Alla dessa valmöjligheter man har i livet. Jag frågar ofta mig själv varför jag blivit till den jag är och vem jag egentligen vill vara.
Jag har aldrig sett mig själv som den snygge, har aldrig riktigt sett mig som den fule. Jag har nåt slags behov av att bestämma sånt. Den ytlige? Den feltolkade? Jag byter skepnader varje dag, åsikter varje vecka. Vad påverkas jag av och påverkas jag så pass mycket att jag lever någon annans liv? Fördomar om vänster och höger, köttätare och vegetarianer; varför har vi dom? Upprepande beteenden som vi känner igen i andra gör att vi dömer snabbt och oftast förvånas senare. Är det bra?
Känner jag att jag inte hör hemma någonstans. Hör inte hemma i nåt fack eller nån grupp. Jag känner mig inte utanför utan mer mitt i mellan alla. Jag är den som kan passa in överallt bara jag håller mig till det ytliga och skrapar lite lätt på det översta lagret.

Kan man alltid vara sig själv? Jag tänker på mannen med barnbarns barn som inte behöver vara någon annan än sig själv. Han har levt ett långt liv och vet precis hur allting fungerar. Där sitter han och gastar och säger precis vad han känner. Det är hans personlighet och han är helt och hållet sig själv.

Det har varit en lång resa fram till idag. Har sprungit största delen av tiden och antagligen har jag missat ett och annat på vägen. Mycket oviktigt men också många viktiga saker som jag ignorerat och inte riktigt reflekterat över. Har nog felprioriterat och inte riktigt engagerat mig eftersom det varit obekvämt.
Det blev som för större delen av världen; inte riktigt som jag tänkt det.
Det handlar mycket om att ta saker för givet. Min bästa vän men även värsta fiende är rutinen.

Har anlänt till en plats i tiden då mycket springer ikapp mig och det är dags att göra nånting åt det.
Memories keep haunting me.

Who's it gonna be
Who's it gonna be who'll tell it like it is
Who you gonna blame
Who you gonna blame for all our differences
Where's it gonna end
Where's it gonna end if anywhere at all
Where you gonna go
Where you gonna go if you can't take it all?
» Jonathan Jeremiah - Happiness (Quiet Village Remix)

Det är nånting speciellt med Brahegatan ner mot Humlegårdsgatan och bilarna som kör här. Oftast är det nån Porsche eller Ferrari som har väldigt bråttom ned för denna nedförsbacke. Det är som att just den biten ner från Linnegatan är besudlad eller farlig att köra på så dom måste gasa extra mycket för att snabbt komma förbi gatan. Det kanske är nån slags synvilla att det är en uppförsbacke som gör att dom måste gasa så mycket. Det känns väldigt oekonomiskt att inte rulla nedför backen. Dels för att bilarna drar mycket mer bränsle och dels för att dom måste bromsa så hårt när dom svänger in på Humlegårdsgatan.
Jag har stor förståelse för att köra snabbt, det triggar en slags äventyrslusta som gör att adrenalinet flödar och vi känner lycka. Dock ser jag inte att 100m inne i stan ska hinna trigga denna äventyrslusta utan blir snarare nå slags irritationsmoment för oss övriga.

När jag köper min Porsche kommer jag tuffa omkring lugnt på gatorna. Är inte det ett bättre sätt att få uppmärksamhet?

Even-Steven kom och hälsade på igen. Det här med att må bra har alltid ett pris. Det kommer alltid nånting som sätter kalla kårar i mitt hjärta. Det är bergochdalbana. Att någonting så bra kan bli så dåligt och bara rycka ur en all livsglädje. Att man helt plötsligt vill slå sönder allt man ser och förstöra allt vackert.

Jag är dramatisk i det mesta jag skriver.
Du får mig att må dåligt.

Det är nånting som fattas.
Du är där i mitt huvud hela tiden....
...och jag förstår fortfarande inte vad jag själv säger.

Imorgon åker jag, tydligen, till London och en snabbis till Paris över lördagen. Förhoppningsvis kan det få mig på andra tankar. Jag är skeptisk.

Känner att jag förlorar nånting som jag haft ett tag nu. Nånting som håller mig där jag bör vara så det där inte händer igen. Vill egentligen bara fly och isolera mig för att inte behöva känna sådär igen.
Men...för ett tag sedan hände det väldigt omvälvande saker i mitt liv som faktiskt fått mig att utvecklas. Inbillar mig att det gick åt rätt håll och att jag i slutändan mår så otroligt bra av hela upplevelsen. Huvudet är där det ska och saker jag aldrig trodde skulle vara min grej...blev min grej!
Längtar efter er...jag undrar hur ni kommer vara...

I'm going to give all my secrets away.

Sätter mig på ett plan till London över påskhelgen. Ser fram emot att komma bort. Kanske ett tåg mot Paris en dag. Åker mest för att få variationen, är rätt trött på Stockholmsvädret just nu även om det kanske inte blir så mycket bättre där borta. Uppskattar allt jag har så mycket mer när jag kommer hem.

Om det är här som minnen görs så vill jag stanna till nu. Vill spara det här till ett långt underbart minne.
Men jag skräms. För...att bry sig är att vara behövande. Det är nästan lite för enkelt, varför går det som jag vill? Är det nu Even-Steven kommer och förklarar varför det varit så svårt på senaste tiden. Är det min tid nu? Är det jag som förändrats eller är världen mycket snällare mot mig bara just nu?
Vår snart och jag ser fram emot varje vaken sekund av varmare och mer soligt väder.

När jag var yngre så fattade jag nog aldrig hur viktig och förberedande skolan egentligen är. Tog mig igenom min skoltid som att det var ett nödvändigt ont. Alla sociala situationer som uppstod var dessutom nånting som man skulle lämna kvar i skolan för när jag blev vuxen och jobbade så skulle dessa förändras till någonting mer...moget och vuxet. Men ack ack så mycket som lever kvar. Jag önskar att jag fick veta att "vuxen" inte är nånting man blir medvetet. Vuxen är nånting man blir med åldern. Att bete sig vuxet är nånting som förväntas av en utan att man vill det. Jag vill absolut inte vara vuxen men beter jag mig inte så...då är nånting riktigt fel!
Igår tog jag en sjukdag. Spelar ingen roll vad anledningen var, jag sjukanmälde mig och var inte inne på kontoret. Senare på kvällen var jag ut och åt middag. Det är inte socialt accepterat. Det är att jämföra med när man var mindre och gick i skolan; är man hemma så ska man stanna hemma vad som än händer. Kan man gå till affären och handla så kan man minsann gå till skolan!
Jag trodde även att detta skulle försvinna eftersom man skulle vara vuxen nog att bestämma över sig själv, men ack ack så fel jag hade. Alla dessa situationer, sociala spel och auktoriteter som fanns i skolan går att hitta i detta "vuxenliv" fast positionerna kallas nånting annat.
Så! Kids! Stay in school! Studera hur skolan fungerar och vem ni ska smöra för...det kommer vara exakt som nu i erat vuxenliv.

Kanske dags att låta fasaden ramla, dags att sluta vara så försiktig och hoppa in med huvudet före...som jag egentligen alltid VILL men inte riktigt kan. Jag märker hur jag ler men ändå börjar fundera på alla möjliga problem och hur jag kan skydda mig själv. Jag drar ihop säcken där känslorna som så gärna vill ut ligger. Känner hur den där känslan i bröstet säger åt mig att jag måste tänka på mig själv först och främst, tänka på att man kan bli sårad ännu en gång.
Men det här är bara mina tankar och ingenting som egentligen finns. Nånting jag drömmer ihop för att överleva och få känna nånting. Jag känner hellre nånting än ingenting.

Är lite smått nervös inför morgondagen. Har alltid varit en sån värd som vill att alla ska ha det bra och trevligt och känner mig personligt ansvarig för detta. Självklart är det rätt dumt då jag självklart ska ha trevligt och inte känna nån press. Det släpper säkert och tror säkert de flesta kommer ha en fin kväll. Dock ligger dom där...känslorna i magen som inte riktigt är bekväm med att inte ha full kontroll.

Är mkt nöjd med gårdagen. Fick en massa massa sms, samtal och självklart FB-inlägg som alla sa grattis. Några med mer innebörd än andra, men ändå en fin känsla att man faktiskt har människor runtomkring som bryr sig även fast jag ofta känner mig ensammast.
Tjugotio var det nån som skrev, klockrent!

Tack för att ni finns! (på riktigt)

Solen skiner och imorse frös snoret till is när jag gick mot Sturebadet. Väl framme pratades det snabbt om hur kallt det var och bilar som inte startade. Vi bodde på samma gata och kunde därför skratta lite åt alla som försökte forcera snövallarna som vi både hade hoppat över 15min tidigare.

So you're wishing that you never did
All the embarrassing things you've done

Solen skiner och jag vill bara ut i kylan. Vill vara 5 igen och sitta på min Snowracer längst upp i den där enorma backen där jag så många gånger tappat andan när jag försökt hoppa i stora hoppet. Att frysa lite lagom. Ha lite lagom snö innanför tumvantarna. Lite lagom irritation mot hakan från dragkedjan som sitter på bävernylonoverallen. Det och en termos med varm saft som väntar i värmestugan skulle passat perfekt idag.

And you're wishing you could set it right
And you're wishing you could stay the night

Solen skiner och jag längtar till helgen. Helg, NU! För tänk va perfekt väder det här vore uppe i fjällen. Två åk och en ölpaus. "Öl + jäger = nu är det semester" står det på skyltarna och jag känner att jag faktiskt KAN vara sådär svennig om jag verkligen vill.

But then I go again, wishing never solved a problem
If you wanna get it big time, go ahead and get it get it big time

Solen skiner och jag har ingen aning om vart du är.

Ställer in planer. Svarar inte i telefon. Orkar inte ta tag i saker.
Jag måste verkligen rycka upp mig, är det nå slags vintersjuka?

Bokade bil idag. Skulle ha tag i en XC60 via Hertz som enligt deras site kostade 2100:- för helgen och var tillgänglig. Men självklart var den inte det. Försökte boka en XC70 men då skulle dom ha 4500:- för samma dagar. Har bara dålig erfarenhet av Hertz. Blev en V70 från Avis. 2k, inga pengar på fyra.
Vill åka NUUU. Är alldeles för sällan i stugan.

Skulle gått neråt Sturebadetvid 17 men nånting håller mig kvar på jobbet, nån slags lathet. Måste masa mig ner. Har inte tränat på över två veckor pga. sjukdom. Om beachen ska intas i sommar är det hög tid att lägga in högsta överväxeln.

Vart är du?

Helgen var fartfylld. Torsdagen på Riket blev lite väl lång och självklart var det trötta ögon på fredagen. Efter 18 kom R förbi kontoret och vi slog följe mot Anglais. L vän D hade AW på 101 så vi snyltade öl och vin. T och J kom förbi. Gick vidare på Sturehof, East och sen Vassa Eggen. Snack om tuttar och manliga könsorgan fick mig att vilja gå hem. En sväng förbi världens bästa hamburgerrestaurang först bara. Lördagen började på Riket med en klubba. Vandrande runt halva stan med L. Lagade tacopaj till grabbarna som kom förbi på kvällen. Bara vi, Pet sounds, Reisen, Vapiano och till sist Kåken. Tycker verkligen inte om Kåken, ska nog försöka undvika att gå dit så mkt jag bara kan. 1900 och mat kan jag dock tänka mig nån gång. Söndagen spenderades i soffan.
Som avslutning så bäddade jag sängen med nytvättade varma lakan och självklart så gick Fragolina in och kissade ner dom direkt. Den katten alltså...

Det en Turn back time-dag idag...
Snorar, snyter. Gråter, torkar. Istapp i bröstet, tröstar.
Jag är farlig. Blanda er inte med mig. Jag kommer ge er dåligt samvete. Kommer kräva så mkt av er.
Att det alltid ska bli så krångligt, varför kan jag aldrig få precis som jag vill? Det är alltid nåt fel på...nånting...

I never knew that evil grew in you.

Jag tror på att kasta sig utför stupet. Jag tror på att satsa. Jag tror på att ge alla tre chanser innan jag dömer. Jag blir alltid emotionellt engagerad och ger 150% av mig själv. Det är därför jag jämt faller så hårt.
Naiv.
För...vem vet...jag kanske är precis den min knypplarpartner behöver...

R, kom hem! I need u, I'm about to lose my self control.

Jag förstår inte varför vi är så stela och inte kan visa varandra kärlek och uppskattning utan att det ska bli konstigt.

En sjukmåndag som denna passar filmer, serier och en god bok bra in.
Just nu läser jag dikter av Hafiz. Det är mycket Gud och mycket kärlek. På nåt sätt lugnar dom mig, dom tar mig till vackra platser och jag glömmer bort att jag verkar ha svalt 5:ans sandpapper och det verkar vara fel på min kroppstermostat.
Så börjar jag tänka på människor jag saknar. Det verkar vara nån koppling mellan ålder och att man saknar människor. Såklart det är det eftersom ju äldre man blir ju fler människor har man "samlat på sig" och efter ett tappar man kontakten med vissa. Tänker på min mor såklart. Det händer att jag stannar upp ibland och bara gråter över hennes bortgång. Det känns helt normalt, så det är inget jag stör mig på. Det kan vara lite jobbigt bara när man sitter på jobbet och får nå slags känslosvall...
Börjar fundera över mitt behov av att känna mig som en del av nåt sällskap, att ha människor jag kontinuerligt umgås med. En familj. Den familjen jag inte har längre ersätts av människor runt omkring mig. Jag kan nog vara lite "klingy" på folk när jag vill att dom ska gilla mig, för...jag vill självklart visa att jag gillar dom. Var med i min familj! Jag är flockdjur!

Det är inte så lätt att hitta människor jag tycker om så när det väl händer blir jag otroligt glad.
Jag är så otroligt glad att jag träffat dig L.

Nu; Mad men säsong 3. Snart; Citronshots.

Inhandlade mig en ny scarf idag. I like. Såklart.

Idag är mitt humör som känslan av en Motorhomes-låt. Tänker på nånting jag saknar, nånting jag gillar, kanske nånting jag ser fram emot. Börjar lite försiktigt med tankar om varför det inte är precis som jag vill. Bygger upp massa förhoppningar och tankar kring hur underbart det har varit och kan bli. Min glada sida poppar fram och exploderar i ett stort stort leende då jag fantiserat fram underbara tankar. Sakta sakta kryper verkligheten fram efter ett tag och ebbar ut i nån slags ok-skön känsla som talar om för mig att allt kommer bli bra och ordna sig även för mig.

Kanske man skulle försöka dig på lite dans i helgen...?

Ibland har jag absolut ingenting att skriva.
Men gör det ändå...
Jag har ingenting att säga och jag säger det.

Det är här jag vill vara. Det är där borta jag vill vara. I've got obsessions. Jag vill ha mer mer mer! Noll tålamod.
Blandade just min middag, inga klumpar tack!
Jag ville inte gå hem idag. Men jag är glad att jag gjorde det.
Jag. Är. Glad!

Hade lite berusade nattliga existensfrågor som for omkring i mitt huvud igår kväll när jag kom hem.
Vad gör jag här? Är jag lycklig? Vad gör jag för att få det bättre?
För...hur mycket man än jobbar och har en massa pengar så man kan göra härliga saker som gör en glad så känner jag oftast att det fattas nånting. Jag tror det är nyttigt att aldrig vara nöjd, dock känner jag att jag skulle kunna vara lite närmare den där nöjdheten som hela tiden ligger framför mig som en guldpläterad morot.

Det här kommer skrämma livet ur alla framtida möjliga partners men jag börjar känna mig peppad inför hela familjegrejen. Jag kommer på mig själv gå och tänka på hur mysigt det vore att vakna upp en söndagsmorgon med en liten Marc Jr. mellan mamma och pappa. Att ligga där och iaktta det lilla livet och dennes mamma och känna sig som världens lyckligaste.
Självklart får man alla problem och jobbiga saker på köpet...men jag börjar inbilla mig att det är klart värt besväret. Varför är det annars så många som har sånadär knoddar?

Det är många gånger jag säger att det är dags för förändring, nån radikal förändring. Jag är otålig och ha allting NU NU NU! Så jag gör listor över vad jag ska göra för att få det som jag vill. Självklart inser jag rätt snabbt att jag måste ta det i små steg. För hur ska jag få det där barnet att vara förälder till om jag inte först har nån som kan producera det till mig? Hur och varför ska jag flytta till den där större lägenheten om jag inte har en inkomst till och enbart mitt eget skratt att fylla rummen med?

Jag trivs...

...men imorgon är jag bättre!

And remember: Even after all this time The sun never says to the earth, "You owe Me".

Insåg häromdagen att jag nog aldrig kommer bli riktigt vuxen.
När jag var yngre så såg jag på de flesta vuxna runt omkring mig som ansvarstagande smått tråkiga personer som aldrig gungade gunga, sparkade i vattenpölar eller hoppade hage. Därför ville jag bli vuxen på mitt eget sätt. Jag tänkte att jag minsann skulle bli nån som kladdade med fingerfärg och byggde lego hela dagarna.
Jag skulle nog aldrig kunna bli nån slags dagis- eller förskolelärare så jag antar att jag leker med färg och form om dagarna för att lego och fingerfärgsdagarna tillfälligt är förbi...
Tänk vad underbart att få vara barn och samtidigt vara vuxen nog att själv kunna ta hand om egna barn. Vilka underbara stunder i sandlådan vi skulle ha! Jag skulle vara den bästa grävmaskinisten och imponera på mina små med mina byggkonster. Jag skulle hoppa längst när vi gungade och jag skulle alltid väga mest på gungbrädan. Dom skulle aldrig hitta mig vid kurragömma och jag skulle helt klar dominera när vi spelade UNO...
...förutom när jag låter dom vinna för att boosta deras egon.

Men det är väl kanske därför man går ner förbi barnstadiet när helgen nalkas...

Efter en helg fylld av festligheter följer alltid en trött Söndag som oftast innehåller soffslappande och en tv som hela tiden matar mig med hjärndö information i form av filmer och serier.
Igår kväll kröp jag ner i sängen och mådde bara så otroligt dåligt. Lite existens-ångest. Varför gör jag det jag gör? Vad händer om några år? Kommer jag nånsin hitta mig själv på riktigt och inte behöva klistra på ett fejkat leende varje gång jag träffar folk?
Jag förstår inte vad som är fel. Det är som att jag har nåt slags behov som inte kan uppfyllas hur mycket jag än försöker, ett behov jag borde ha gjort mig av med för längesen.
Jag finner ingen glädje i att lösa problemen längre...

Jag testar min beprövade metod till att må bra igen: träna, äta bra och lösa allt jobbigt direkt.

Det finns mycket jag saknar och mycket jag önskar jag hade upplevt nu istället för i yngre dagar. Människor man träffar, upplevelser, resor osv. Det känns som att livet bara blir bättre och jag önskar att mycket jag upplevt skulle kunna hända...idag. Jag inbillar mig att jag skulle kunna gjort allting så mycket bättre idag.
Jag ångrar ingenting.
Dock kan jag erkänna att jag är en bättre människa idag än för 10 år sedan.

I won't run away from...a life worth living.

