Ladda kameran! Packa understället! Dra på stor-bootsen! Nu drar vi! Vart?! Till fjällen såklart! Vintern är snart över så lite mer utförsåkning, öl och jäger-halsande ska det allt bli. Byter Riket mot after ski och creddiga hipsters mot svettiga barnfamiljer och usla överexalterade coverband. Det kommer bli AWESOME!

And though it’s been a long time
You’re right back where you started from

Mitt humör är så otroligt upp och ner nu i dagarna. Igår var allting jobbigt, kände inte ens nån glädje på tennisen förrän jag slutade spela taktiskt och bara tog i allt jag kunde. Frustrationer och aggressioner försvinner.

I see you shine in your way
Go on, go on, go on

Det här med OS, är inte det lite väl gammalt? Dags att släppa det va?

En liten historia om en främling som jag är smått avundsjuk på...
När jag på morgnarna besöker badet för att antingen träna och/eller äta frukost så ser jag 90% av gångerna en man som jag är lite avundsjuk på. Avundsjuk kanske är fel ord men det är nog lite så att jag ser upp till honom. Jag vet inte vad han heter och jag har aldrig riktigt pratat med honom förutom sagt hej/god morgon eller "jaha, tidigt här idag igen".
Saken med denna man är att han verkar vara så nöjd. Detta kan självklart vara ett spel eller en illusion men det känns inte så. Han pratar med de flesta och med en sån glädje i rösten att jag själv blir glad av att höra honom prata. Han verkar ha det rätt ordnat precis som han vill ha det men ändå har han friheten att jobba och göra lite som han vill. Han är precis som jag ofta där på morgonen för att träna och äta frukost, han hejar på de flesta, har intressanta men enkla diskussioner med många, han verkar träna bra och ser bra ut. Jag har luskat ut att han verkar vara mäklare och handlar med fastigheter. Han är gift och har barn, det såg jag på Strandbryggan i somras, dessutom refererar han ofta till "sin fru". I morse så satt han vid entrén och pratade med en av tjejerna som jobbar där, samtalet var om en annan person som enligt honom "har så otroligt stort hjärta även om han var lite...".
Det kanske låter lite som att jag är kär i den här personen, men jag är 98% säker på att jag är heterosexuell och jag har hittils i mitt liv bara dragits till det kvinnliga könet. Jag avundas någon som är sådär. Jag vill vara sådär öppen och kunna prata lugnt och artikulerat samtidigt som man har en liten glädjeton som gör alla lugna. Ett sätt som signalerar alfa-hane men inte alls känns som översittartakter.
Jag ska försöka bli som min "idol".

Hör och läser om folk som blir ihop, flyttar ihop, gifter sig och börjar leva vuxenliv. Det är väl helt normalt när alla runtomkring mig är runt 25-30år numera. Alla har i princip pluggat färdigt och påbörjat och/eller är mitt i sin karriär. Problemen hopar sig och livet som gammal singel eller ensamboende sätter sina spår.
Jag däremot...jag tog klivet från barndomshemmet direkt till att bli sambo. Det gick alldeles utmärkt just då och jag har aldrig riktigt uppskattat att vara singel och bo själv. Tills nu!
Bäddade nytt i sängen igår kväll. La mig tillrätta bland mina duntäcken och kuddar, hittade precis rätt position för att somna in till TV'n brus. Det störde mig inte ens att grannarna hade fest, som vanligt, och sjöng med i diverse dåliga radio-schlager-hits. Jag somnade sakta och skönt in och vaknade helt klarvaken runt 6. Hade inte rört mig en centimeter. Helt lugnt runtomkring mig, ingenting som störde. Upp ur sängen och direkt in i badrummet, ingen väntetid för att någon annan har tagit duschen eller toaletten innan. Ut och på med kläderna, samla ihop väskan, släck och stäng. Ingen att ta hänsyn till alls och det skrämmer mig lite hur mycket jag njuter av det!

Men...om jag nånsin träffar rätt igen så vill jag självklart bo ihop med min kärlek. Jag älskar att dela ett hem och vara två om allt. Jag trivs självklart väldigt bra med det. Dock så känns det som att det är min tid just nu, nånting jag ska till vara på...

Gossip Girl S03E01, äntligen!

