bästa som finns även fast vi inte längre har den där glöden i våra förhållanden kvar. Hur mycket förväntningar jag har på den här sommaren. Hur mycket jag verkligen vill göra nånting bra. Hur allting kommer bli när vi är borta.
Men jag gör som den nya gör. Jag gör nånting jag blir glad av och ler extra mycket. Jag har svårt för folk som ofta säger "det är bara att...". För oftast är det inte "bara att". Oftast är det svårt just det där man vill prata om. Jag har blivit en såndär som säger "det är bara att...". För min attityd har förändrats. Jag vet inte vad det är i mig. Jag har bara blivit glad. Jag har blivit en glad j*vel. Och j*vlar, ja j*vlar, jag gillar det!