Jag inbillar mig att det bottnar i att jag aldrig vill förlora nånting bra. Att förlora nånting och aldrig uppleva det igen. Jag vill ha tillbaka de där känslorna jag hade förut, kommer jag någonsin känna sådär igen? Ingenting är säkert. Vill lägga allting i en liten ask och ta fram det när jag behöver det som mest.
Jag har noll tålamod...vill känna det där igen. Nu, NU, NUUU! Jag vill kunna förlänga känslan. Det är nog därför jag kan lyssna på samma låt på repeat 1 hur länge som helst, bara jag känner den där känslan om och om igen.
Så försvinner det och jag blir bara ledsen.
Jag känner den där sjuka isande och brännande känslan sprider sig, bara för att jag tappar känslan...

Äntligen får jag trä mina älskade HD 25-1 II över huvudet och drömma mig bort i mitt egna skapar-land. Äntligen lite vardagsrutiner och äntligen är jag hemma i mitt älskade Sthlm.
Men...såklart jag saknar ledigheten. Saknar Sälen. Skulle gärna tagit ledigt mån-tis så det blev lite mer utförsåkning.
Nyår blev lyckat. Väldigt lugnt även om skumpan sprutades och jack-colan flödade på nyårsafton. Fyra glada själar som åt god mat, drack och dansade en del. Sms:en haglade in strax före 12-slaget och jag kunde inte svara på nåt av dom förrän 2h senare.
Längtar tillbaka...
Snart, mkt snart, blir det färd uppåt igen.

Har länge tänkt att jag skulle vilja ha en hund. En söt liten en som man bara smälter när man ser. Gärna en dvärgspets. Igår såg vi en så otroligt söt liten pudel som jag bara ville ta hem och klappa till sömn. Dock har jag inte tid med det tyvärr. Kanske kunde bli en kontorshund? Får nog vänta några år...

Julafton, en dag man bör fira med någon eller några...?
I år valde jag att vara för mig själv. Jag tror mycket på att testa allting en gång så varför inte vara ensam på julafton ett år?
Helt ensam blev jag dock inte. Har en underbar pälsboll som ligger bredvid mig som verkligen älskade den rökta laxen på vårat lilla julbord. Underbara L kom förbi och höll oss sällskap ett tag och förhoppningsvis inmundigas det snart några julöl på nåt bra ställe.
Men jag ska inte ljuga...jag saknar släkten som firar julen hos bror som vanligt. Saknar min gamla släkt som inte är min längre. Saknar känslan att längta till att julafton är över för att man är så mätt att man knappt orkar kolla på tv.

I fell apart, but got back up again.

Den 29:e drar vi upp till Sälen. Förhoppningsvis har min fot lärt sig att inte göra ont längre. Nå slags krigsskada från senaste tennismatcherna som inte vill läka ordentligt. Ska bli så underbart att göra upp en brasa och känna hur det steker i ansiktet när korven grillas. Toppstugan, after ski, bastu, pulka, utgång med fuldans, trängas med dunjackor och vänta 1h på taxi...ser fram emot allt!

Jag hatar mig själv för att jag...nej...
Jag älskar att jag hatar...nej nej...
Jag hatar att jag är så otålig och inte kan ge saker tid.

Jag blir nästan lite rädd för mig själv när jag känner såhär. Varför känner jag såhär? Varför hänger jag upp allting, hela min tillvaro, på nånting som inte verkar vara för mig? Jag kan inte gå på nånting annat än känslor och känslorna styr mina handlingar och därför blir allt pannkaka. Kan inte kontrollera fingrarna och tankarna flyger snabbare än snabbaste snabbtänkade snabbmästartänkaren någonsin. Klockan tickar sakta mitt liv går snabbare än fysiskt möjligt...
Vad ska jag göra? Ge upp? ALDRIG! This time I will fight...

En känsla som aldrig går bort...?
När jag var liten hade jag min familj. Det var far, mor och hunden. Fåglarna räknas inte. Har även en bror som betyder väldigt mycket för mig men som flyttade i mina tidiga år och var därför inte med i min "riktiga" familj lika mycket som jag önskade. Min bror var mer som en väldigt nära släkting som man hälsade på ibland. Eftersom det är 13år mellan oss så var det rätt naturligt att han flyttade innan jag ens börjat visa nån slags personlighet.
När jag var liten hade jag iaf. min familj och dom var mitt allt. Jag kunde alltid gå till nån av dom, även hunden, och känna mig trygg. Var jag rädd eller orolig för nånting eller bara kände mig ensam så vändes det till trygghet med dom.
När jag senare växte upp och blev nå slags tonårsrebellslyngel så färgade jag håret svart och lyssnade på Broder Daniel och hade en fasad som inte behövde bli älskad eller omtyckt. Självklart var det helt tvärtom, ville såklart att alla skulle älska mig och det var väl mitt sätt att höra hemma nånstans. Kände mig ensam och...stark.
Lång tid har gått sedan dess och idag känner jag mig väldigt väldigt ensam. När jag tänker efter så är jag inte så ensam men det är väl känslan som räknas. Jag har ett väldigt stort behov av att bli älskad. Inte omtyckt och nån man gillar, inte nån man träffar en gång i veckan och skickar sms till då och då. Jag vill bli älskad. På riktigt.
Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så stark som jag gör idag. Jag har inget större behov av ytliga tillfälliga kontakter, jag vill ha människor kring mig som kan älska. Som kan ställa upp i ur och skur. Som man blir glad av att bara se.
Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så stark och jag har aldrig haft så bra självförtroende som jag har just nu.
Ensam är stark?

"Du är en underbar person", under omständigheterna blev jag väldigt väldigt glad även om jag inte ville visa det just då.

Har nyligen hinkat i mig en skål med indisk föda. Det var tydligen en bra idé att äta indiskt tillsammans här på kontoret när vi ska på julbord ikväll. Fortfarande proppad upp till strupen.
Igår kväll satt vi på Riket. Ett mess hit och ett mess dit. Fantiserade lite. Funderade lite. Smidde planer. Klagade lite. Konstaterade mycket.
Så kom jag på en lösning på hela mitt julproblem; jag ska fira jul ensam.
Vet inte riktigt om jag vågar göra det och om jag verkligen kommer göra det men jag tror att jag ska satsa på det. Tragiskt? Känner inte att jag vill åka nånstans. Känner inte att jag vill vara med nån speciell just nu. Känner att jag har nå slags tomrum som måste fyllas innan nästa jul firas.

We were the kings and queens of promise..

Förstår inte riktigt hur man inte kan vara intresserad av ett nyår i en stuga i fjällen...
Alla är vi olika.

Idag ska vi ha utvecklingssamtal på kontoret. Prata om vad vi gör bra och vad vi gör fel.
Det är alltid svårare att komma på saker som man gör rätt än att klaga på de saker som utförs fel. Satt mig ner och skrev upp några punkter igår på vad som skulle kunna förbättras. Har inga konkreta åtgärder men ändå saker man kan tänka på. Så kom jag till saker vi gör rätt och kom inte på nånting alls värt att ta upp för det känns som att det säger sig självt.
Tänkte även på saker jag gör rätt för att jag ska kunna förhandla upp lönen. Allting jag kom på känns så självklart och lite konstigt att ta upp för det känns som att det är självklart att jag ska satsa 150% på mitt jobb. Det är ändå handen som föder mig.
Jag hann iaf. göra klart min utvecklingsplan någorlunda som legat på is i typ 1år.
Det känns så skumt att be om mer pengar, även om jag vill ha högre lön för jag tycker att jag senaste året engagerat mig mer och mer och känner att jag verkligen vill satsa på min position här och är redo att utbilda mig vidare för att kunna göra ett bättre jobb så känner jag mig snål på nåt sätt. "Ge mig mer pengar, annars gör jag ett sämre jobb!" Eller nåt sånt...eh...

Talade kort med mäklarmannen på Sturebadet idag. Han skulle åka till Thailand i 1månad imorgon. Jag sa att jag inte alls var avundsjuk, med en lätt ironisk ton och log stort. Det tog cirka 2s för honom att förstå att jag var ironisk. Två långa sekunder.

Sitter och kollar på iStockPhoto efter spa-bilder. Allt ser bara otroligt skönt ut. Blir så otroligt sjukt sugen att boka en skön resa till ett bra hotell på nån avlägsen ort i södra Europa eller nån härlig ö och bara skämma bort mig själv.
Ligga vid poolen några timmar. Sippa i sig en skön god fruktig drink. Ta nån ansiktsbehandling. Äta lite god nyttig mat. Chilla vid baren. Få en helkroppsmassage. Kan t.o.m. tänka mig att träna lite. Bara ta det lugnt och vårda kroppen. En riktig hälsoresa.
Men vart åker man? Måste nog kolla upp det här ordentligt. Ingen...som...vill...med?

H-vete vad gott det är med pepparkakor en gång om året. Det fina är väl att jag glömmer bort smaken och i juletid blir det fest i min mun. Lika med julskinkan...jag längtar verkligen efter den. Kanske man skulle göra en egen i år...

Jag vet inte varför jag är såhär. Låter mig påverkas av små små saker som inte alls är livsavgörande eller betyder att jag är dålig på nåt sätt alls. Eller? Alla småsaker kan vara livsavgörande. Det kan vara att jag råkar snubbla över ett skosnöre i hallen och kommer 1min för sent till nånting vktigt som skulle lett till världens bästa liv. Som jag självklart aldrig får veta.
Men ändå...varför låter jag mig själv påverkas av så små saker som inställda planer eller människor med andra åsikter än mig själv. Time to get tough? Jag har ingen kevlar kvar att skydda min själ med.

Ikväll firade vi far med middag på Halv grek plus turk. Älskar deras mat. Favoritstället sedan 3år tillbaka. Det är sällan jag träffar min far och bror då dom bor på andra orter. När vi väl träffas så blir det faktiskt inte så jobbigt som jag varenda gång tänkt mig. I början blir det lite som att man träffar nån annans familj men efter ett tag så känner man igen varandra och kan säga vad som helst. Jag gillar dom där två. Även om dom inte är som mig. Ju äldre jag blivit ju mer uppskattar jag om. Jag älskar dom.

Goodnight järssschö, wherever you are!

Idag skulle jag helst av allt befinna mig i ett 6x6m stort vitt rum. Helvitt. Dämpad belysning men ändå väl belyst så man ser varenda litet smutskorn eller defekter som rummet kan innehålla. Jag skulle vilja sitta där med kärlek. Kärlek till vem jag vill ge kärlek. Jag skulle vilja syna det jag älskar länge och noga. Se varenda litet hår, varje födelsemärke, varje valk, varje liten perfekt detalj. Nära nära studera så jag inte missar nånting. Jag vill se ALLT, jag vill minnas ALLT. Jag önskar att mitt minne hade den kapaciteten att lagra varenda liten bildruta min hjärna nånsin ser där. Jag vill spara allt. Jag vill inte missa nånting alls. Jag vill veta allt om dig.
För vad är vi utan minnen? Hela vår värld är uppbyggd på att vi upplever vackra saker och sparar det vi kan i våran lilla rätt så outvecklade minnesbank. Vad är överlevnad utan att ha upplevt det fina i världen? Det är allt jag är...minnen.
Därför tänker jag ofta att jag inte vill slösa en enda minut till på saker jag tycker är onödiga och inte ger mig dom där underbara minnena.
Ett vitt rum helt utan yttre påverkan. Med dig.

Hur kan man vara nöjd med livet samtidigt som man känner sig frustrerad 50% av tiden?
Jag har inte alls mycket att klaga på, har det faktiskt rätt bra måste jag säga. Det mesta jag vill ha köper jag och har sysselsättning upp över öronen. Umgås med bra människor och jobb som jag trivs med. Självklart går allt att förbättra.
Dock...jag borde vara nöjd.
Men hela tiden är det nånting som inte stämmer. Jag längtar hela tiden efter nånting bättre. Nånting större. Nånting mindre. Nånting snabbare. Nånting som gör mig gladare. Vill bli bättre, snyggare, starkare, smartare osv. Allting måste hela tiden bli bättre. Jag tröttnar så snabbt på allting och för mkt repetition gör att jag bara vill fly. Jag är otålig och vill aldrig vänta på nånting. Att tiden står i vägen är nånting jag avskyr. Vill ha allting NU. Vill skapa nytt och göra klart samtidigt.

Fick en släng av julångesten idag. Kan man fira jul ensam? Jag vågar nog inte även om jag är sugen.

Skalade just en klementin, eller kanske en mandarin...who knows, och blev otålig för att jag inte fick upp den tillräckligt snabbt. Ville såklart ha den i munnen redan innan jag reste mig upp för att hämta den ur fruktskålen.

Känner att jag har sån otroligt bra dag idag. Vaknade i vanlig tid och var pigg. Klädvalet var klart, väskan var packad.
Testade Voddler innan jag hoppade in i duschen. Har haft en rätt skeptisk inställning till deras app och nu när jag testade så fick jag bara en sämre syn på det hela. Taskigt gränssnitt, att inte kunna använda musen är faktiskt jättekonstigt! Att navigera med bara tangentbordet och ha alldeles för otydliga markeringar vad just nu är valt uppskattar jag inte. Dessutom vill jag få bort tangentbordet så mycket som möjligt om det är tänkt att man ska köra det här på en dator man har i vardagsrummet, där man faktiskt kollar mest på serier/film. Lyckades halka in på en film och få igång reklamen som är innan filmen. Kändes som att jag satt i 15min innan filmen visades och vissa filmer fick jag inte ens igång. Den bara hoppade ur filmen och jag fick se på reklamen igen. Så jag blev faktiskt rätt glad att det var precis som jag trodde.
Himlen är blå. På badet var alla trevliga och glada. Tennis 11:00. Bio ikväll med möjlig matbit och möjlig öl efteråt. Gött!

You left your blood stain on the floor You set your sights on him You left a hand print on the door

Läste om filmen jag ska se ikväll i DN. Jag har börjat betvivla deras filmkritikers förmåga att recensera film. The Box har jag för mig fick en 4:a och kvällens film fick en 2:a. Nu har jag såklart inte sett 2012 men jag kan tänka mig att den är bra eftersom jag själv skulle ge The Box en 2:a. Tvärtom-logik.

I like: http://open.spotify.com/track/5qX2ZJoLEyFCTAdaCqUo7s

Tänkte i helgen på det faktum att jag oftast är den som lämnar fester och kvällar ute på lokal först av alla. Tänkte på vad det beror på. Har jag kommit in i nåt slags gubbmode när jag blir trött och tråkig runt 2-tiden? Klarar min kropp inte längre av att vara ute senare? Är det fysiskt eller psykiskt?
Har kommit på att jag blir så otroligt uttråkad. När alla andra lägger in en överväxel så tar jag till backen. Jag går helst utan att nån märker av det och ignorerar sen samtalen som kommer då jag är på väg upp i trapphuset. Orkar inte ta det här igen. "Jaa jag gick hem", "Jo jag var trött", "ja jag är ledsen att jag inte sa nånting". Jag orkar inte argumentera för varför jag ska hem så "tidigt".
Jag blir så otroligt uttråkad på upprepning. Är samma sak hela tiden. Dricka, hänga, ytligt prat, försöka veta bäst, dricka, hänga, försöka överrösta alla som leker alfa-hanar med bekräftelsebehov osv. Ofta är det trevligt men jag får nog efter ett tag.

Jag blir uttråkad.

Ett filmtips från helgen är "500 days of summer". Gillade den väldigt mkt. Var nog konceptet med att det kunde ha utspelat sig när som helst som jag gillade mest. Det var budskapet i hela kärlekshistorien som kom i fokus. Det var i nutid men kunde lika gärna varit på 50- eller 60-talet om man tänker på färgsättning, kläder, miljöer osv. Självklart kände man igen sig i tankegångarna. Små obetydliga signaler som man övertolkar i början. Dom stora signalerna som man inte VILL se när det börjar gå utför.

Gamla musiktips.
The Temper Trap - Science Of Fear (Mistabshi Remix)
Ellie Goulding - Under The Sheets (Jeuce Rework)
Passion Pit - The Reeling (Miike Snow Remix)

Minns en dag uppe i Sälen. Har för mig att det var på vårkanten men snön låg fortfarande kvar. Solen var framme och smekte bort så mycket kyla den bara kunde. Nån låt av Red Hot Chili Peppers spelades på radion. Minns att jag gjorde en film av våran vy från stugan och man hörde den där låten i bakgrunden. Tror att vi just hade gått upp och skulle äta frukost, möjligvis hade vi redan gjort det och förberedelserna för en dag i fjällen var inne i badrumsfasen. Minns den där känslan av att vara mer än hel. Den där känslan av att allting är så underbart bra för att jag känner dom där underbara känslorna. Jag var mer än hel för att hon var där med mig. Det fanns inte nån annan plats i hela världen som jag hellre ville vara på just då.

I stay to watch you fade away. I dream of you tonight. Tomorrow you'll be gone. I wish by god you'd stay.

När jag tänker på livet just då så blir jag rätt ledsen. Känner det i hela kroppen. Men jag vet, jag vet det så väl, att det aldrig aldrig kommer tillbaka. Just de där känslorna jag hade då är nånting som ligger i mitt arkiv. De ligger i mitt arkiv över känslor som ibland poppar upp och stör mig i min vardag. Jag vill inte känna dom, jag vill inte veta av dom, för det gör så j*vla ont varenda gång jag påminns om hur det en gång var. Det är nånting jag aldrig kommer kunna ersätta hur mycket jag än försöker.

It's all connected! WE are all connected...
Många tankar har säkerligen gått åt det här ämnet men det är först när man ser det svart på vitt hur alla känner alla inom några få steg som man fattar vad liten världen är. Facebook har blivit hur stort som helst och i princip alla jag känner har signat upp. Så imorse började jag klicka omkring bland mina nyaste "vänner". Upptäckte att hon kände henne som känner honom och han är faktiskt från Gävle och han kände henne som kände den där personen som känner...min arbetskompis. Eh? Har hittat så konstiga kopplingar. Många är uppenbara. Nån jag känner här som gillar det och därför känner henne som numera är känd och är från S-viken och därför känner hon honom som hon jag lärt känna här i Sthlm som i sin tur känner en som brukar hänga på det där stället och därför känner en av mina bästa vänner. Så går det runt runt runt. På vägen hittar man massa människor man känner igen och människor man aldrig fattar hur denna kan känna den där osv.
Det fascinerar i alla fall mig!

Torsdagar brukar vara fyllda med spänning inför kvällen och en dag då man ser fram emot morgondagen då fredagen avslutar veckan inför två bra dagar. Dagens torsdag började bra. Upp innan tuppen och iväg mot Sturebadet. Tränade lagom. En stor god frukost är melodin för bra morgonhumör. Trevliga miner och en otroligt skön känsla av sundhet när jag lämnade lokalerna.
Efter halva dagen fann jag mig muttrandes för mig själv över morgondagens hemlighetsmakeri. Vi ska ut på nå slags äventyr med kontoret imorgon. Gillar inte att inte veta vad som kommer hända och speciellt när dom säger att man ska ha varma oömma kläder och ett ombyte till kvällen.
Men så tog jag mig i kragen och tröstade mig själv med att jag faktiskt ska dricka nån öl ikväll och äta god middag med bra sällskap.
Nu är jag dock sjukt trött eftersom jag inte är van att träna 06:30 på morgonen. Kvällen blir spännande. Morgondagen likaså.