Alla har vi våra laster och pinsamheter som man inte vill visa för så många. Ofta tror jag att små pinsamheter blåses upp och man blir orolig vad folk tycker om en. En liten "last" jag har är att jag tycker om A-ha's "I Wish I cared". Den är naturligt, på grund av bokstavsordningen, längst upp i min lista på iTunes när man klickar på "musik" så det är bara att snudda space när det dragit igång så kommer de underbara tonerna. Jag vet inte riktigt varför jag gillar den, den sammanfattar mig lite på nåt sätt. Klart jag bryr mig om mycket men ofta så orkar jag inte bry mig vissa saker som andra tycker är superviktiga. Typ som vmkvalmatcher och att man jämt är sådär korrekt och har rätt åsikter. Bara två exempel.
Hur som haver så brukar jag lyssna på den här låten när jag känner mig lite blå och det fungerar oerhört bra. Lyfts upp i känsloregistret och det mesta känns ändå rätt...positivt.

Det sitter en duva på innergården. Enligt en kollega har den suttit där sen igår. Duvan har kurat ihop sig och ser ut att ha gett upp. Det känns lite som att...döden...knackar på axeln...vingen.
Det är så jobbigt dystert med djur som råkat illa ut. Man vill bara hjälpa dom på nåt sätt. Hatar att se skadade djur längs vägkanten, det känns i hela kroppen på mig...det är så fel.

När jag tänker efter hur liten den här byn är och jämför med vart jag själv bor så skulle den i Sverige kunna jämföras med ställen som heter något med "tjärn" i slutet. De invånare som finns här har säkert ambitioner och vill bli nånting härligt men jämför man storleken så kan man fråga sig varför i hela h-vetet dom vill bo här. Massa nordiska turister som varje dag väller in med sina blekfeta arslen och bara kommer vara svin den veckan dom spenderar här. Jag kan förstå högsäsong när det är stora partyställen längs stränderna som har öppet och det är en hela del härliga blonda välsolade fyllon som dom kan ragga upp eller tjäna massa pengar på. Men resten av året?
Varför flyr dom inte till nånting annat än dom fult arkitekterade och dåligt underhållna huser som har varmvattensberedare på taket och avlopp längs ytterväggarna? Är det verkligen så underbart härligt att bo i en liten avlägsen by på Kreta för att det är varmt och havet finns runt knuten eller är det så att precis som i "tjärn-byarna" i Norrland så flyr folk när dom blir 18 till mer spännande saker och de som blir kvar helt enkelt "nöjer" sig med detta livet?

Sen kan man ifrågasätta varför jag inte åker till N.Y. och blir bigshot AD på nån designbyrå, men det är en helt annan historia.

Jag har absolut inte modellbenen och snyggaste knäna men jag kommer iaf. hiva på mig shortsen även om jag knallar ner på stan för en lunch nån gång i sommar. Ok, jag kanske inte kommer ha dom om jag går omkring och shoppar en längre stund någon dag men det ska inte vara tabu att ha shorts på sig bara för att det är just shorts.
Är väl ingen som klagar när kvinnofolket kommer i korta kjolar?
Kul iaf. att dom tog upp ämnet och lite tips efter jag mailat häromveckan. http://manolo.se/2009/04/27/att-bara-shorts/.

Jag har tydligen blivit känslig för pollen. Är bara att acceptera. Kände av det lite förra året men nu känner jag av att det är nånting i luften som gör att det kliar i ögonen och går med halvtäppt näsa hela tiden. Måste vara pollen. Eller så är jag förkyld utan att känna av det. Det gör inte så mkt att det kliar, jag kan stå ut. Dock att jag gråter hela tiden. Blir sådär härligt "våt" i ögonen heeeela tiden.

Det kryper i hela kroppen när jag hör snack som snickelisnackarna helt uppenbart inte har nån koll på. Måste täcka öronen med lurar för att inte bli arg. Säga saker och anta saker bara för att man kanske hört nån annan säga det. Eller säga saker bara för att vara med i en diskussion och få vara med i gemenskapen. Det är härligt med gemenskap men när man kommer med osanningen som uppdagas så är man bara en idiot.

Kom just hem från Tessinparken och dess uteservering. Så otroligt underbart schönt att dom öppnat. En sallad och en öl i solen. Dock försvann solen och blodet rann ur händerna så vi var tvungna att gå. Gick till Sabis och köpte mig en baguette, brieost, salami och lite pesto. Italien flyttar hem till min mun ikväll då jag tänkte göra mig en kvällsmacka till filmen jag planerat att se. Får se om Clintan levererar med Gran Torini...