Det känns som att jag är på ett ställe där allt är vadderat och barnsäkrat. Söker efter nånting att känna nånting för. Spelar ingen roll om det är musik, en händelse, jobbet eller...nån person. Det känns lite som att jag måste hitta min passion, nånting jag kan leva för och alltid njuta av. Det är svårt när det finns så mycket måsten i livet, så mycket krav...det förväntas alltid nånting av en som människa. Man måste ha ett mål med livet. Man måste ha nån passion som man ska satsa på.
Det är ofta jag blir uttråkad. När jag inte känner nånting inför det som ligger framför mig så blir jag passiv och oengagerad. Jag sitter och längtar bort, längtar till någonting bättre och roligare som jag inte alls vet vad det är.

Now I'm dreaming somebody
Would simply come and kidnap me

För att fylla ut lite så länkar jag lite "fin" musik...
Mt Eden Dubstep – Sierra Leone (!)
Imogen Heap – Headlock (High Contrast Remix)
Kate Bush – Running Up That Hill (Datassette Remix)
Passion Pit – The Reeling (Miike Snow Remix)
White Lies – Death (Chase & Status Remix) (!)

Everyday I lie awake and pray to God today's the day
Here I am, and here I am, when will someone understand

Jag avundas er som har hittat det ni vill...ni som har disciplinen och tror att det nån dag kommer nånting som spelar roll.

Som vanligt sitter jag och ältar saker i huvudet och tänker igenom alla situationer tusen ggr innan jag kan släppa det. Jag fick en gång i tiden höra "jag är den mest monogama tjejen du kan hitta". Självklart fick jag lite senare bevis på min teori om att det vanligtvis är tvärtom om nån måste påpeka såna saker. Hur snyggt man än tycker att man sköter saker så kan det uppfattas som fult i andras ögon.
Jag är världsmästare på att försätta mig i knepiga situationer eftersom jag spottar ut saker precis som dom känns i just det tillfället och lite där till eftersom man vill ha en reaktion.
Så när man åter igen för höra samma ord från något annat håll så börjar man undra. Spelar ingen roll vad det är man hör egentligen, upprepning får en att fundera. Man har erfarenheter som säger att det är på ett visst sätt men självklart kan alla ha fel. Alla sätter egna normer och allt för många, enligt mina normer, anpassar sig och ställer sig i ledet. För...alla ska med?

You are not a beautiful or unique snowflake.

Så vad är bäst? Fortsätta vara mig själv eller anpassa sig? (allt är relativt!)

Igår la jag en tanke på nånting som en exflickvän sa till mig en gång. Hon var ledsen över nånting och efter mycket om och men så fick jag fram att hon hade tappat den där känslan av trygghet som man fick när man var liten och kröp upp i mammas knä. Den där känslan som gör allting bra. Bara man blev lite älskad i hennes famn så försvann alla bekymmer i hela världen där och då.
Jag kände aldrig själv exakt när den där känslan försvann. Det var nog så mycket omkring mig just då när jag kände att mina föräldrar inte längre var de där übermänniskorna som kunde fixa allting.
Hon fortsatte att förklara att hon trodde att hennes pojkvän/sambo/man skulle kunna ta över den rollen men att hon nu kommit fram till att det aldrig kommer hända. Klart man kan känna trygghet hos varandra men den där känslan man hade när man var yngre kommer aldrig återvända och ge en samma känsla.
Jag har aldrig riktigt känt sådär som hon gjorde då. Att man saknar en känsla och vill ersätta den med nånting likadant. Klart jag har saknar känslor och velat få tillbaka dom men jag har alltid velat ersätta gamla känslor med andra nya känslor. Jag tror absolut på att man kan känna liknande känslor inför andra men det kommer aldrig vara samma. Det känns som att det är ganska farligt att inbilla sig att man kan komma tillbaka till känslor man förut gillade, jag tror på att skapa nya.

Som vanligt lever man inte alltid som man lär.

Jag är fast. Fast i en känsla. Fast i en låt. Fast i en förhoppning. Fast i tanken på att allt blir bra bara min fantasi jag fastnat i blir verklighet. Jag kämpar och kämpar, måste bredda synfältet. Desto längre jag kommer ifrån tidpunkten för känslans födelsedag ju mer breddar jag mitt synfält. Men när verkligheten kommer ikapp mig, kommer jag då ha alldeles för brett synfält för att kunna fokusera på det där jag så gärna ville? Det värsta vore om verkligheten blir sann och jag ser bortom den för jag har visioner bortom denna världs acceptansnivå.

Har pratat med en del människor om kärlek och känslor på senaste tiden. När jag var yngre och hade känslorna ännu mer utanpå kroppen så var alla känslor så otroligt starka. Jag tänker på känslan att bli kär och förälska sig i nån. Kommer den avta med åren? Det känns så. Kommer man nånsin bli sådär otroligt kär igen? Även om man känner samma känslor som då...kommer man någonsin känna dom sådär starkt eller har man redan upplevt det för många gånger för att känna samma sak? Är det som att åka bergochdalbana? Första gången man åker tror man att man ska dö. Andra gången är det underbart nervkittlande. Tredje gången är det...kul. Fjärde gången börjar det mattas av och blir lite blasé. Femte gången vet man inte ens om man vill för den där andra karusellen ser mer lockande ut...

Till alla er som aldrig sett ett enda Seinfeld-avsnitt och till alla er som aldrig varit sådär tok-kär så man inte vet vad man ska göra för hela kroppen håller på explodera av känslor vill jag säga; LYCKANS J*VLA OSTAR! Ni har nånting enastående framför er och jag skulle göra vad som helst för att få känna allt det där igen...

Skönt att komma hem till ett paket med härliga krämer! I loves B&B. Ingen mera torr hud då jag inte tar mig till badet.

Min far ringde idag. Han var på bra humör så jag visste direkt att han skulle erbjuda mig nånting eller vilja hjälpa mig på nåt sätt. Självklart är det fint och kul men ibland har föräldrar en annan syn på vad som är kul och bra för en själv.
Denna gången var det en trevlig överraskning! En revy i Örebro är väl inte vad jag kanske jublar över men ändå ett bra initiativ till att umgås med familjen! Far, ingela, bror, Åsa och...jag. Så tänkte jag efter och blev lite sentimental samtidigt som jag kände samma känslor som igår kväll. Såg mig själv sitta där med två andra...par. Uäh...rös lite...hur ska jag få ihop det här?

Fick min klocka idag. Blev riktigt nöjd. Bra känsla i den också, känns rejäl. Kan nog bli en till beställning på few.se i framtiden. Kul med "egendesignade" prylar.

Kröp ner i sängen runt 20 igår kväll för att jag verkligen ville få ordentligt med sovtimmar. Låg och tänkte nån timme innan jag somnade. Allt var becksvart och det var så tyst att min egen andning och min svaga tinnitus var högsta ljuden i rummet. Var längesen jag kände mig sådär ensam. Det har varit riktigt fint att sova ensam länge nu men...jag saknar att sova med den där man älskar. Vakna upp och känna sig sådär lycklig över att man har nån man älskar där bredvid en.
Har jag verkligen såhär stort behov av att bli älskad?

Glad över att febern hade gått ner till 37 satte jag igår igång att förbereda mig för en fredag på kontoret. Peelade ansiktet, plockade håren, trimmade och rakade skägget...valde ut en outfit så allt skulle gå smidigt på morgonen. Så kommer kvällen och jag ligger halvsovandes i soffan när jag känner hur kokhet jag blir. 37,6 lyder termometern. Jahapp...får väl se imorgon då, tänkte jag.
Gick upp 7 imorse och febern var nere på 37,2. Ähh, det är lugnt...in i duschen och på med en bra låt. När jag kommer ur duschen och sätter mig på sängen känner jag att jag blir sådär varm igen. 37,5. Huvudet känns tungt och jag hostar fortfarande. Jag vill verkligen gå ner till kontoret idag, har så otrooooligt tråkigt hemma. Men nej, ännu en dag fast i lägenheten. Jag går och småäter hela tiden i brist på annat att göra. Sen när jag inte har nånting nyttigt att äta så går jag lös på kexen och smöret. Damn...vad hände med min nyttiga livsstil? Tur att H och jag ska börja köra GI på måndag.

Jag avskyr att vara sjuk. Hela mitt liv pausas. Har så mkt att göra och så många jag vill träffa just nu. Ibland svär jag högt för mig själv och tar i ända från tårna i hopp om att kroppen får en boost och sätta igång det där immunförsvaret som tydligen inte är det bästa. Dags att överdosera c-vitamin och antioxidanter.
En fördel är att jag fått ordentligt med sömn de två senaste nätterna. Sömn är verkligen nånting som jag varit dålig på de senaste veckorna och jag känner äntligen att det börjar gå åt rätt håll.

...without you is a waste of time...

Efter en natt med hosta och har vaknat upp genomsvettig med jämna mellanrum tog jag mig ner till badet för en välbehövlig frukost. Behöver ni kläder också, sa hon som vanligt snällt i receptionen. Mitt standardsvar "det räcker med frukost, tack" slank ur mig som vanligt. I hissen småpratade jag med en herre som tyckte att morgonens vattenpass var underbart, jag höll med eftersom mitt huvud egentligen befann sig någon annanstans och inte orkade tänka. Till jobbet och hittar remixen för dagen som även satt ett leende på mina läppar. Plötsligt skiner solen utanför och jag nynnar "nothing can stop us if we stick together". Sen att Cruel Intentions (feat. Beth Ditto) (Joker Remix) dök upp var inte heller någon downer.
Nu är målet att bli frisk till torsdagen då det både är tennistorsdag och rikettorrsdag.

Vaknade runt 6 imorse och hörde hur regnet smattrade mot fönstren, sån otroligt mysig känsla när det regnar och man hör hur det verkligen vräker ner. Det enda som fattades var du...

Är det inte rätt tråkigt med människor som säger att dom vet exakt vem dom är? Som att dom har testat allt värt att testa här i livet. Som att dom vet precis vad dom kommer vilja ha om 5år...? Jag förstår inte riktigt den grejen. Jag hoppas verkligen att jag aldrig hamnar där och vet precis vad jag kommer vilja göra resten av livet.

Vaknade rätt tidigt i morse och kunde inte sova. Låg kvar och kände att jag kunde unna mig en lugn start. Så kommer den där bakisångesten rusandes precis när jag kliver ur duschen. Stirrar rakt ut från mitt badrum på en tom lägenhet. Tänker på allt jag har och allt jag inte har. Tänker på Gefle och mor & far och äldre tider och hur det var förra julen och hur jag bara saknar allt och alla. Inte nog med att jag har bakisögonen, nu fick jag gråtögonen dessutom. Kommer på bättre tankar och slänger på mig min outfit. Under promenaden lyssnar jag på Coldplay och halvvägs till jobbet börjar det igen...

You know I love you so...

Väl på jobbet hoppar jag in på en av mina daily-bloggar och hittar en cover på låten jag just lyssnat på. Ibland skrämmer livet mig när såna saker händer.
Pratar om att "åka hem" och jag känner ännu en gång hur mkt jag saknar det där hemmet. Att kunna åka nånstans med nån nära och komma till ett ställe där man vet att alla älskar varandra. Ett riktigt hem. För det är väl det livet går ut på? Att älska och må bra, ha kul och känna sig trygg?

Känner att Garden State blir en av helgens filmer, var längesen nu. Det är så fint när dom ligger i poolen och han berättar om känslan av att ens hem inte längre är sitt hem och det slår hål på min känslosköld varje gång.

En liten historia om en främling som jag är smått avundsjuk på...
När jag på morgnarna besöker badet för att antingen träna och/eller äta frukost så ser jag 90% av gångerna en man som jag är lite avundsjuk på. Avundsjuk kanske är fel ord men det är nog lite så att jag ser upp till honom. Jag vet inte vad han heter och jag har aldrig riktigt pratat med honom förutom sagt hej/god morgon eller "jaha, tidigt här idag igen".
Saken med denna man är att han verkar vara så nöjd. Detta kan självklart vara ett spel eller en illusion men det känns inte så. Han pratar med de flesta och med en sån glädje i rösten att jag själv blir glad av att höra honom prata. Han verkar ha det rätt ordnat precis som han vill ha det men ändå har han friheten att jobba och göra lite som han vill. Han är precis som jag ofta där på morgonen för att träna och äta frukost, han hejar på de flesta, har intressanta men enkla diskussioner med många, han verkar träna bra och ser bra ut. Jag har luskat ut att han verkar vara mäklare och handlar med fastigheter. Han är gift och har barn, det såg jag på Strandbryggan i somras, dessutom refererar han ofta till "sin fru". I morse så satt han vid entrén och pratade med en av tjejerna som jobbar där, samtalet var om en annan person som enligt honom "har så otroligt stort hjärta även om han var lite...".
Det kanske låter lite som att jag är kär i den här personen, men jag är 98% säker på att jag är heterosexuell och jag har hittils i mitt liv bara dragits till det kvinnliga könet. Jag avundas någon som är sådär. Jag vill vara sådär öppen och kunna prata lugnt och artikulerat samtidigt som man har en liten glädjeton som gör alla lugna. Ett sätt som signalerar alfa-hane men inte alls känns som översittartakter.
Jag ska försöka bli som min "idol".

I helgen fick jag mig en tankeställare. Ställdes lite mot väggen och jag fick erkänna att mitt beteende kanske inte varit det bästa. Varför blir man så feg ibland? Saker blir jobbiga och tiden går, man glömmer lite och hoppas att man inte ska behöva ta tag i det. Men så konfronteras man och inser hur man betett sig. Det var väl ändå inte så svårt? Det är bara vara ärlig mot alla och mot sig själv direkt så blir ingen sårad och arg.
Sen frågar jag mig varför jag blir så feg i vissa situationer. Jag borde jämt fråga mig själv vad jag har att förlora. Oftast blir svaret ingenting. Vad är det värsta som kan hända? Stoltheten får sig en törn, inget som dödar. Bättre fly än illa fäkta? Skulle inte tro det...

Upp tidigt imorgon. 06:00 blir det upp och hoppa. Träna träna. Hoppas hoppas att jag kan hålla nån slags diet nu när hösten och vintern nalkas. Sommarmagen ska bort. Rutor ska ersätta fläbbet och konditionen ska förbättras. Det är bara jag själv som hindrar mig att vara den jag vill...

Oengagerad och slö. En bakisdag i soffan och solen skiner utanför. Så uttråkad men ändå sugen på nånting. Varför kan jag inte bara ta mig för att göra nånting? Tänkte sova lite, kände att jag slösade bort ledig tid så jag surfar tråkiga bloggar och FB. Bra Marc, inte. Känner att jag måste aktivera mig. Nästa helg får bli en lugn helg med lugna aktiviteter. Löningshelg är nånting jag verkligen vill undvika.

Skulle vilja ligga i en hängmatta nånstans på landet. Känna hud mot hud och blont hår kittla mig i ansiktet. Stilla tillsammans endast med vinden mot trädkronorna som musik. Lätt på handen stryker vi varandra ömt längs armarna så man ryser i hela kroppen. Värmen av våra kroppar gör att vi blir dåsiga och somnar. Jag vaknar nån timme senare och väcker henne med lätta pussar på pannan. Vi leker man och fru på kvällen då jag grillar och hon gör i ordning potatissalladen och fetaostkrämen. Under måltiden sänker vi aldrig blicken från varandra. Vi behöver inte säga nånting, leendena och gnistrande ögon räcker som kommunikation. Solen går ner bakom träden och vi låter disken stå till imorgon, vi har viktigare saker på agendan. Efter en kvällspromenad tar vi ett dopp i sjön och värmer oss med en lång dusch. Den nybäddade sängen är sval när vi kryper ner, efter en stunds småprat om drömmar och framtid somnar vi i varandras armar. Total harmoni.

Åååå...jag vill känna allt...

En helt vanlig torsdag på Riket blev otroligt trevlig. Förnyelse och förändring förnöjer. Jag har fastnat på en känsla, på en låt, på ett humör som känns bra och nyttigt för mig.

In Neeeeew Yooooork! Theese streets make you feel brand new. Längtar så...

Ikväll blir det Djurgårdspromenad och vila i soffan. Imorgon ska vi tydligen gå "all in" igen. Jag är inte supertaggat men självklart kan jag bli! Onyttigt!

Lite bilder från gårdagen...

Hör och läser om folk som blir ihop, flyttar ihop, gifter sig och börjar leva vuxenliv. Det är väl helt normalt när alla runtomkring mig är runt 25-30år numera. Alla har i princip pluggat färdigt och påbörjat och/eller är mitt i sin karriär. Problemen hopar sig och livet som gammal singel eller ensamboende sätter sina spår.
Jag däremot...jag tog klivet från barndomshemmet direkt till att bli sambo. Det gick alldeles utmärkt just då och jag har aldrig riktigt uppskattat att vara singel och bo själv. Tills nu!
Bäddade nytt i sängen igår kväll. La mig tillrätta bland mina duntäcken och kuddar, hittade precis rätt position för att somna in till TV'n brus. Det störde mig inte ens att grannarna hade fest, som vanligt, och sjöng med i diverse dåliga radio-schlager-hits. Jag somnade sakta och skönt in och vaknade helt klarvaken runt 6. Hade inte rört mig en centimeter. Helt lugnt runtomkring mig, ingenting som störde. Upp ur sängen och direkt in i badrummet, ingen väntetid för att någon annan har tagit duschen eller toaletten innan. Ut och på med kläderna, samla ihop väskan, släck och stäng. Ingen att ta hänsyn till alls och det skrämmer mig lite hur mycket jag njuter av det!

Men...om jag nånsin träffar rätt igen så vill jag självklart bo ihop med min kärlek. Jag älskar att dela ett hem och vara två om allt. Jag trivs självklart väldigt bra med det. Dock så känns det som att det är min tid just nu, nånting jag ska till vara på...

Gossip Girl S03E01, äntligen!

Det känns lite som i backen 1985. En pulkabacke nånstans i Sätra, Gävle. Min mor står längst upp i backen med våran hund Grann. Jag saknar dom båda två så otroligt mycket när jag ibland, rätt ofta, ägnar dom några tankeminuter. I min hand har jag en röd klassisk pulka med svart snöre. Både min mor och jag står där längst uppe och blickar ner som att vi ser fram emot den här färden som vi har framför oss. Jag bestämmer mig för att åka först och som vanligt är jag den som är ivrigast att känna det där pirret som genomsyrar hela kroppen när man kastar sig ut för en färd som kan sluta hur som helst. Jag sätter mig i pulkan och jag får en lätt knuff av mor för att påbörja färden mot glädje. Som liten och lite försiktig är man obildad när det kommer till den här sortens äventyr. Jag får upp farten och allting går precis som jag vill, pirret i mig växer och växer för varje sekund som går. Jag väjer för både stock, sten och farliga partier. Nånstans i mitten av backen kommer en knöl som jag inte hade vett nog att undvika. Jag välter! Jag landar på ryggen och rullar några varv. Jag tappar luften och får smått panik. Inser först efter några sekunder vad som hänt och jag blickar upp mot backen där mor och Grann står. Försöker ropa men får inte fram ett ljud, mina lungor har pressats samman och jag får känslan av oro och att det inte kommer sluta bra. Mamma ropar och frågar hur det gick, jag får inte fram ett ljud. Hon börjar därför springa ner mot mig. Jag kämpar med att få luft i lungorna och precis när hon kommer fram så strömmar luften åter in i mig och jag får fram ett skrik; mamma! Hon tar upp mig och kramar mig samtidigt som tårarna rinner ner för bådas kinder. Grann sitter fint bredvid och gnäller av oro tills vi klappar honom i försäkran att allt är ok.
Så får jag en puss och vi går i riktning mot vårat hem.

Jag är fortfarande den där pojken. Men...vem ska trösta mig nu?

Ny väska och scarf idag. Är väldigt nöjd, impulsköp är de bästa köpen!

Vilka frestelser jag har stått emot ikväll. Kanske inte svårt för andra, men när man avstått från vissa saker i mer än normal tid så börjar mina nerver att rycka lite. Gick förbi både Tures, Grodan och Ett litet hak som skrek efter mig. Vidare upp förbi Mocco där jag tänkte att en god macka och en latte skulle sitta fint. App app! Förbi den där Djurgårdskrogen vid ICA Esplanad där folk inmundigade öl och nå slags kött med pommes. Bara lukten gjorde mig smått tokig. Gick förbi Halv grek plus turk och stannade utanför några sekunder. Nej nej! Hemmåt vi ska! Det sista jag ser innan jag slår koden till porten är att Tessinparkscafet har öppet, gah! Såååå sugen.
Jag kanske har problem...men ikväll stod jag emot. Hem till hemlagad mat och klappa katten innan hon försvinner i några dagar. Imorgon blir det tennis på för första gången på...otroligt många år. Ska bli riktigt intressant. Måste nog belöna mig med ett besök på Riket. Det är ju torsdag! Herregud! Missade förra torsdagen, dåligt!

Nu vankas mat!

Det här året har varit dåligt på så många sätt. Som tur har största delen redan passerat och sista året i mina "twentys" har inte alls varit som jag trodde. Kanske har det varit det bästa året på länge utan att jag ännu vet om det eller så är det som jag känner; ett riktigt dåligt övergångsår mellan olika liv jag lever.
Men som vanligt så tänker jag efter och minns att det ändå fanns tillfällen då solen sken sådär otroligt skönt även på mig. Den har alltid fläckar men varför fokusera på dom? Costa de Caparica (Lissabon) var kort men ändå mysigt. Önskar jag kunde göra om det sådär bra som jag vet att jag skulle kunna gjort det, jag var inte på bästa humör och idag skulle jag göra allt för att få det bra. Kreta var underbart men ändå känner jag även där att jag skulle velat göra bättre ifrån mig. Prag var bra, dock längtade jag nån annanstans just då och fokuserade inte tillräckligt på de underbara människor jag var där med.
Det är väl också ett av mina största problem...jag njuter inte av stunden utan ser alltid fram emot nånting annat eller hur bra det ska bli i framtiden. Sommaren är precis slut och jag börjar planera nästa. Som jag alltid gör. 1 av 10 saker blir som vanligt av.
Jag inbillar mig att jag börjat ändra på det.

http://addicts.se/2009/09/03/blue-planet/

Ikväll känns det som att alla är tusen mil borta. Jag måste verkligen sova...

En massa flyttande den här veckan. Andy flyttade i söndags. Emma flyttade igår. Emil flyttar på lördag. Toby flyttar temporärt till N.Y. på fredag.
Det här året har verkligen varit eventfullt. Men lite blandad kompott måste jag säga. Förhållanden som spricker överallt, nya skapas, folk flyttar, vardagar förändras, människor bryter upp från vardagen och gör helt nya saker.
Ett j*vla resande; Lissabon, Kreta, Prag, antagligen kommer det en resa till Amsterdam eller London nån weekend och nu ser det ut som att N.Y. blir av i början av december.
Jag har inte riktigt samma kalender som alla andra, jag tycker att ett nytt år börjar när sommaren tar slut. Det är efter sommaren man kommer igång med jobb och vardag och borde därför vara starten på det nya året. Jobb jobb jobb till i april-maj sen börjar man slappna av igen och förbereda sig inför viloperioden sommaren.

The fire in your eyes makes me shiver inside.

Imorse när jag åt frukost på badet så hade dom äntligen fått dit ett...brickstöd. Om det nu heter så. Alla har klagat rätt länge på att man inte har nånstans att ställa bricka när man tar frukost. Idag satt den där och varje person som kom in och ville äta var såklart tvungen att kommentera den för alla runtomkring som att det var nånting revolutionerande. Sen sa en av dom "vad ska vi nu klaga på då?" och det stämmer verkligen...det är rätt ofta jag hör stammisarna klaga på nånting. Var nöjda nån j*vla gång!

Innan månaden är slut så ska tydligen stugan i Sälen vara klar. Blir en till helg med faren och broren för att sätta upp de sista smådetaljerna som försäkringsbolaget inte gör. Sen j*vlar, och jag måste faktiskt svära, ska jag f*n åka upp dit oftare!

Imorse när jag gick ner mot Sturebadet så var det så otroligt kallt och kändes som att hösten börjat bearbetat sommarens tag. Kände mig väldigt utvilad och pigg, somnade ändå runt 21-22 igår. Vaknade några gånger med sån otrolig magvärk. Antagligen för att jag svullade tacos på kvällen. Nu när kalla vädret börjar svepa in oss i sin cape så börjar jag mer och mer längta upp till Sälen. Hoppas verkligen att rustandet i stugan blir klart snart! Jag säger det varje säsong men i år måste jag verkligen spendera mer tid där uppe. Att det ska vara så j*vla svårt att komma iväg...bara att planera! Tänk att sitta framför brasan insvept i tjocka täcken och grilla nånting gott med lite skön lugn loungemusik i bakgrunden. Prata om allt, prata om inget och bara vara tills John Blund tar ens medvetande någon annanstans.

Ikväll blir det ett lååångt härligt träningspass. Måste börja köra fria vikter mer än förut. Känner mig så otroligt töntig ibland bara när jag står det där med 10kg-hantlarna och killen bredvid står med 25kg. Men snart så!

Senaste veckorna har jag känt mig lite...hängig. Men så vände allt för nån vecka sedan. Har en aning om varför och jag tror stor del är lösta saker, bra samtal och intressanta möten. Jag ogillar lösa trådar och saker som är osäkra. Vill veta precis hur allting är NU på en gång. Har aldrig varit bra på att ge saker tid.

Idag vaknade jag med ett leende på läpparna. Kroppen kändes seg och ögonen ville inte alls öppna sig när klockan ringde. Ingen tonfisk till Fragolina betyder att hon sitter och jamar tills man tröstat henne med kramar. Var så otrolig seg igår kväll men jag är väldigt glad för kvällen. Var väldigt trevligt även om segheten ibland tog över.
Men det där leendet, kanske ett farligt leende...kanske ett bra. Jag vill le sådär igen.
Riket igår blev inte som väntat. Skulle vara farewelldinner för Toby & Alex men så fick Mr. T en kniv i magen så ingen middag. Dock! Trevligt som vanligt. Tog mig till Hotellet där det blev ännu trevligare! Riktigt mysigt när det börjar bli lite mörkt nu om kvällarna att sitta på uteplatsen.

Ikväll är det kräftkalas i Grisslehamn. Lite orolig att en fjärde kväll i alkoholens tecken ska decka mig totalt. Söndag får bli en sovardag tror jag. Nästa vecka blir återhämtarveckan deluxe.

[insert your worst swear word here]
Jag som var på så bra humör och har peppat mig själv i dagarna att allt var så bra. Min självkänsla var på topp och jag trodde verkligen att jag vid den där punkten då man inte bryr sig om vad som händer, bara nånting händer så är det bra. Men så hände det...bara några få ord som fick mig att känna det där greppet runt aortan. Det ilar rakt genom hela kroppen och jag förstår nu hur illa det är när en enda person endast behöver yttra några få, egentligen harmlösa, ord för att få mig att snubbla och rasera de där väl staplade pyramidstenarna som nån dag kommer leda till toppen av mig själv.

Det som egentligen stör mig mest är det här sveket. Ingen respekt alls. Jag har alltid vetat att det finns anledningar till att man aldrig ses igen. Jag försöker med det omöjliga tydligen. Man försöker och försöker men får bara respektlöshet och massa svek tillbaka. Det är som att man aldrig har funnits. Det är som att man aldrig nånsin betytt nånting. Det enda som spelar någon roll är det där egot. Så varför...VARFÖR...ska jag inte göra samma sak? Ge mig en enda j*vla liten anledning till att jag inte ska agera likadant!

Control yourself, take only what you need from it.

Idag skulle bli en bra dag. Denna veckan skulle bli den bästa veckan. Så mycket planer och så lite tid skulle göra mig glad.
En sturebadsfrukost senare och en titt på den otroligt fina solen...jag ger f*n inte upp! Det är bara jag som kan förändra det här och vill ingen annan hjälpa mig så f*ck off. Det krävs nog att jag blir lite arg. Jag vill inte veta mer...vad för en problem det är så tala om det för mig eller håll k*ten helt och hållet. Jag behöver inte längre veta allt...jag är förbi det stadiet. Jag har byggt upp så pass mycket att jag inte längre faller ner till den heta och svårtrampade sanden.

Jag måste ha ett otroligt sug efter mänsklig fysisk kontakt. Jag känner att jag aldrig kommer att vänja mig med att sova ensam. Inatt var jag tvungen att krama om katten för att somna. Jag ligger fortfarande på "min sida" och kommer nog aldrig utnyttja hela sängen för mig själv. Men sen är jag väldigt kräsen också. Självklart måste det vara bekvämt att sova tillsammans och tror inte riktigt det skulle funka med nån som rullar omkring och slår mig t.ex. Det är ofta jag kan vakna mitt i natten och inse hur ensam jag är i lägenheten. Det är inte läskigt, det är bara...sorgligt. Varför är vi såna individualister här i Sverige?

Honey I need you!

Även fast solen skiner fortfarande och jag går med upprullade byxor och skjorta så känner jag hur hösten börjar sluta sitt grepp om mig hårdare och hårdare.

När jag tänker på allt jag skriver här och lämnar ut mig totalt till alla som av nån anledning vill läsa så känner jag att man kanske uppfattar mig som deprimerad eller störd eller psykiskt instabil. Hela grejen med att ha den här dagboken/bloggen är att jag måste skriva av mig så jag kan känna mig bra...så det är nästan bara tråkiga jobbiga saker jag skriver ner. Jag vill inte skriva detaljerat om hur kul vi hade igår eller att jag allmänt trivs med livet. Det känns så tråkigt och vardagligt. Det är det jobbigaste och det bästa som hamnar här, allt i mitten som är mitt egentliga liv, behåller jag för mig själv.

Igår var det torsdag. Riket-torsdag.

Hur låter man bli att idioten man har i sig kommer ut? Det känns som att jag alltid blir idioten. Idioten som man vet reagerar på vad som kommer sägas. För min idiot kommer ut när den provoceras. Är det så att man alltid vet att den kommer ut och vill själv se bra ut när man lyckats locka ut den hos andra? Har förut varit den som sväljer allt och imploderat. Nu kan jag istället explodera för att det känns så mycket bättre. När man blivit trampad på så mycket och valt att strunta i det så blir man till slut nån som exploderar.

I'm not like those other girls, I wont fake it like the other ones.

Jag började skriva på en lista. Nån slags pepplista. Men så...blev det inte nå bra. Så...jag satt på gamla Garbageklassikern Version 2.0 och mindes 90-talet.

Efter en god och faktiskt trevlig frukost så tog jag mig till Tessinparken med lilla alu-äpplet och började skriva massa. Skrev och skrev och skrev. Sen skrev jag lite mer. Sen började jag tänka och tänka och kom fram till att jag faktiskt måste gå hem och jobba. Så nu sitter jag här och försöker jobba medans folk messar på FB och lockar med filmkvällar och diverse andra aktiviteter. Jag måste verkligen få det här gjort nu känner jag...

Så samtidigt sitter jag och känner mig lite frustrerad och den där lilla bakisångesten ligger nånstans i magen och guppar och talar om för mig att jag är dum, ful, osocial och bara tråkig...
Jag vet att det inte är så oftast men f*n just nu känner jag mig så. Behöver nåt som kan dra upp mig såna här dagar. Det är f*n inte mysigt att sitta inne en solig dag och jobba för sig själv.

Det blev Riket torsdag, fredag och lördag den här veckan. En aningens för mkt kan jag hålla med om...

Kom hem från Sälen igår och kände mig så otroligt bra. I både själ och kropp. Ok, det blev lite väl mkt mat då bror och far matade mig med god hemlagad mat hela helgen. Kände mig lite pånyttfödd, kände att det var skönt att komma hem och vara ensam.
Packade upp och tog det lugnt. Klappade katten. Skrev några rader. Sen fick jag springa och köpa tomatsoppaingredienser...
Kollade på The Hangover. Mådde illa efter 10min av filmen men sen blev den sebar. Stundtals rolig men...nej...gick inte hem hos mig.

På nåt sätt var det skönt att se stugan i det skick som den är i just nu. Känns som att allt är möjligt, just i fasen då man ska forma hur den kommer upplevas. Men jag vet hur det blir, har sett golvet som ska läggas och det är först nästa år som den stora förändringen kommer. Men ändå kändes det inte alls sorgligt eller tråkigt att det blev en vattenskada, känns som att det blir förnyelse och allt blir faktiskt fräscht och nytt.

Kom iväg 06:15 mot badet imorse. Kändes bra. Tog det rätt lugnt. Blev 20min uppvärmning på cykel. Svetten forsade. 20min trapp maskin. Svetten sprutade. 20min powerwalk på löpband. Svetten tog slut.
Gillar inte uppställningen i "nya" restaurangen. Hoppas dom gör om illa kvickt.

Nu längtar jag efter helgen. Things can only get better...

Ibland blir jag lite rädd för mig själv. Att jag är så känslosam. Att jag kan skifta så i humöret från ena stunden till den andra. Det gäller inte stora känslor utan småkänslorna som hugger till lite ibland. Den där isande jobbiga känslan i bröstet som att nån våldtar det med en istapp. Det kan vara småsaker som att man ser nån lite pryl som påminner om äldre tider. Jag önskar så hårt att huset i Sälen kommer bli väldigt annorlunda när försäkringsbolaget rustat det så det blir nån slags nystart även där. Det finns så mycket mycket historia där uppe så även när man är helt okänslosam och har hur kul som helst så ser jag fortfarande allas ansikten vart jag än kollar.
Jag ser min avlidna mor sitta framför brasan och grilla korv med mig när jag var liten. Jag ser far och bror bygga garaget när jag står på bron. Jag ser ett av mina ex sova med öppen mun och dregla på kudden när jag är i stora sovrummet. Jag ser mina nuvarande vänner skrika av glädje då pulkorna far nedför vägen mot skidbacken när jag blickar ut från balkongen. Jag ser hur en smal liten tjej proppar i sig tacos och håller sig för munnen och runt magen för hon är så mätt när jag sitter vid stora bordet.
Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst. Även om det känns väldigt mycket så är det ok att känna såhär. För vad är det för liv man levt om man inte har kvar sina underbara och känslosamma minnen? Det är de känslosamma minnena som formar oss och vi måste forma våran framtid utifrån dom. Det är så enkelt och så naturligt...och så vackert...

Man kan inte riktigt hjälpa att man får känslor. Jag vet det. Ibland är jag inte riktigt överens med dom bara...
Ibland vill man bara vara 5år igen och hålla om ens föräldrar till allting blir bra.

Sommaren, är inte det den perfekta nystarten för saker?

Vid nyårsmiddagen sitter alla och skålar och berättar sina nyårslöften om hur alla ska börja sitt nya liv iom. det nya året. Det ska bli träningskort och sundare matvanor, älska sina nära/kära mer och blir effektivare att fördela tiden på saker som spelar roll. Där sitter man kastrullfull efter nedräkningen, ett vilt "sprut" på balkongen och lite illamående efter den där alldeles för stora cigarren. Älskar alla runt bordet och man känner verkligen att det här året ska bli det bästa någonsin! Efter några veckor på gymmet tröttnar ni och den där gnistan som fanns efter julledigheten försvinner för vintermörkret tröttar och sväljer er ner till vardagsrummet där tv-serie efter tv-serie snurrar på eran 50" LCD som införskaffades på mellandagsrean. Det viktigaste just då är att inte missa senaste avsnittet av Entourage, Curb your enthusiasm eller den där nya HBO-serien som ni inte kommer ihåg namnet på för vad ska ni annars prata om runt kaffemaskinen dagen efter? Den där AWn på Obaren känns viktigare än svett på gymmet och den där sista lilla päroncognacen och fat-staron får inte lämna lokalen på något annat sätt än i magen. MAX anyone?

Detta året, som skulle bli det bästa, ska förändringen ske efter semesterveckorna. Efter alla sena utekvällar, fyllemat, slappa dagar i skärgården, one night stands på Palma och ölrace i Prag så är det nu man behöver förändring. Sommaren med värme och ljusa dagar är fortfarande kvar i nån månad så varför inte utnyttja varenda lilla solstråle till att förändra världen...eh...dig...till det bättre! Tiden är rätt för att ta tag i de där sakerna som är extra svåra att börja med när allt känns sådär grått och tråkigt.
Det är NU det nya året börjar!

Ikväll är det Riket-torsdag! Ses på Riche 18:30.

Fakk vad jag älskar Deportees-skivan...
If I could turn back time, I would'nt keep a thing
I would ride my life, like a horse with no name
I'd be on top of things, I'd be on top of the world
One thing's for sure, I would love you some more
Deportees - Turn back time

En liten sushi i Nytorgsparken tack. Ja tack.

Så åker lurarna på igen. Efter lunch kan jag slappna av och inte tänka på att håret faktiskt blir tillplattat. Jag är störd? Har mina små ritualer och rutiner. Ibland vill man bara lyssna på musik så det blöder ur öronen, men vad tjänar det till? Förutom en tillfällig känslohöjande rusning i kroppen som senare visar sig ha förödande effekt på mitt välmående.

Ser ut som att vädret sviker mig och Vita Bergsparken-planerna går nog åt h-vete. Blir nog ett träningspass på Sturebadet och en bastu på det. Vet att jag behöver det. Kanske lite alone-time md katten. Vet att jag behöver det också. Men...vad är det där där borta? Är det ett fluffigt vitt moln med massa bra känslor? Jag tror nog jag måste hoppa upp på det...

I helgen hade jag tänkt att hitta på en massa goa roliga...grejer. Men så ringde far i helgen och sa att vi skulle åka upp till Sälen. Jahaja, då var det enda att se fram emot i veckan borta. Vi ska se hur långt dom hunnit med renoveringen efter vattenskadorna och fräscha upp allt som försäkringsbolaget inte gör. Det är verkligen underbart med den där stugan men just nu känner jag att den bara kommer ge mig ångest och jobbiga minnen. Eller så blir det bra terapi? Har inte varit där sedan nyår och då var min situation helt annorlunda. Jo...iof. var vi där med företaget. Men det räknas inte.
Jag vill bara stänga av allt nu och fokusera på jobb. Hur gör man det?

Aeh, j*vlar vad jag ljuger för mig själv. Jag vill bara känna saker. Bra saker. Hela tiden. Upprymdhet! Lyckliga kärlekskänslor som lyfter upp mig så ingenting känns omöjligt. Jag längtar faktiskt jämt efter förnyelse...även om det kanske inte gäller alla slags känslor...