I kassan på Sabis så stog Toby och jag och dömde damen framför. Hon såg ut som att hon skulle hem för sig själv och kolla på en film att döma från vad hon handlade. Hon såg ut att vara lite av en perfektionist. En människa som jobbar mycket och spenderar rätt mkt tid på gymmet. Bryr sig om hur hon ser ut. En gång i veckan går hon ut med sina väninnor och tar några glas vin. Går hem och planerar nästa dags outfit innan hon sover eftersom hon måste hinna till gymmet på morgonen. Varje minut som blir över tas tillvara på för att göra nånting produktivt eller förbereda nånting.
När jag vinkade av Toby så tänkte jag; det var faktiskt...mig...vi just beskrev...

Så blev man 2.869,00sek fattigare idag på grund av köphets.

En riktigt eventfull dag måste jag säga...
Eftersom det var halvdag idag så jobbade jag såklart två timmar extra. Efter vi lämnat kontoret inmundigade vi en mediumwell-burgare på Riket till två välförtjänta mellis. Självklart blev man pömsig och ville vila. Besökte Toby på Acne Åhlens och köpte mig en tröja. Åkte hem och hämtade ut den nya servisen. Fräschade till mig innan Taxi Sthlm plockade upp mig. Väl på Riket igen så fick jag sysselsätta mig på diverse sätt innan Toby och Pastor Johannes dök upp. "Mogge" satt och lutade sig pall bredvid och tappade balansen två ggr eftersom han gillade "att luta sig bakåt".
Min far ringer mig och berättar att hela huset i Sälen är vattenskadat. What?! Vi har haft det i över 20 år och det har aldrig hänt något liknande. Iof. det är väl efter 20år som saker börjar hända. Dock renoverade vi runt 2005-06. Jag var där sist och som vanligt gick jag runt för en inspektionsrunda innan vi åkte. Ingenting konstigt.
Sen ringer Emma mig och berättar att dom haft en brand där hon jobbar och att brandkår, polis och ambulans varit inblandade.
Nån halvtimme senare så hör i ett glas krossas några meter ifrån där vi sitter i lilla baren och plötsligt så slänger sig en kille över en annan på golvet. Blodet börjar...flöda fram från deras huvuden och en av bartendrarna försöker slita isär dom. Vakterna kommer snabbt in och särar på dom och tar ut en av dom. Efter 5min kommer ca. 10 poliser instormandes.

Jag är otroooligt trött...

Går varm i lurarna just nu: 3 Little Words (A1 Bassline Remix). Blir så j*vla glad av den.

Väldigt mycket Fringe över det här: http://www.pinktentacle.com/2008/12/scientists-extract-images-directly-from-brain/. Väldigt spännande!

Dessutom hittade jag en väldigt underhållande blogg idag. Tror det var genom bloggportalen: http://blogg.aftonbladet.se/27246/.

Jag har just haft en...upplevelse. Var ut till Solna med bilen till BMW. Det var helt ok. Dom lurade på mig nån inspektion och byte av bromsvätska förutom oljebytet och inställningen av halvljuset som bilprovningen underkände min bil för. Skönt ändå att BMW var auktoriserad att godkänna min bil hos bilprovningen efter dom gjort inställningarna. Totalsumma: 5 schöna laxar. Hål både i plånboken och huvudet alltså.
Den där...upplevelsen...kom strax efteråt. Jag gick 50m till Solna pendelstation. Väntade ungefär 10min. Hoppade på tåget mot centralen och sen insåg jag vad vidrigt det är med pendeltåg och tunnelbana på morgonen. Packade som sillar gick alla av tåget och i en stor gemensam människohjord gick alla snabbt och bestämt mot tunnelbanan. Folk packades in i tunnelbanevagnarna. Alla stirrar rakt framför sig och ingen säger nånting alls. Påminde lite om filmen "Equilibrium", scenen när alla går i samlad trupp bredvid varandra helt känslolösa och Christan Bale släpper ut sin "medicin" på marken och vägrar...inte känna nånting.
All cred till er som åker kommunalt till jobbet på mornarna. Det är ju hemskt!
Ska bli intressant att se hur det blir när jag åker för att hämta bilen, det är nästan så jag måste ta en taxi. Kommer jag hitta? Jag minns ingenting från den hemska färden imorse. Jag hann iaf. förbi badet för att lugna ner mig och äta frukost. Schönes.