Florende and the Machine, som Magnus tipsade om, var faktikskt riktigt bra. I like. spotify:track:5UoDi2bvpeYRihthPyljvg.

If you could only see
The beast you made of me
I held it in but now it seems you set it running free
Screaming in the dark
I hunt when we're apart
Drag my teeth across your chest to taste your beating heart
Florence and the Machine - Howl

Sitter och lyssnar på Alex Schulmans sommarprat i P1. Tänker på hans bok som i huvudsak ska handla om han och hans fars relation. Så hör jag låten som spelas efter 22-23min in i programmet. "Skynda dig älskade, skynda att älska" sjunger hon. Känner igen det där, på mitt eget sätt. När saker tar slut eller när nya saker påbörjas som känns...kortvariga...så känns det som att jag måste skynda mig att älska. Måste älska klart eller så måste jag älska det nya. Jag älskar att älska, jag älskar känslan av att verkligen tycka om nånting. Det är inte mycket jag tycker om eller älskar och det finns så mycket som jag skulle kunna älska.
Men...det är svårt och farligt att älska. Börjar man få känslor för nånting så vill man inte förlora det, det gör så ont att förlora nånting man älskar och det vet nog 80% av världens befolkning. Det kan gå så långt att man ibland krampaktigt håller kvar i det lilla som finns kvar inom sig själv och övertolkar allt som händer.

Nya känslor är härliga. Det finns inte direkt några regler för vad man känner och får känna. Det kan anses opassande och fel att känna saker för tidigt eller för nån som stått en nära förut. Men...vad gör man om känslorna överlappar varandra? Vad händer om man bara vill fly från allt jobbigt? Hur gör man?

Jag trippar på tå. Jag är rädd för kontakt just nu. All slags kontakt. Är rädd för att känna nånting som kan ta slut. Men ändå kan jag inte sluta leta efter saker att älska...

Vet inte riktigt vad det är med mig idag. Känner mig liten och ensam. Klappar katten och känner att jag inte alls kommer vara nåt bra sällskap för någon idag. Även om det är kaotiskt i känsloregisret och min situation hemma är bisarr så börjar jag verkligen tro på sambandet mat-träna-psykisk hälsa. Att äta osunt och inte träna som jag gjort nu under tre veckor tär på min kropp och jag inbillar mig att kroppen inte utsöndrar lika mkt glädjeämnen längre.

My bed's to big for just me.

På måndag börjar allvaret igen. Kände lite smått ångest häromdagen när jag tänkte på det. Men...så ångrade jag mig. Jag trivs så underbart bra på kontoret, så ångesten försvann. Så tänkte jag även att jag kommer få tillbaka mina underbara rutiner som jag värdesätter högt. När jag har rutiner så kan jag engagera mig i annat, det krävs att jag har det lite ordnat med det vardagliga annars kan jag inte fokusera lika bra på saker som man måste lägga extra energi på. Ser verkligen fram emot att ta tag i saker och få igång träningsrutinen på badet.

I torsdags var det som vanligt Riket...

Jag har sagt det tusen ggr och jag kommer säkert säga det lika många ggr till; jag älskar att vara på resande fot. Så underbart att vara på väg nånstans. Spänningen man känner med att åka nånstans och tagga upp sig för vad som kommer hända.
Jag har alltid varit sån som gillar uppstyrda saker när man ska resa nånstans men jag gillar ändå när man spontant åker nånstans och ändå styr upp allt på vägen. Man kan väl säga att mitt kontrollbehov kickar in efter ett tag och jag kan inte riktigt njuta av min omgivning om jag inte vet att jag kan...fly (?). Jag har funderat på det där lite och det är nog så att jag måste ha en backup-plan för allt som händer. Utifall det händer nånting oväntat som jag inte vill vara med om så vill jag ha någonstans att ta vägen.

I want you to feel what you've been missing. All of my love.

Funderar på om jag ska försöka köpa en skiva genom iTunes store här på tåget. Jag gillar att köpa musik. När FRA-skiten slog igenom så blev alla så otroligt oroliga. Jag blev inte så speciellt orolig, körde på som vanligt...fast lite tweakat såklart. Men det jag ändrade var att jag numera köper den mesta musiken jag lyssnar på. Jag har alltid gillat att äga (ooo åker i en otroligt doserad kurva, känns som att tåget ska välta) "min" musik istället för att lyssna på t.ex. Spotify. Det känns som att den tjänsten kan stängas ner om några år, som med det mesta, och visst kommer det finnas alternativ men ändå så känns det bra att då ha all musik jag gillar tillgängligt lokalt. Så...bland min jibberish här så är det helt enkelt så att det känns så otroligt bra att köpa musik igen. 90sek för en skiva tycker jag är helt ok. Dessutom kan man ofta ladda hem den först och lyssna på hela, gillar man det inte så köper man det inte.
Sen kan man ifrågasätta om det inte finns bättre sätt än iTunes store eftersom Apple tar så stor del av kakan och jag vill att artisten ska se största delen av pengarna.

Har tänkt en del på mitt behov att prata och reda ut saker. Kan det bottna i att jag inte vill ångra saker? Jag har även ett behov av att vara på god fot med folk och jag hatar att ha bråkat med någon jag känner. Jag vill reda ut saker och inte behöva gå och tänka på vad jag ska göra för att göra allt bra. Jag tror det bottnar i att...allt kan hända och när det blir ett bortfall av något slag så kanske det är för sent att säga rätt saker och då ångrar jag mig.
Många säger att man inte ska ångra nånting och jag kan hålla med. Däremot vill jag inte behöva ångra nånting.

Så kom solen ändå. Efter ett hellregn sprack himlen upp och visade sig just när det behövdes som mest. Markerade vad som betyder nånting.

Imorse var vi förbi veterinären på Vallhallavägen för Fragolina skulle få sig sin kattsnuvevaccinering. En svettig promenix senare satt hon på bordet för att få sig sin spruta. Informerar om att hon kan bli lite aggressiv och då säger hon som ska ge sprutan "ja det står att hon blir mycket aggressiv i journalen". Säger man så? Skriv det gärna i journalen så andra veterinärer kan ta del av informationen men säg det inte till anhöriga.

Skulle behöva några slappa dagar med mycket sömn innan jag åker till Prag känner jag. Sova länge på morgonen och bara ligga i park dagtid. Men men...man får inte allt man vill och det är inte en perfekt värld vi lever i. Även om det ibland känns så när känslorna svallar över en. Eller helt tvärtom för den delen.
Att ingen fattar att det är dom där små sakerna som gör hela gesten till perfektion. Ett sätt att vara och avsluta en konversation. Att få uppmärksamhet som ingen annan får. Att kanske kolla på nån lite för länge och hålla om några sekunder mer än nödvändigt. Att ibland offra nånting man själv vill för att visa vad som är viktigt.

When you love someone, but it goes to waste.

Det här är sista gången jag skriver om känslor på ett tag. Jag ska kanalisera mina känslor på andra sätt. Kan inte längre dela med mig av vad jag känner, det ger bara negativ respons. Från och med nu blir det bara glada inlägg med ren information. Less me...more...artificial. Jag stänger av kranen och låtsas som ingenting. Det är det som alla vill...att se glada ytliga idioter som bara vill skratta och vara så j*vla bra. Ni kan kalla mig den positiva "bitterkuken".

Ofta när jag känner mig lite ledsen över nånting som hänt eller har känslor som jag inte kan glömma så kollar jag på den här lilla krabaten. Den här lilla dvärgspetsen hjälper mig se allt vackert som finns i världen. Skuttandes på en äng så underbart ovetande om omvärldens komplicerade problem. Det är jättetöntigt och jag vet om det...men...sån är jag?
I mitt nästa liv blir jag garanterat en valp som dör tidigt.

Så enormt frustrerad (som vanligt?). Man tror att man gör framsteg och får positiv feedback men så helt plötsligt slår det en som en hård säck med nyplockade apelsiner som svingats av nån slags gladiator från filmen 300 rakt i magen. Två steg framåt, ett steg bakåt. Story of my life! Det värsta är alla osanningar. All ytlighet. Jag förstår inte...
Jag har kommit till en punkt där jag inte längre kan kontrollera situationen och jag tänker faktiskt...bara...låta...det...vara...
Jag kan inte göra så mycket än att vara mig själv och visa vem jag är.

En dag som började som dagen innan kunde bara bli bättre och bättre. Sommartider och ett störtregn på Strandbryggan senare så njöt vi av både solsken och hundens sällskap. Jag har tankarna på andra saker än stunden just nu och allt runtomkring mig blir lidande. Det är tankar om framtiden och hur den kommer se ut. Jag har sånt behov av kontroll och stabilitet att det blir en sjukdom.

Fragolina ligger på mina räkningar som ligger här i sängen. Hon har hur mkt plats som helst att ligga på men hon måste visst ligga just på de "bekväma" papperna. Undra om det är för att det är husses saker och att hon vill vara med på något sätt. Känns som att hon känner sig lite ensam ibland. Känns som att jag måste umgås mer med henne. Hon kräver inte alls mkt och hon ger en så otroligt mkt tillbaka.

Jag är lite...orolig...för mina semesterveckor. Jag vill fylla dom med glada dagar i solen och meningsfulla aktiviteter. Jag vill vila ikapp mig så jag inte längre är såhär trött hela tiden. Jag kommer vilja umgås hela tiden men självklart har ingen annan semester samtidigt.

Jag är faktiskt en positiv person men här hamnar allting som är jobbigt och negativt.
Just nu vill jag bara sova bort hela dagen.

Så kändes allt så bra. Solen sken och alla var glada. Så var jag tvungen att låta ett skämt bli större än mig själv. Sen spär jag på elden med saker jag inte menar bara för att få en reaktion.
Idag mår jag som jag förtjänar.
Jag tror jag fick för stor dos på en gång. Fick upp mitt hopp om att det skulle bli bättre. Så blir jag alldeles för entusiastisk och tror att jag kan styra allt genom desperation.

Precis som himlen just nu blev min helg, svart...svart...svart. Plötsligt kommer vinterkänslan tillbaka. Det är halvmörkt på kontoret och det blir lite kyligt. Folk tänder lamporna. Nåt slags behov av ljus gör att man sitter lite för nära skärmen och om 10år kommer jag behöva glasögon för att se de skarpa konturerna.

På lunchen tar jag mig genom regnet över till andra sidan där jag precis hade kravlat mig upp ifrån.

Läste om en bok på en förlagssite vi producerar. Det handlar om en hund som vet att han ska dö inom kort. I den korta beskrivningen jag läste så verkar det som att han berättar om sin husses känslofyllda liv och att han har stannat kvar så länge som han gjort eftersom han velat stödja sin husse. Jag känner att jag vill läsa boken.
Jag är lite töntig när det kommer till djur. Jag känner mer för djur än människor. Det känns bara som att dom inte riktigt kan försvara sig och förstå varför vi gör som vi gör i vårat samhälle. Jag kanske är lite likadan. Blåögd och tror på människor.
Det låter kanske lite extremt men min katt är verkligen som mitt barn. Jag vill aldrig se henne lida eller vara ledsen. Jag vill att hon ska ha det bra och jag försvarar henne vad som än händer.
Sen kanske jag är i ett läge där jag överreagerar på saker jag tycker är sorgliga just nu.

Men...jag känner iaf. nånting...

Jag är född i en dröm, en dagdröm. Nu känns det sådär igen, tror inte på mig själv.

Riket 17:45. Be there.

Vad jag längtar efter en stabil vardag. Nånting fast att alltid lita på. Jag har så mkt lösa bollar i luften känns det som så mina tankar och min prestation på t.ex. jobbet blir inte 100%-ig. Kan inte riktigt fokusera på det som är viktigt just för tillfället. Sitter och stirrar in i tomma intet och tankarna går i 450km/h runt runt runt runt tills jag är redo att spy.
Just nu vill jag bara ha semester och fly. Vill dels komma bort och dels stanna för att bearbeta mig själv. Jag vet inte riktigt vad jag gör då allt känns och blir fel just nu. Jag vill bara ha mer än vad jag just nu har.

Måsungarna kraxar utanför. Dom små slåss om en pinne, vilka underbara problem dom har. Annat blir det när dom växer upp och får krav på sig. Leverera måste man. Jämt. Vara bäst störst och vackrast för att komma nånstans, för att överleva. Kan inte nån bara ge mig kännaingentingserumet? Jag måste bli lite avtrubbad, lite avslappnad och "skön".

Den här behandlingen är dessutom olidlig. Hur svårt kan det vara att engagera sig lite och visa att man bryr sig? Fakk me, jag ger upp snart och jag hatar att ge upp.
Cold cold water surrounds me now.

Sommarproblemet att prioritera slog till lagom till helgen. Fredag är picknick och Lördag ska jag på nån fest ute på vischan där det erbjuds båtåkande, diverse lekar och goda drycker. Å andra sidan så är jag välkommen till Gillis stuga hela helgen vilket också är lockande. Egentligen borde jag åka upp till fjällen med nån som älskar mig mest i hela världen och bara vill uppleva saker tillsammans.
Those days are gone...

Men! Allt är inte så illa som det kan verka. Igår tog vi oss till Debaser i Humlegården och åt god mat och hällde i oss lite...drycker. Pirre åkte till Prag imorse och om en vecka och tre dagar kommer både Magnus och jag att åka ner. I eftermiddag blir det träning på Sturebadet, vilket jag älskar, och sen bär det av hemmåt mot Tessinparken och en liten sallad tror jag. Nu verkar vädret bli bra igen så varför inte ta en tur med båten? Eller så lägger jag mig i soffan och gluttar på lite Kings.

Look at me, oh look at me
Is this the way I'll always be
Oh no, oh no
Passion Pit - The Reeling

Var längesen jag tog mig en sovmorgon som denna för att bara (nästan, har packat en väska oxo) ligga i sängen och vara vaken. Klappar katten och datar lite för mig själv. Jag gillar egentligen inte den här hetsen som kan uppstå på morgonen. Vakna och egentligen inte vara vaken. Göra sig i ordning och komma in till kontoret precis när man ska komma. Det är därför jag gillar att gå till Sturebadet på morgnarna, då vaknar man sakta och kroppen kommer igång.
Ligger och lyssnar på Manners som är så j*vla bra! Tror den skivan definierar vad jag lyssnar på just nu. Typisk Marcusmusic just nu. Sleepyhead är så underbar att man bara känner musikorgasm och kroppen vill bara explodera i fuldans på nåt dansgolv med oändligt många andra underbart vackra människor som i takt och samtidigt skriker ur sig sin glädje för musiken.

Känner att jag måste ha fler planer inför semestern. Prag kommer bli super! Dock var det väldigt längesen jag var ner till Västkusten och mitt älskade bälte av småstäder jag förut förälskade mig så mycket i. Älskar Lysekil. Älskar Smögen. Skulle jag bo någon annanstans så skulle det vara där nere. Göteborg var också längesen jag besökte. Vill verkligen hitta nåt slags boende där i nån vecka eller en långweekend. Ringde far igår och hörde om han visste nån och självklart visste han folk som hade både hus och stugor där neråt. Dock kan det vara lite knepigt när det är sonen till en bekant som ska låna/hyra såklart.
Så I'm reaching out! Ingen som vill hyra ut eller låna ut en liten stuga på västkusten i mitten/slutet av juli? Och är det nån som vill följa med?

Skulle vara otroligt intressant att se försäljningsstatistik för MJ's musik idag. Kommer nog vara en del som vill lyssna på den idag.

Imorgon åker vi upp till Gefle för att hälsa på lite. Känner att det kanske kan göra lite gott. Lite terapi. Även om allting aldrig någonsin kommer vara detsamma...och tack gode whoever för det. Förändring är bra även om det kan vara jobbigt, jag gillar dock inte att förlora saker jag värdesätter. Men så tar klyschan över; That's life.

Plockade upp den där bilden från en blogg jag läste idag. Så fundera varför jag lägger upp den här. Varför varför kan det vara så?

Idag känner jag inte för nånting alls. Jag vill inte vara social och trevlig. Jag vill inte ta tag i saker. Jag vill inte anstränga mig alls idag känner jag. Jag vill nog bara ligga på min soffa, kolla på lite Kings och bara drömma mig bort. Gråta en tår och känna mig som den mest ensamma personen i hela världen. Jag VILL känna så, just idag.
Allting känns så tungt och jobbigt just nu. Jag vill bara fly bort. Känner mig som 15 j*vla år. Jag måste börja tro på nånting igen. Känna att jag har ett mål med mig själv...

Det är sommar ute. Jag blir så glad jag kan bli när jag ser detta underbara solsken smeka byggnaderna i denna vackra stad. Gatorna fylls av människor som vill vara utomhus och njuta.
Vilken otroligt dålig timing att må såhär.

Det sägs att man ska tjuren vid hornen...men jag vill inte! Jag vill bara att allt ska bli bra. Jag vill bara att tiden ska gå och allt jag tänker på ska försvinna magiskt. F*ck alla tjurar och att ta tag i saker. Jag vill slacka sådär som man gör när man är oansvarig tonåring ett tag och se vart allting tar mig. Är så trött på seriösa saker just nu...

Vänta...jag ska vara ta på mig shortsen och tygskorna. Varför inte...tror det blir min kontorsoutfit imorgon.

En resa till Prag är förresten bokad. Jag och Magnyysen åker och hälsar på i Pierres lägenhet den 10-15/7. Övriga semesterplaner finns inte så om nån vill röva bort mig några dagar så får ni gärna göra det.

Det är en haj i vattnet. Eller är det en krokodil?
Krokodiler är luriga j*vlar. Som tar det mesta. Men en metod är så gammal och beprövad att det nästan alltid fungerar. Dom lurar i vattnet tills dom ser sin chans att ta ett lätt sårat byte och invaggar en falsk trygghet genom att röra sig så lite som möjligt. Invaggar bytet i att det är en stödjande gren som ligger i vattnet. Allting är så lugnt och klart kring denna gren och offret ser inga som helst hot. Man står hellre nära den här lugna dammen med den trygga lugna ytan än den dokumenterade ofarliga slätten där det känns lite förvirrat när alla djuren hektiskt springer runt omkring. Man kan t.o.m. stödja sig på vad som sticker upp ur vattnet, det känns helt rätt när man jämför med vad som finns på slätten. När offret känner sig lita på detta lugn så slår krokodilen till! Pang! Offret fattar inte vad som hände och plötsligt sitter man i käkarna på denna hemska förtidsreptil som från början aaalltid haft i åtanke att sno åt sig detta skadade offer även fast ytan såg så lugn och fin ut.

Min erfarenhet är att aldrig lita på någon. Hur mkt man än lovar, försäkrar och vaggas in i trygghet så sviker alla dig nån gång. Alla har dessutom olika motiv och alla vill alltid ha nånting ut av dig.
Det värsta är nog "manipulatörerna". Dom som är expert på att vagga in dig i en trygghet för att få det dom vill. Manipulerar din lilla hjärna till att tro att dom är ens bästa vän. Efteråt är det bara tack och hej nu drar jag till nya bättre outforskade spännande nervkittlande saker.

Imorgon ska jag bli apans-rak och frigöra mig från alla slags "civiliserade" känslor. Människan är inte civiliserad, människan är ett hemskt djur som borde ramla i en obelix-gryta med samma serum dom använder i Equilibrium.

Jag kom just på vad jag skulle vilja göra under en tid. Kanske en sommar. Kanske en vinter vore ännu bättre. Jag skulle vilja åka till en vingård nånstans i Spanien och jobba/bo. Trampa lite druvor, svettas lite på gården och bara ta det lugnt på kvällarna. Slappna av och njuta av värmen. Jag skulle kunna ha med mig Fragolina som stryker omkring bland vindruvsraderna och håller mig sällskap om kvällarna. Innan vi går och lägger oss så sitter vi i soffan och kollar på lite tv-serier och njuter av varandras värme. Tidigt nästa dag väcker hon mig för att få lite tonfisk och säga att det är dags att ut och svettas lite. När siestan kommer lägger man sig i en hängmatta i skuggan av ett stort träd och lyssnar på lite chill sessions.
Helst ska gården ligga en bit ifrån en lite mindre stad. Typ 2ggr i veckan åker man in för att handla och umgås med lokalborna. Hänger i nån juste bar och blir lite salongsberusad innan man tar trucken hem mot gården.
En annan sak jag känner för just nu är att uppleva svenska fjällen. Fjällvandra lite och uppleva naturen. Kanske inte mitt i sommaren. Men gärna sensommar in en bit på hösten när det börjar bli lite ruggigt och träden skiftar färg. Helt underbart att sitta på en fjälltopp när det är sprudlande färger nedanför i dalarna och bara känna lugnet. I höst ska jag upp till Sälen när huset är färdigrenoverat och kurera mina sinnen.

Bestämde mig imorse för att åka upp till Marna över midsommarhelgen. Jag tror det är rätt beslut. Alla beslut som jag tar just nu känns så livsavgörande, även om det gäller små saker. Att missa ett tillfälle att umgås är som att dra ut kniven jag just fått i bröstet och allt blod forsar och jag vet att när det känslan inte längre finns där så finns inga känslor kvar att rädda.
Då är det för sent att gå tillbaka.

Jag tror inte det är så bra för mig att sitta framför en dator hela dagarna just nu. Jag skulle behöva komma ut och jobba med nånting riktigt ett tag. Typ som...bygga nånting. Jobba på nåt slags byggnadsställe där man verkligen skapar riktiga saker. Snickrar, bär saker, drar elledningar hit och dit. Det kan gärna vara lite halvfarligt så man verkligen måste fokusera på arbetet.
När man sitter framför en dator är det så enkelt att bara låta tankarna glida över på nånting annat än arbetet. Man öppnar upp FB eller nån IM-tjänst och tänker och tänker och tääänker...
Antar att det är en del av människans natur.

På torsdag är det halvdag och på fredag är det den där dagen då man dansar kring en...stång. Har alltid varit trygg inför sånthär då jag vet att det alltid ordnar sig med firandet även om man varit "ensam" för det har alltid varit nån där som ändå förgyllt min dag. Den där tryggheten som man tagit för givet i alla dessa år som nu är borta.

Well well...det kommer bättre tider. Hur det än blir så tror jag att det kommer nånting gott ur det här.

Jag önskar att jag kunde stänga av mina känslor ett tag. Bara så jag kan fokusera på annat när jag behöver. Känslor måste man processa men det är så otroligt jobbigt när dom tar över och man inte kan sköta nånting annat. Varje liten sak som händer och varje litet ord betyder så otroligt mycket. En liten liten sak kan förstöra en hel dag då jag inte kan släppa det.
Måste lära mig att kontrollera mig själv.

Om 4 veckor börjar 3 veckors semester. Superångest.

Jag.
Det kommer handla mycket om Jag idag.
Jag måste hitta mig nånting att fokusera på. Nånting som drar bort tankarna från det här otänkbara sakerna som jag aldrig trodde skulle kunna hända. När man har en viss bild av en person och man litar blint på och sånt här händer så känner jag nu att mitt hjärta sakta blir ärrat ännu en gång. Jag har känslorna utanpå kroppen, sån är jag. Det kan uppfattas omoget och töntigt kanske, vissa fungerar kanske helt enkelt så. Andra visar inga känslor alls. Stoppar in dom i deras valv och släpper tyst ut dom medan drickan flödar. Gör saker andra mår dåligt av, kan inte försvara beteenden och tar heller inte ansvar.
Jag önskar att jag kunde få komma in en enda gång och rota lite, det känns som jag har rätt till det. Inget jag styr över.
Sov inte en enda minut inatt.

En dag försvinner känslan och det blir som att inget av det någonsin hänt. Det är sorgligt men nödvändigt.

Nånting jag vill bli bra på. Nånting värt att fokusera på. Nånting som inte kan göra mig besviken.

Gårdagens besök på Riket avslöjade inga saftiga hemligheter eller innehöll inga överlyckliga förvånande skratt även om det självfallet var otroligt trevligt. Inte så mkt folk vilket är både för och nackdelar, skönt med utrymme men ändå ingen direkt puls. Undra om det var den sköna värmen som lockade ut allt folk.
Och...jag skulle ju ta tag i mig nu och träna hårdare och dricka mindre öl/äta mindre fyllemat. Det går ju inte alls! En kebab tack!
Frågan är när jag ska växa upp och ta ansvar. Vill man nånsin det? Det är klart man vill anses som en seriös person men klart man skulle sakna hela sin avslappnade livsstil som jag inbillar att jag idag har. Det kanske är när man inser att det där man går och väntar på faktiskt är här just nu och det är dags att på allvar ta tag i det.

Idag fick jag en tid hos en läkare på Narvavägen. Hon ska klämma lite på min fot som gör mystiskt ont. Får se om hon upptäcker nånting så det kan bli bättre. Samtidigt som man vill att dom ska hitta nåt fel, så man vet vad det är och kan åtgärda, så vill man självklart inte att det ska vara nåt. Frustrerande när man ska vila och bli bättre av sig själv, känns inte som att man gör nånting alls för att det ska bli bättre då.

Just nu lizznar jag mkt på Leave The World Behind (Dabruck & Klein Remix)

Alla har vi våra laster och pinsamheter som man inte vill visa för så många. Ofta tror jag att små pinsamheter blåses upp och man blir orolig vad folk tycker om en. En liten "last" jag har är att jag tycker om A-ha's "I Wish I cared". Den är naturligt, på grund av bokstavsordningen, längst upp i min lista på iTunes när man klickar på "musik" så det är bara att snudda space när det dragit igång så kommer de underbara tonerna. Jag vet inte riktigt varför jag gillar den, den sammanfattar mig lite på nåt sätt. Klart jag bryr mig om mycket men ofta så orkar jag inte bry mig vissa saker som andra tycker är superviktiga. Typ som vmkvalmatcher och att man jämt är sådär korrekt och har rätt åsikter. Bara två exempel.
Hur som haver så brukar jag lyssna på den här låten när jag känner mig lite blå och det fungerar oerhört bra. Lyfts upp i känsloregistret och det mesta känns ändå rätt...positivt.

Det sitter en duva på innergården. Enligt en kollega har den suttit där sen igår. Duvan har kurat ihop sig och ser ut att ha gett upp. Det känns lite som att...döden...knackar på axeln...vingen.
Det är så jobbigt dystert med djur som råkat illa ut. Man vill bara hjälpa dom på nåt sätt. Hatar att se skadade djur längs vägkanten, det känns i hela kroppen på mig...det är så fel.

Ögonen kan inte fokusera. Tankarna flyter omkring nån annanstans än här. Dom är på alla dom andra ställena där dom skapades. För det är vem jag är. Historian som en gång spelades upp på riktigt och som man alltid tycker bättre om i efterhand. Var det verkligen det bästa jag kunde göra, frågar man sig.
Jag måste sluta lyssna på musik. Den får mig att flyta iväg och tänka så otroligt mycket.
Men å andra sidan så är det vem jag är...jag är såhär. Jag är fylld av tankar och även om det inte gynnar mig så måste jag få ur mig dom. Jag spricker, nästan bränns sönder, av det flytande kvävet som som hällts i mig sakta och genomtänkt.

Men jag har alltid nära till känslorna och skäms inte för att visa det.

Så kommer jag på varför jag en gång var så målinriktad och fokuserad. No fkn clutter = happy puppy.

Igår eftermiddag när jag kom hem runt 18 så smällde jag i mig en underbar nygrillad kyckling med lite pesto på bröd, turkisk youghurt och feta. Yummy! Sen blev det nån slags matkoma så jag var tvungen att lägga mig på sängen för att vila. Fragolina la sig rätt snabbt på mina ben och spann. Lyckades somna och vaknade runt 23. Tre missade samtal varav två var från en vinleverans, scheisse! När jag ställde mig upp så hade jag så otroligt ont i foten. Det var som att den hade svullnat upp och jag trampat på en nål som gått in i hälen. Tänkte att skulle gå över under natten. Stängde av tv och lampor för att sedan...somna igen.
När jag vaknar så har jag fortfarande lika ont i foten! Aja, får ta sovmorgon och hoppa över träningen. Fortfarande så måste jag ta mig till frukosten och sen till jobbet så jag fick helt enkelt vandra på ond fot. Efter ett tag kändes det knappt men nu när man sitter still så känns det verkligen. Typ freak-ont av ingen anledning.

Det kanske är min hjärtvärk som gått ner i foten. Next thing, we're touching.

Det är nån slags svensk sommar ute. Det är ok-varmt men regnar rätt mkt. Det känns som vanligt som att sommaren inte ens dragit igång och om mindre än två veckor är det midsommar.

Jag har svårt att fokusera mig om dagarna. Har svårt att tänka på nånting annat än en enda sak. Det känns som att den sliter mig i stycken och maler ner mig till stoff som sedan sprids ut för att leva vidare i nån slags livsform...där ute.

Aeh...jag lägger ner...

I shape shift just to hide in this place but I'm still...I'm still an animal.

Ibland kan jag leva genom...andra...och...saker. Det jag menar är att jag köper en pryl, en sak, en manick som jag inbillar mig att jag kan leva genom. Jag lever i tron om att den här saken ska göra mig glad och jag är värd mer när jag nu har den här för den tillåter mig att göra saker jag inte kunnat göra förut. T.ex. min kamera, som jag t.o.m. köpt två ggr eftersom den första blev stulen. Med min kamera kan jag ta fiiina fina foton. Det är som att jag blir bättre nu när jag kan ta sånahär fina foton. Fast...det är inte som att jag utvecklat mig själv genom att jag nu kan ta finare foton på grund av min nya kamera. Men ändå känner jag mig bättre.
Att leva genom andra är så otroligt farligt. Att umgås med någon som är härlig och precis som man vill vara för att sedan få en känsla av att det har smittat av sig lite. Fast...det funkar väl lite så ändå. Man blir som man umgås. Men att inte kunna vara som man vill utan andra är oroande.

När jag var på semester så damp en avi ner i brevlådan så igår när jag kom hem så vandrade jag självklart till ICA på Värtavägen för att få ut detta rekommenderade brev. Hade ingen aning om vad det var då jag inte riktigt kan minnas att jag beställt någonting speciellt just nu.
När jag fick brevet i handen kändes det verkligen konstigt. Handskriven adress och en liten tung klump inuti. Öppnar det och hittar en nyckelknippa. Ah! Underbart! Mina borttappade nycklar, tänker jag. Mycket riktigt så var det mina borttappade nycklar...men det var dom jag tappade FÖR TVÅ ÅR SEDAN. Hade varit lite skönare om det var nycklarna jag tappade för nån månad sedan. Hade en nyckelring från Swedbanks MER-paket så nån vänlig har antagligen lagt den i en postlåda men det som är så sjuuukt är att den kommer fram två år efter jag har tappat dom.

So you want to understand me?

Jag kom och tänka på det...imorse på vägen från Sturebadet till kontoret; Man har känslor när det räcker att ligga i sängen och bara vara med varandra utan att behöva tänka på något annat. Man har känslor när varje tankebana på något sätt slutar med att man ser hennes ansikte flyta runt som i ett kalejdoskop. Man har känslor när man blir ledsen av att inte få svar på sms direkt. Man har känslor när man inte riktigt kan hitta på nånting annat än att bara vänta tills hon kommer hem.

Man har känslor när man exploderar med migräntårar ned för kinderna liggandes i fosterställning på golvet i vardagsrummet samtidigt som hon stänger dörren i eran lägenhet för sista gången.

Jag...vill...bara...känna nånting...

Känner mig som Dade Murphy när jag sitter på planet och lyssnar på Orbitals "Halcyon & On & On". Precis som han känner jag att det blir en nystart när jag kommer fram. En nystart in i sommaren för mig. En vecka i solen utan bekymmer har gjort mkt väl! I helgen måste det bli både Josefinas och Strandbryggan. Jag längtar så otroligt! Blir även fart på träningen efter en veckas uppehåll, även om jag fuskat med armhävningar och situps om kvällarna. Har verkligen konsumerat mängder av bröd och öl denna veckan, känns lite sådär. Var smal och fin efter magsjukan men nu är ölkaggen tillbaka. En smal vecka helt utan öl och bara nyttig mat väntar.
Nu kom flygplansmaten i sina små förpackningar så jag antar att jag måste hugga in. En sista semesteröl också...såklart.

När jag tänker efter hur liten den här byn är och jämför med vart jag själv bor så skulle den i Sverige kunna jämföras med ställen som heter något med "tjärn" i slutet. De invånare som finns här har säkert ambitioner och vill bli nånting härligt men jämför man storleken så kan man fråga sig varför i hela h-vetet dom vill bo här. Massa nordiska turister som varje dag väller in med sina blekfeta arslen och bara kommer vara svin den veckan dom spenderar här. Jag kan förstå högsäsong när det är stora partyställen längs stränderna som har öppet och det är en hela del härliga blonda välsolade fyllon som dom kan ragga upp eller tjäna massa pengar på. Men resten av året?
Varför flyr dom inte till nånting annat än dom fult arkitekterade och dåligt underhållna huser som har varmvattensberedare på taket och avlopp längs ytterväggarna? Är det verkligen så underbart härligt att bo i en liten avlägsen by på Kreta för att det är varmt och havet finns runt knuten eller är det så att precis som i "tjärn-byarna" i Norrland så flyr folk när dom blir 18 till mer spännande saker och de som blir kvar helt enkelt "nöjer" sig med detta livet?

Sen kan man ifrågasätta varför jag inte åker till N.Y. och blir bigshot AD på nån designbyrå, men det är en helt annan historia.

Runt 6 på Söndag morgon lyfter planet till Kreta. Så snart man får slå på diverse elektroniska prylar så åker iPhonen upp med flygplansläget. Jag tänker ha Club 8 - Jesus, walk with me på repeat1 hela flygturen bara för att få in semestermode.
Sökte på vägbeskrivning från mig till Kreta på Eniro. Det skulle ta 1 dag och 22h att åka bil. Det är nästan så man blir lite sugen. 2 dygn i en bil med me myself and I och lite musik så kanske jag reder ut mina personliga problem och jag kan börja leva igen.

Jag skulle vilja ta mig upp till stugan i Sälen och vara där ett tag. Ensam. Jag vet inte varför men just nu känner jag bara för att leka erimit ett tag. Kanske för att känna efter vad jag vill göra och vill längta efter. Det är som vanligt först när man inte har det som man längtar/vill ha det. Skulle behöva ta mig en hälsoperiod dessutom. Bara äta bra mat och träna. Ingen alkohol och inga sena nätter. Precis tvärtemot vad jag egentligen vill ha alltså. Det är så enkelt att falla ner i den där gropen fylld med osundheter som besudlar min illusion till ett hälsosamt och bra liv. Sen frågar jag mig själv...

How on earth can I be anymore obvious?

Sen går jag upp ur sängen och gäspar sådär som att man bara vill nånting annat just nu och kanske...för alltid. Längtar till nästa gång när jag får vara sådär...
Nu går jag på semester i 1v. Det känns inte alls så.

Ibland händer det små saker som gör en så glad, ooo så glad! Som t.ex. att solen skiner en dag som denna. Jag tar på mig solglasögonen och känner att världen är underbar och går extra sakta längs gatan mot kontoret. Igår gick jag hem längs Karlavägen och svensk som jag är så blev jag sååå glad av dom gröna träden och sommar och musiken i öronen och lukterna och den lilla värmen som var. Och och och! Jag blir så ivrig och vill föreviga känslorna.
Men...sen händer det andra små saker. Såna som gör en lite ledsen. Lite smådeprimerad. Lite...som att inte nån i hela världen tycker om mig. Som att karma säger att "Marc, om du inte är lite ledsen så får du inte vara glad".
Så nu tänkte jag vara lite ledsen fram till lunch.

Just nu känner jag för att rulla ut en filt i en park, lyssna på "Adrian Lux - Can't Sleep" och stirra upp mot molnen. För vad är himlen utan molnen? Det är tack vare dom vita fluffkuddarna där uppe som vi ser hur vackert det egentligen är. Lite kontrast...nånting som får oss att fatta att solen faktiskt kommer efter regn, benen läker efter en fraktur, du kommer över den där människan och...ingen kan leva förevigt. Känslor är tillfälliga, det gäller bara att införskaffa fler...

Idag fick jag nyhetsbrev från badet där dom gjort någon deal med Filippa K så vid uppvisande av kort får man 20% rabatt på hela sortimentet. Kanske kan vara nice att inhandla något fint.
Allmänt tycker jag det är lite smått pinsamt att fråga efter rabatt. Att fråga någon man känner om dom kan fixa bättre pris faller under samma kategori. Självklart känns det ok om man känner personen i fråga bra. Jag har inga som helst problem med det själv om nån skulle fråga mig, inte för att jag direkt har några såna förmåner just nu. Men om jag skulle glida in på Filippa-K idag och köpa nånting och sen flasha kortet för att få 20% känns ändå lite snålt. Det är verkligen supertöntigt att tycka det egentligen, det handlar om att man spar pengar. Sen kan jag även tycka att människor som undviker bättre pris eller rabatter för att dom "minsann kan betala för sig" är ännu töntigare. Så...jag antar att jag är lite töntig när det gäller det där.
Tönt.

Hade sån otroligt skön morgon idag. Vaknade helt utsövd 06:00. Går upp och ger Fragolina lite tonfisk. Tar det lugnt. Gör mig iordning och går till Badet. Nekar kläder och sätter mig i bastun i 30min. Tar en lång, kanske lite för lång, dusch och blir smörjarmannen i omklädningsrummet. Jag är nog den största smörjarmannen på stället. Efter duschen ställer jag mig alltid framför spegeln och smörjer in hela kroppen med mkt mkt Kerstin Florian. Jag verkligen slänger på lotion så jag ska bli babylen. Fötterna, armbågar och knän är viktigast. Förutom ansiktet såklart. Fyf*n för nariga armbågar och torra knän. Jag verkligen ogillar fötter så har du ett par välskötta välluktande fötter så gifter jag mig med dig. Hah.
Tog mig upp till restaurangen och fyllde brickan med godsaker. Satte mig och lästa lite nyheter och kollade på vattenpasset som pågick nedanför. Rätt kul underhållning. Så dom kämpar och sliter och ser otroligt töntiga ut. Som nå slags sjödjur som håller på att drunkna. Men man skulle kanske testa nån gång. Är verkligen alla åldrar. Inte under 18 dock.
Kom till jobbet 07:45 och kände att jag ägde världen. Här väntade ny iPod Shuffle och in-ear-lurarna från Apple. Oh happy day! Nu ska här börja lubbas i spåren kring Djurgården. Just nu ligger lurarna och spelas in för att låta bättre.