Riket-torsdag igår. Såg dom redan förra veckan men finfina fönster dom fått upp i lilla baren. Har lånat hem ett par Oliver Peoples igår bara för att se vad alla tyckte. Var positiv respons. Dock så blir det nog inte några brillor. Jag blev sams med mig själv på toaletten inne på Riche när jag såg mig själv i stora speglarna. Passar inte mig. Jag ska nog ha större glasögon om jag ska ha några.
Annars en bra kväll med en clubba på Tures och en massa öl. Ikväll blir det middag på thaiklassikern Sabai Soong. Kan bli hett!

Idag ska jag besiktiga Minin. F*n man ska inte ha bilar som är äldre än tre år om dom tillverkats efter 1980. Min är en 05:a och eftersom det är 2008 i år så måste jag för första gången besiktiga den p.g.a. dess ålder. Dom kommer säkerligen hitta massa massa fel som jag måste lägga ner massa massa onödiga pengar på för att laga.
Jag kommer ihåg när jag var liten och far eller mor kom hem med nån av bilarna och sa att dom hade fått en "2:a" på besiktningen och nu var tvugna att göra nånting åt det. Jag verkligen led med dom, bilbesiktningen var djävulen i mina ögon. Nu...är dom inte det längre. Men ändå så känns det som att man står inför en domstol när man kommer dit med bilen och dom ska tala om för mig hur dåligt jag tagit hand om min bil. Eller så är allting bra, vi får se. Lite nervöst är det ändå.

Jag är inte homosexuell och har aldrig tänt på killar. Men jag är en sån person som kan uppskatta en annan killes utséende. Man ser om folk lägger ner tid på sitt utséende och det uppskattar jag. Sen finns det dom som är naturliga scchhönheter. Men ibland ser man nån som man bara vill...vara. Det är en kille på badet som jag ser rätt ofta och varje gång tänker jag att "damn, hans kropp skulle jag vilja ha". Som i att jag själv skulle se ut så och inte vilja ha, mycket viktigt! Heh.
Så tränar jag lite extra och svettas som en tok för jag vill faktiskt se bra ut. Så kommer helgen och jag vill unna mig nånting gott. Det blir tacos eller pizza eller kolhydratsrika cafémackor. Klart man vill unna sig lite på helgen när man käkat sallader, wraps och nyttiga saker i veckan. Det känns lite som nå slags "jojjobantning" fastän jag inte alls bantar. Jag äter det jag vill och tränar för att inte bli "fet".
Så kommer söndagen och jag ligger i soffan som en stor degklump och klappar mig själv på magen. Tänker att "nästa helg då blir det träningsläger och strikt diet". Så börjar vi om igen...

Idag ska jag bjuda på två länkar. Den ena är eniros "gatubild".
http://www.hitta.se/Gatubild/
Jag sprang genast bort till min gata och blev "jättestolt" när min bil var med på bild...såklart. Tycker om såntdär, kan sitta lääänge länge och ta mig runt gator. Det är en lite enklare version av Googles Streetview: http://maps.google.com/help/maps/streetview/. Mycket nöje...

Den andra länken är en gammal klassiker; Alejandro Fuentes Bergström berättar om sina pärmar. Men det bästa i filmen är när sonen är med och berättar om "Elton Johnnie" och hans andra idoler "dom i majami vaj". Kolla den frisüür, sån ska jag ha när jag flytar chemifrån. 2:50 in i filmen ser ni Eduardo.
http://www.youtube.com/watch?v=0zUbyL6yez4

Ny musikka;
Le Castle Vania - “Zero Machine”
WOW – “Icy Cold” (Bumblebeez Remix)
Grum - Woah

Jag har glömt skriva om mannen vid korsningen Jungfrugatan-Östermalmsgatan! Varje morgon denna vecka, åtminståne från i tisdags, har det stått en man i den korsningen med sin cykel och kollat upp mot himlen. Samma tid varje morgon. Jag går bara förbi så jag vet inte hur länge han står där. Han håller cykeln med ena handen och har den andra i maghöjd. Stirrar upp mot himlen som att han vill ha något tecken.
Undra om det har nånting med den trasiga lyktstolpen där mitt i gatan att göra...