Oooo I'm such a geek.

Lily Allen får er att känna hur jag känner mig just nu...
Lily Allen - Never Gonna Happen (Dr. Rosen Rosen Remix)
Har otroligt mkt att göra men jag sitter rakt upp och ner i soffan bara stirrar på skärmsläckaren som visar färgglada prickar som ibland får fartränder och blir som svansar. Jag borde göra klart mkt men jag är helt tom i huvudet. Det är så mycket som svischar förbi där inne men allting går alldeles för fort. Jag hinner inte tänka klart på det första innan det andra trycker på och vill in. Det tredje försvinner bort innan jag ens kommit tillbaka till det första. Det känns som att jag skulle vilja stryka allting jag har att göra just nu och bara börja om. Det känns som att jag skulle vilja stryka mkt jag byggt upp och bara börja om. Göra om...göra rätt. Börja om på en ny plats. Börja om med nya mål och nya förutsättningar. Det känns som att jag har för många laster för att klara av att bli sådär bra som jag vill vara.

Jag ska inte säga att jag har tänkt på det speciellt mycket men hur blir man vän med människor? Sådär "kompis" som man blev när man var yngre. När vet man att man kan ringa och säga "hej, vill du ta en fika". Jag som aldrig haft riktiga tjejkompisar, hur hittar jag er som bara vill vara vänner? Finns det "speeddating" för att bli vänner eller nåt?

Men...det är bara en av dom där kvällarna när jag känner mig ensam och svag. Låtar på repeat1. Imorgon är en ny vecka och en nystart på vad f*n man vill, allt är inom räckhåll bara man vill.

Införskaffade mig ett par nya brillor idag. Blev inte nästan som jag tänkt mig. Jag lutade åt att köpa ett par Dsquared som såg ut som mina gamla Tom Ford men det blev ett par Marc Jacobs i samma kantiga stil jag hade tänkt. Dock blev det stålbåge och kanske lite mer bling än jag hade tänkt. Men det var så otroligt bra pris och smakråden var eniga om att det vad det bästa för mig.

Satt nyss och var helt pepp på att ta mig till Hans för vin och socialisera lite. Men helt plötsligt så känner jag...inte alls för det. Känner att det vore jättetrevligt och det slutar väl i en av dom där blöta kvällarna som man ser tillbaka till i höst när sommaren är slut. Men jag känner mig inte 100. Känner mig lite halvslö och känner mig inte alls peppad. Känner mest att jag skulle vilja vara hemma och ta det lugnt med några nära vänner och bara glo på nån bra film.

Men f*ck jag ÄR peppad. Det är väl kanske bara så att jag är peppad på annat? Jag ska ha dans och f*n dans ska det bli...

Eftersom mina Tommisar blev stulna så vill jag ha dessa. Selfklart beroende på hur dom sitter på my big airhogging nose.
Helst skulle jag vilja ha dessa: http://modeman.feber.se/art/156393/fem_saker_att_nska/, men hittar inte modellbeteckning för dom. Hjälp?

Det är en speciell känsla när man första gången vågar sig ut efter en veckas sjukdom. Tog mig till Tessinparken och tog en kaffe och senare en öl med Toby, Elina, Viktor och Hans. Mkt trevligt, dock kände jag hela tiden att jag inte riktigt var där. Jag var inte riktigt med 100% av tiden och det var nästan lite overkligt att kunna gå ut och...njuta. Hela veckan har varit så otroligt jobbig så att kunna gå ut i "friska luften" var nånting jag verkligen behövde. Som att rasta en hund som inte fått gått ut på hela dagen...

Känner att jag varit borta och haft det skönt på nåt annat ställe än hemma och är bara så otroligt omotiverad att ta tag i saker idag. En enkel sak som att gå hem och laga mig lite mat känns otroligt jobbigt. Egentligen skulle jag bara vilja glida ner i en säng och känna hud mot hud med lite extra elektricitet emellan. Kolla på en otroligt bra film, äta oliver och lapa i mig nåt gott vin. Eller sitta på Djurgården på en filt och känna solen smeka ansiktet och ha otroligt bra planer för kvällen.
Aeh...nu måste jag göra en ansträngning för att komma hem.

Här kommer lite musik. Självklart är dom "snodda" från musikbloggarna länkade längst ner.

cinnamon chasers - luv deluxe
DatA - One in a Million (Redial Remix)
Ellie Goulding - Starry Eyed
Ellie Goulding - Black & Gold
Ellie Goulding - Guns + Horses

Electrorash | Discodust | Redthreat

Sitter utanför Portugals huvudstad, Lissabon, i en lite by som heter Costa De Caparica och summerar de tre senaste dagarna. Alla fyllda av sol och glädje. Nästan en euforisk upplevelse på balkongen igår efter några Cristal och några glas vin samtidigt som min känslolåt #1 gick högt inifrån lägenheten. Just då i det ögonblicket kunde jag somnat in och aldrig vaknat upp och jag hade varit lycklig. Just då kändes allting så j*vla bra. Allting kändes så enkelt. Jag hade enbart den stunden i tankarna, ingenting störde mig. Det var som att Matt Parkman i Heroes stod nedanför balkongen och raderade allt annat som fanns i min lilla hjärna just då.

Nu sitter jag innanför balkongen i sovrummet och kollar ut. Samma låt spelas och jag känner hur jag kommer sakna detta ställe. Jag har varit här i tre dagar och inte direkt utforskat nånting förutom stranden och gått omkring i gränderna, ändå känner jag mig så hemma. Igår satt jag på en bar som låg längs stranden och inmundigade en glass följt av två Super Bock (ja, ölen heter så). Utsikten var magnifik. Vatten så långt ögat kunde nå och en fin sandstrand där inte alls många människor befann sig. Där kunde jag sitta hur länge som helst kände jag.
Men som i alla sagor så kommer det alltid nån högljudd j*vel som är häftiga killen och slår sig på bröstet för han vill vara centret just där. Människor som stör sig på att man sitter för nära och säger inte till utan bara glor på en så man ska fatta. Människor som är för rastlösa för att stanna till och njuta av det stilla underbara i livet.

Jag har varit en ja-sägare så länge att jag knappt minns hur man säger nej. Jag känner att det börjar komma ikapp mig. Allting har ett slut och det kanske är här och nu jag inser att jag egentligen vill ha någonting annat. Jag kanske ska ha det där livet här nere som alla andra vill ha. Det kanske är här jag ska rota mig och hoppas att kottarna växer. Jag kanske låtsas, jag kanske gömmer mig för mig själv…

Nu tänker jag på min ullboll hemma som jag skulle vilja ha här med mig så jag kunde få lite kattmassage på armen som hon brukar vara så bra på. Ren kärlek. Välriktad, ärlig och precis som jag vill ha det.

allt är utom mina händer, man kan inte klara av allt själv. tillfredsställerlse är i andra människors händer. bara man litar på sin medmänniska så händer allt man nånsin kan tänka sig.

Jag känner inte igen min mages hungerkänslor längre. Jag har nån slags värk i magen just nu och jag antar att det är för att jag inte ätit frukost ännu, tänkte sätta i mig en brunch rätt omgående. Men jag känner inte igen känslan, det var så otroligt längesen jag var hungrig på riktigt. Jag äter oftast på fasta klockslag men en lördagsmorgon som denna när man hittar saker att göra överallt och jag tom. skapar mig onödiga sysslor för att förbättra nånting nånstans så får maten vänta. Den här värken är mer som att man fått ett magvirus och man känner i hela kroppen att nånting är fel. Men jag vet att om jag stoppar i mig den där brunchen nu snart så kommer det gå över. Lustigt bara att man inte känner igen sin egen kropps signaler längre. Ännu ett ålderstecken?

Ne det här duger inte, ut i solen!

Sitter och bläddrar i lite bilder på www.lastnightsparty.com och tänker; jäklar vad kul dom verkar ha på dom där festerna! Det är tokigheter som sträcker sig lager på lager och kul verkar vara mellannamnet som man aldrig uttalar! Sen kan man fråga sig hur f*n han får ta alla dessa foton, verkar vara mkt freaks som ställer upp på det mesta...

Så kollar man på dom egna fotoalbumen man lyckats skrapa ihop genom åren. Tror jag har runt 30 000 foton från festligheter som skett de senaste 7-8 åren. Mycket fest. Mycket tokerier. En och annan bizarrobild dyker upp. Oändligt med liter sprit som konsumerats! Hur mycket pengar man lagt på att ha kul.

Och jag tänker, nu igen, jäklar vad kul dom verkar ha! Även om man inte hade sådär kul som det ser ut på fotot så är det f*n värt att försöka skapa en bild av att det var så som man senare kan se tillbaka till och få den där känslan av att det...nog...ändå...var... så...

Men hur gulligt är inte det här? Två katter som ligger och "pratar" med varandra och avslutar med lite tvättning. http://www.youtube.com/watch?v=z3U0udLH974

Jag blir lite smått besviken och rörd när jag läser att Brynäs huvudsponsor Gevalia kommer halvera sponsringen nästa år och därmed inte kommer vara huvudsponsor längre. Gevalia har tydligen varit det sen 60-talet.
http://www.resume.se/nyheter/2009/04/21/gevalia-hoppar-av-som-bryn/
Det känns lite som att något tryggt sen man var liten avslutas. Jag är inte alls intresserad av hockey längre men gick på en del matcher när jag bodde i staden. Det känns verkligen som att man blir äldre och saker förändras. Allt förnyas och det är okända marker jag går på. Tryggheten sveps bort under mina fötter och den här halvgamla hunden måste lära sig på nytt.
Dock är det också kul och nyttigt med förändring, absolut! Jag vill ofta ha förändring för att inte bli uttråkad. Dock så känns det här heligt på nåt sätt...det har ALLTID varit såhär så länge jag har funnits på denna jord.
Konstigt är det. Eller...inte alls...

Förresten så öppnades portarna till www.boktipset.se idag. Har varit med och producerat fram siten som den ser ut idag så gå med och betygsätt lite böcker nu!

Hela ipred-lagen har faktiskt gett effekt hos mig. Hos dom flesta tror jag. Sen finns det både negativa och positiva effekter.
Det positiva tycker jag är att jag faktiskt vill köpa det material jag ibland laddar hem. Jag tycker att man ska få ladda hem en gratisversion för att lyssna/kolla om man vill köpa den först. Precis som att man provkör en bil innan man köper den. Men sen ipred, vilket inte alls var så längesen, så har jag faktiskt köpt tre skivor. Sen att det var via iTunes store som tydligen tar en massa procent är en annan sak, huvudsaken tycker jag är att det finns alternativ till de fysiska långsamma handeln i affärer.
Om jag var artist så skulle jag först och främst försöka få ut min musik själv. Det kan självklart vara svårt att nå ut utan marknadsföring och duktiga producenter som mastrar min musik till perfektion. Dock skulle jag försöka få till nåt slags kontrakt så jag säljer den via egen site, så jag själv får ut så mkt som möjligt, och självklart via stora musiktjänster som iTunes store för att nå den större massan. Jag sätter tankarna i text...jag kan ingenting om det här egentligen...
Det negativa är att mitt fortsatta hat för musik- och filmindustrin späs på och jag vill komma runt lagarna bara för att visa att dom måste följa med i utvecklingen och acceptera att folk vill ha saker NU och många vill själva bestämma hur dom ska lagra materialet. Att ha det på en hårddisk och snabbt komma åt det istället för att behöva ha en skiva som man ska leta fram är värt mycket. Att dom inte inser att så många fler skulle köpa materialet om det bara var lättillgängligt och kostade liiite liiite mindre. Jag ger gärna 80sek för en skiva och jag tror att det är en magisk gräns för många.

I fredags blev det en fredagsöl på Tures som slutade på Carmen på söder av alla ställen. När man går in på Carmen så möts man oftast av en vägg av...människovärme. Inte sån värme man ler av...sån värme som kroppen genererar. Som packade sillar sitter människorna och dricker söderölen.
Så tänkte jag...ähh jag är ju här för människorna. Dom jag gillar. Men efter ett tag inser jag att det inte var sådär enkelt trevligt som jag ville. Jag har alltid haft svårt för människor som direkt dissar en utan att man ens hunnit öppna munnen. Som att dom ser på en direkt att dom ogillar mig. Som vanligt försöker jag att vara trevlig och förbise detta men efter 30 minuter måste jag gå. Hela upplevelsen blir för mycket för ett trött psyke som egentligen skulle gått hem innan jag var tvungen att åka det där underjordståget.

Gårdagen spenderade jag hemma. Jag borde tagit mig ut i det fina vädret. Enda utflykterna blev ner till Delantina och en snabbis över till Emil för att låna en DVI till VGA adapter. Flyttade ut sängen från sovrummet och allt annat bråte som fanns under den. Upp med projektorn och målade konturer av mitt träd. Från början tänkte jag göra en detaljerad väggmålning med mallar men nu blev det mer frihandsmålning och just nu ser det lite ut som att Marcus 10år har målat på väggen. Men det är ok, är nöjd ändå. Ska nog ta och trycka trädet på en duk, få det målade trädet i bakgrunden och tavlan framför. Kan nog bli fint.
Fint väder idag men jag tror det blir en dag i soffan men lite film. Hela helgen har jag känt att jag velat gå under jorden, vara för mig själv och...fundera...

Fin kväll på Riket igår. Bra drinkar och pommes med 5 dipper. En sista onödig öl innan hemgång men idag är en annan dag. Bästa Rikettorsdagen på länge!

Ang. TBP-rättegången så fick dom som alla vet 1 års fängelse och får betala 30 miljoner i skadestånd. "Målet handlar specifikt om tillgängliggörande av 20 låtar, nio filmer och fyra dataspel. The Pirate Bay har 25 miljoner brukare och anses vara en av de största fildelarsajterna i världen." (dn.se). Får dom någonsin tag på mig så kommer dom våldta mig i 10 år, avrätta mig på Östermalmstorg inför småbarn och sno mina tilltänkta barns sammanlagda livsinkomst + pension.
Det är så sjukt att dom kan dömas när dom endast har länkar till allt material och inte alls har något av det på deras servrar.

Det har sagts tusenmiljaaaarder ggr; möjliggör laglig nedladdning av materialet till hyfsade priser så kommer större delen av den olagliga nedladdningen upphöra.
Jag köpte mig en skiva idag på iTunes. 100 sek för en hyfsat ny skiva. Tycker det är ok. Jag skulle köpa ännu fler om dom kostade 80 sek.
Förresten så var skivan "I am John" och det är Motorhomes-sångarens soloprojekt. Bra! Har väl hört en del förut men ändå bra.

I julklapp fick jag en massage på 90 minuter. Jag har länge tänkt att jag ska boka en tid och få denna massage. Jag ser fram emot den och undras lite över hur dom kommer stå ut att massera mig i 90 minuter. Det måste vara en riktig "genomkörare"! Jag menar...90 minuter! Hur länge kan man massera kroppens olika delar innan det blir...konstigt? Jag är också lite rädd för den här massagen. Tänk om man ligger där i 10min och dom råkar komma upp för långt på ena benet...sådär så dom snuddar lite vid...förbjudna delar. Enormt jobbig situation. Tänkt om det är så att jag ligger där och ofrivilligt får opassande tankar. Det är inte så enkelt att stoppa sånt. Sen ska jag ligga där och kääämpa i 80 minuter till. Det är inte så att man kan säga åt dom att ta paus.
Marc: Ehh kan vi ta en paus?
Massör: Varför det?
Marc: Eeeehh...jooeee...
Det enda jag kan göra är helt enkelt att se till att jag inte alls kan komma in på den banan. Lite som "There's something about Mary".

Idag är det torsdag. Det innebär att jag brukar svepa ett par bägare borta där på Birger Jarlsgatan 4. Är inte så pepp alls idag. Känner mer för att göra klart saker jag pysslar med. Har kommit in i en fixa-period då jag vill göra färdigt projekt som är öppna. Spelar ingen roll vad det är; jobb, pysslor hemma, personliga projekt und so weiter. Känns som att jag vill göra klart och sen vila ett tag. Inte vila som i att inte göra nånting alls utan mer ta det lite lugnt och...utforska världen...
Det är väl iof. det jag ska göra under Maj.

Patrick L - Skogen
Alec Empire-”Control Drug”
Dukes of Windsor - Runaway (Jackson & Perry remix)
Passion Pit - Sleepyhead (Neon Coyote Remix)
What A World (ft. Common)(Produced by Pharrell Williams)

Addicts | Bigstereo | Red Threat | Boomboomchick

Kom just hem från Tessinparken och dess uteservering. Så otroligt underbart schönt att dom öppnat. En sallad och en öl i solen. Dock försvann solen och blodet rann ur händerna så vi var tvungna att gå. Gick till Sabis och köpte mig en baguette, brieost, salami och lite pesto. Italien flyttar hem till min mun ikväll då jag tänkte göra mig en kvällsmacka till filmen jag planerat att se. Får se om Clintan levererar med Gran Torini...

I kassan på Sabis så stog Toby och jag och dömde damen framför. Hon såg ut som att hon skulle hem för sig själv och kolla på en film att döma från vad hon handlade. Hon såg ut att vara lite av en perfektionist. En människa som jobbar mycket och spenderar rätt mkt tid på gymmet. Bryr sig om hur hon ser ut. En gång i veckan går hon ut med sina väninnor och tar några glas vin. Går hem och planerar nästa dags outfit innan hon sover eftersom hon måste hinna till gymmet på morgonen. Varje minut som blir över tas tillvara på för att göra nånting produktivt eller förbereda nånting.
När jag vinkade av Toby så tänkte jag; det var faktiskt...mig...vi just beskrev...

Så blev man 2.869,00sek fattigare idag på grund av köphets.

Förutom allt jobb idag så har det varit en underbar dag. Satt mig i sängen och jobbade så snart jag var vid medvetande idag. Sen ringde Toby och fick ner mig till Strandbryggan, som inte hade öppnat för säsongen än. VI gick till KMK cafét och inmundigade mackor och kaffe. Stekande hett i solen och jag hade inte riktigt förberett mig för det så när jag klev utanför porten med både halsduk och ihopknäppt kavaj fick jag en smärre chock. Ner med allt i väskan och på med solisarna! Underbart!
Efter ett tag kom Alex förbi och berättade lite om sin tid i Paris. Det är kärlek på gång där.
Det var så underbart att sitta i solen och bara låta tiden gå. Alla problem var borta i just den där stunden. En meteorit kunde vara på väg mot jorden, jag skulle inte brytt mig just där och just då. Mer sånt här nu när solen och värmen har kommit. Gärna varje dag!
Vad jag längtar tills båten är i vattnet igen...

Kom och tänka på när man själv var ny på arbetsmarknaden. Jag kom direkt från gymnasiet in i den stora IT-bubblan när allt var fullt igång och superhypat. Jag var svarthårig, lite emo och hade inte så bra koll på saker. Hade inte så jättehärlig syn på världen och attityden var väl inte på topp. Mer nån slags tonåringsrebellattityd som hängde kvar.
Jag var rätt "data" kan man säga. Hade datamagen, dataskämten, den där systemadministratör-attityden och kallade alla som inte kunde data för n00bs. I princip. Man kan säga att jag var rätt...nördig.
Jag är väldigt glad att jag inte är den personen längre. Är väldigt glad att jag har bättre koll på världen och en otroligt bättre och schöönare attityd. Jag är glad att jag inte just nu ska börja på ett nytt företag och inte riktigt har koll på omvärlden. För det är faktiskt så att vi alla bryr oss om vad människor runtomkring oss tycker...

Lite "nytt" från Addicts blogg.
Michael Jackson - Thriller (Louis La Roché Remix)
Louis La Roché - Be Brave
Calvin Harris - I’m Not Alone (Deadmau5 Remix)
Calvin Harris - I’m Not Alone (Full Version)

Helt ovetande om de lediga dagarna tog jag mig från Sturebadet till jobbet i morse och tänkte att det skulle bli en bra vecka. En vecka fylld med fysisk aktivitet och schön psykisk kreativitet. På måndagsmötet upplystes jag om att torsdag är halvdag, fredag är helt ledig och även måndagen är "jobbfri". Heeelt underbart. Nog för att jag kommer jobba ändå, men inte på samma sätt.
Sådana överraskningar är sååå underbara, ännu bättre vecka!

Läser om KO's granskning av de stora b-kändisbloggarna. Man kanske skulle ta och lägga in lite produktplaceringar här och var så kanske man blir sponsrad efter ett tag. Eller så granskar dom mig fastän jag inte tjänar pengar på min blogg? Vore underbart.

Såå...vad kan jag tänka mig...
Mercedes, Apple, Acne, Taittinger, NK, Max, Thomas Burberry, Hugo Boss, Staropramen, Absolut Vodka...eh...

Vi har en grupp på FB, a.k.a. fejjan, a.k.a. booken osv osv. Riket på torsdag heter den. Eftersom vi är på Riche varje torsdag och jag vill påminna folk om att det är torsdag så skriver jag varje vecka lite nonsens till alla medlemmar. Idag löd det såhär...

I dagarna hörde jag nån säga...
- det är "on date" som kukar ur och då blir det "u call error".

Tänk så lite det krävs för att man inte lever ett långt liv med nån som kunde bli ens stora kärlek för att man "kukade ur". Tänk er att man skäms så mycket efter den där dejten som slutade med att du ligger där och stonkar och svettas och försöker så gott du kan...så kukar du ur. Såklart det blir "u call error" då! Prestationsångest. Dåligt självförtroende uppstår. Man tvivlar på att den andre inte är intresserad. Man vågar inte ringa.

Man kunde fått meny moneys och meny babies tillsammans. Kanske en Porsche Cayenne till mamman och en MB SL 63 AMG till pappan. Ett hus på Drottningholm och några golden retrievers som springer omkring. Nej, föråt, några japanska dvärgspetsar menar jag. Hon kanske är läkare med långt sandfärgat hår och en totallängd på 180cm. Tränar minst 2h om dagen innan frukost innan hon kör barnen till privatskolan. Pappan njuter med dom andra gubbarna på Sturebadet innan han går mot kontoret och kollar hur börsen ser ut. Ett besök hos sin personal shopper på lunchen tar hand om problemet med att jobba sent, mamma ska ha sitt för att inte bli grumpy. Nannyn tar hand om barnen när det är dags för romantisk middag eller kanske när dom är ute och joggar lite spontant en fredagskväll. För dom gör allting tillsammans. Och tröttnar inte. Kanske en helg i Nice, nästa i N.Y.C. När barnen är 10 så flyttar dom över till staterna så dom kan vänja sig inför att börja på Yale lagom till collage-tiden. Upper east side blir deras nya hem och dom bor där ända tills åren börjar närma sig 50. Då flyttar vi...eh...dom...hem till Drottningholm och tar ut pension. Seglar, motionerar, äter gott och bara är med varandra. Evig kärlek...

...om det inte hade "kukats ur"...

Vi ses ikväll!

Nu har skålarna fyllts till bredden! Sockermolnen hovrar stilla med en radie på 3m. Flocken kan inte motstå den uppeggande doften och slänger sig med jämna mellanrum över skålarna som giriga hyenor och packar munnen full.
Snart är påsken här och det betyder ännu en högtid där man har en ursäkt att äta godis. T.o.m. frossa godis skulle jag vilja säga. Jag måste erkänna, jag har tagit 2st. Men när skålen med frukt, som står alldeles bredvid, har infekterats med ett sockerlager så är det svårt att inte bli sugen när kroppen upptäcker att det finns saker i närheten som har ännu högre energihalt. I curse you! You candy buying bastards! Neee...det var lite "harsh" kanske...I love them...

Sovmorgon imorse betyder fredagsträning. Det brukar vara bra på fredagar, inte så många där på morgonen. Får ta det lugnt på Riket ikväll alltså...

Festligheter på Lördag! Komsi komsi!

Det här med fester och musikval tycker jag är intressant...och väldigt jobbigt.
Jämt när det är fest så vill alla höra "sin" musik. Det är förståeligt, alla vill att alla andra ska höra vilken bra musik dom lyssnar på och vill att alla andra ska känna likadant. Dock...funkar det inte riktigt så. När jag växte upp så var det många som lyssnade på "rätt" musik som ansågs vara rockig/poppig/häftig/rätt...whatever! Man kan diskutera fram och tillbaka vad som är musikaliskt bra och klassiker som alla måste tycka är bra. Jag gillade aldrig riktigt rätt musik för jag lyssnade mest på konstig "techno" och mycket liknande det jag lyssnar på idag. Dock är väl kanske den där lite mer mainstream-musiken bortsållad. Så det är inte så att jag förstår att man kan gilla olika musik...helt tvärtom. Jag är alltid för att lyssna på ny musik, jag älskar ny musik! Pracka på mig allt ni kan, under ordnade former. På en tillställning uppstår irritation och långa musikavbrott när alla ska leta fram musiken på Spotify eller Youtube. Låtar spelas till hälften för nästa person anser att det är "deras tur". Så...alla ni som måste spela "eran" musik på nåns fest; låt bli!

Uäh, mår inte bra idag. Har inte varit förkyld på hela vintern känns det som. Så får man nu, när solen kommit och man vill vara ute, nå slags kli i halsen och det känns som att man bor i ett tjockt regnmoln där man inte riktigt kan koncentrera sig för alla tankar går med sniiiigelfart.

Igår kväll satt jag uppe lite väl sent och slet mig i håret över ett css-problem. Eftersom jag går upp 6 varje morgon så är 01:30 lite väl sent. Det jag misstänker är att jag var alldeles för trött för att inse problemet och säkerligen glömt en clear eller liknande nånstans. Dock när man sitter där och kämpar så vill man inte ge upp, det spelar ingen roll hur sent det är eller om man kommer somna med pannan mot tangentbordet. Jag ska lösa det här!!! Jag löste problemet temporärt men det var ingen fin lösning. Nu när jag tänker på det så vet jag exakt vad jag gjorde fel och jag vet vad jag ska göra ikväll när jag kommer hem. Det är så j*vulskt irriterande och jag vill bara åka hem och få det gjort, kommer sitta och tänka på det hela dagen.
Det vore fint att äntligen få det klart. Evighetsprojektet.

Trash Yourself & The Toxic Avenger - Song2 (Blur cover)
Trash Yourself & The Toxic Avenger - Die

Boom Boom Chik

En lugn hemmakväll väntar verkar det som. Som att jag väntar på nå...
Vänta nu...nu ringer det...
Jaha det blev en sväng till Tures iaf. Trevligt.

Annars tror jag att jag ska försöka dra av några filmer i helgen. Vill se Star Wars 4,5 och 6 igen känner jag. Var längesen. Kanske Bateman smyger sig in emellan.
Vilken ångest när man kollar ut genom fönstret. Snöö!! Schizo-väder. Det betyder paraply alltså...

De e humor...http://tinyurl.com/czuvsn.

Tog mig en lugn morgon på Sturebadet imorse. Lite bastu, lite relax, frukost. På kontoret vid 8. Känner mig lite...blå idag...

Annie- “Antonio”(Designer Drugs Remix)
Imogen Heap - Hide And Seek (DVW Spring Remix)
Kaskade - Steppin' Out (Kaskade Chill Out Mix)
Feist - My Moon My Man (Boys Noize Remix)
Edit 11:05 Lykke Li - Little Bit (Jay North Re-Rub)
laidback luke - break the house down (dada life remix)
Kaskade - Steppin' Out (Kaskade Chill Out Mix)

Big stereo | Couchfire | Boom Boom Chik

Vilken kväll! Öl! Mat! Glada miner! Vackra människor! Nya och gamla ansikten! Robyn var där. En j*vla väntan på stripsen!
Varje gång jag väcker teledonet så tänker jag på den där kvällen för längesen. I den där staden i mittsverige. När det var dans dans dans och man kände att allt var möjligt. Så gjorde jag fel, så sa jag fel. Jag skulle sagt och gjort helt tvärtom.

Det blev en supertrevlig chardonney istället...

Det var annorlunda då. Det var nytt och fräscht. Nu vill jag bara dit igen, till den där kvällen då vi var annorlunda från förra året. Istället för ett annat väderstreck...in och lås dörren. Igen. Gör det bara! Ge det en chans till...

Känner mig smått uttråkad idag. Har absolut inte svårt att fylla mina timmar men ändå så känns det inte så utmanande det jag gör. Mer av same old ungefär. Men jag antar att det är därför man inte jobbar på kvällen. Fylla upp den där sidan som inte stimuleras på veckodagarna.
Jag har faktiskt inget intressant alls att komma med idag...

...förutom att det är Torsdag! Torsdag betyder Riket! Rikettorsdag! Wohoo...ehm...

Och solen skiner på oss. Heeelt underbart. Måste leta efter nya solisar. Och var hittar jag A.P.C. i den här stan?!

Pozz.

Jag tycker att det är så otroligt...jobbigt...när alla skriver i sina bloggar OM sina bloggar eller på twitter OM twitter. Oj förlåååt att jag varit så dålig på att uppdatera min blogg. Oj va många som twittrar nu för tiden och att twittra är förresten som att bajsa ut små små pilar som automatiskt sätter mål mot alla hungriga bajsätare som älskar mediah*ror.
Men vad gör jag för intressant då? Kanske inte så mkt, jag gör det mest för att få ur mig mina tankar så jag inte blir alldeles för mkt Patrick Bateman. Men å andra sidan så har väl vissa en viss standard att upprätthålla, många som förväntar att man ska reagera på ett visst sätt och skriva provocerande. För det är väl det som är roligt? När man får skratta och gråta?

Igår hände absolut ingenting spännande. Jag köpte en back öl till mig själv eftersom ingen annan orkade engagera sig i nån slags fredagsöl. Självklart ville alla smaakaa. I torsdags var det trevligt på Riket...

Såå...ännu ett år börjar i min egna livssaga. Dagen har hittils varit bra. Fått lite juste presenter och tog ett lätt träningspass på badet och åt som vanligt en fab frukost. Sol i mitt ansikte på vägen till kontoret och lite skön musik har gjort mig på ännu bättre humör.
Copacabana Club - Just Do It
I'm ready for my miracle! (!!!)

Sånt här gör mig glad samtidigt som det är tråkigt när det går dåligt för företag: http://www.resume.se/nyheter/2009/03/18/dagstidning-lagger-ned-pap/
Just för att papper inte längre behövs tillverkas för denna tidning, man sparar på miljön genom att digitalisera tidningen. Jag har själv ingen tidning utan lånar min på morgonen när jag känner för att ha nånting att bläddra i. Det är mest för att jag ska ha nånting att göra när jag äter frukost och så jag inte behöver stirra på folk som tränar eller simmar i poolen.
Jag tror många tycker det är härligt med den där känslan att ha tidningen i handen och känna på den när man läser. Det känns så förlegat och nån slags idé om hur "det ska vara". Ungefär på samma sätt som att en Mustang eller en Tag Heuer från 50/60-talet är kult.
Det retar mig så j*vulskt när jag får reklam från Bredbandsbolaget, som jag redan har, där dom vill att jag ska teckna nåt bättre bredband än vad jag redan har. Det funkar inte så längre, samhället idag är så medvetet p.g.a. "nätet" att man oftast vet exakt vad man vill ha och behöver ingen som trycker in reklam i huvudet genom gamla föråldrade kanaler. Ta inte detta fel, jag gillar bra reklam. Dock inte onödig reklam som förstör miljön.

Ibland dansar vi tillsammans.

Vansinnet/Sorglösheten i lördags var kul! Längesen jag dansade, om man nu kan kalla mina moves för dans. Nattens eskapader slutade självklart med MAX och söndag morgon 09:00 vaknade jag i soffan helt utslagen. Vandrade mot sängen och vaknade åter igen runt 13. Tog mig inte ur lägenheten på hela dagen utan låg mest i soffan och glodde på Planet Earth. Så otroligt snyggt! Intressant! Synd bara att det inte alls är nånting från Norden. Mest från extrema förhållanden vid de två olika polerna, Ryssland och Amerika.

På Onsdag fyller jag åter igen år. Det blir alltså mitt sista år i mina "twenties". Känns sorgligt. Men...det är bara en siffra. Känns som att det är många som aldrig går över 30-strecket.

frankmusik - better off as two (justin faust remix)
kid machine - velours 77 (justin faust remix)
hostage - murder rocket
Andy Caldwell - Give A Little (Trentemoller Re-Adjustment)

Idag åkte Hugo-bootsen på. Jag gillar dom. Alldeles fluffiga inuti och en fin röd rand på sidan, som inte syns så bra på bilden.

Jag hade en sån där jobbig dröm om svek och starka känslor inatt. Vaknade med den där iskalla brännande känslan i bröstet man bara får när nånting hemskt har hänt. Den där rädslan av att nån man älskar har gått bort eller ett förhållande man passionerat brinner för har spruckit. Jag minns väldigt lite av drömmen men det jag minns var just dom där känslorna. Minns att jag låg för mig själv i fosterställning och grät sönder mina ögon. Jag måste precis ha tagit avsked för sista gången för känslorna var precis sådär enormt starka så man tror att kroppen ska spricka av sig själv.
Kan det här ha med att jag vill åka bort och glömma bort allting just nu?

Ikväll dödar vi lite hjärnceller på Riket!

Det blev inte så mycket "disco" i Sälen, vilket var lite tråkigt, men 5h skoteråkning och 4h skidor gör en lite småtrött i kroppen.

Det är en skön känsla att sitta i en bil på väg nånstans och drömma sig bort i musiken man lyssnar på. Bäst är om man är på väg till nåt ställe där man aldrig varit eller ska uppleva härliga nya saker. Dock en hemfärd när man varit på fjällsemester duger utmärkt, bara det är rätt musik och rätt ”mode”. Jag känner för att drömma mig bort i nya svallande känslor. Jag vill känna känslorna igen…

Fragolina ligger i mitt knä och har nästan somnat. Ibland lägger hon upp en tass på styrplattan så jag inte kan använda muspekaren, viftar på svansen lite och kollar på mig som att "sluta ta på den där konstiga lådan och klappa mig istället". Hon är mitt lilla barn som jag försvarar vad det än gäller. Hon ger mig mycket och kräver inte mycket mer än mat, vatten och kärlek.

Jag är helt kär i Little Boots-låten...

Jag hatar känslan av att jag aldrig nånsin kommer få nånting jag verkligen verkligen tror jag skulle må bra av.
Nånting man längtar och längtar efter och sätter upp som ett omöjligt mål. Det där man vill uppnå men inte riktigt tar på allvar och riktigt satsar på eftersom det känns så långt borta. Målet är där uppe bland min egen yacht och 13-rummaren ute på Djurgården. Jag hatar känslan av att vara maktlös.
Sen frågar jag mig själv om det är värt att gå och längta efter nånting som jag inte alls vet om jag kommer må bra av. Nån slags inbillning om att allt ordnar sig bara jag kommer dit. Det känns så otroligt ytligt det där målet. Men vem vet...det kanske är precis vad jag behöver...

Let's waste time, chasing cars...

Ibland längtar jag tillbaka till de där åren då man fick vara emotionell. Allting var så jobbigt och alla känslor man hade som bara studsade som...flubber...i kroppen. Och det var helt normalt! Det var jobbigt samtidigt som man faktiskt kände nånting heeelta tiden. Det är alldeles för ofta som jag inte känner nånting nu för tiden. Det kanske är vintern, det kanske är att ha för mkt att göra...det kanske är avsaknaden av något...

Stog en massa sånahär i kylen idag. Jag snodde en direkt. Undra om nån blir arg nu...

Idag har jag en såndär dag igen då allt går emot mig. Har blivit några såna de senaste dagarna. Jag tror det handlar om inställning och jag har varit rätt trött efter helgen. Utmattande. Kom hem runt 19:30 igår skulle jag tippa på. Åt en bit mat och la mig i soffan och tänkte att det skulle bli finfint med lite serier. Men icke, ögonlocken smällde samman och jag vaknade runt 22. Borstade gaddarna och la mig i sängen. Sov till 06:06 när klockan ringde. Ställde snabbt om den till 07:30 och somnade om.
En välbehövd sovmorgon. Det känns som att helgen kommer spenderas i soffan och sängen. Kanske nåt varv runt djurgården kan pigga upp.

Åt en till semla idag. Crazy. Tycker inte egentligen att dom är så goda. Jag tar hellre en morot alla dagar i veckan. Men vad ska man göra när det står två kartonger i kylen på kontoret och antagligen kommer dom att slängas.

Imorse hade jag ett låååångt möte. Det blev över lunch och mer än så. Somnade nästan runt 13. Jag håller på att somna nu. Men jag orkar inte gå hem, det är så kallt och så mkt snö ute att jag nästan hellre stannar på kontoret.
Idag kom det en massa semlor till kontoret. Det är nån slags tävling om vem som kan äta flest semlor och jag förstår det inte riktigt. Sliskigt sött. Ge mig en pizza-ätartävling så ska jag allt visa er!

Kollade just på en del av videon som kungahuset släppt till media. Det är...jättekul att dom ska gifta sig...men jäklar vilken rolig video. Så påklistrat och onaturligt och stakningar och helt superkrystat. Jag var tvungen att spola och helt stänga av när Ockelbo-sonen pratade.

Så blev det vinter igen. Snöslask överallt. Fick gräva ut bilen imorse och blev därför lite lätt blöt om fossingarna. När jag gick genom Sturegallerian så knakade skorna av fukten så jag var tvungen att trippa på tå. Körde ett kort "pass" idag. 45min, sen var jag så sugen på frukost att jag var tvungen att gå ner och duscha.
Kom överens om pris för att sälja min bil igår. Blev såklart det lägsta priset jag hade tänkt att gå ner till. Bilaffärer är det sämsta man kan göra. Man förlorar aaalltid pengar på bilar. Så loggade jag in på banken imorse och fick en smärre chock. Tror jag gått ut och druckit lite för mkt öl och förköpt mig på prylar denna månad. Pengar pengar, varför har man alltid för lite?
Nästa månad blir smal. Inte en pinal ska jag köpa. Inge bjuda och inga onödiga beställningar. En hemsk månad väntar...

I fredags var det lite fredagsöl för att vi lanserat en spansk tv-guide. Blev lite mkt skumpa och öl den kvällen. Det sista jag gör innan jag går hem är att beställa in massa Xante och några öl. 5min senare går vi hem. Kändes heeelt värdelöst.
Lördagen blev alltså halv men ändå tog jag mig ner till Tures där Mr. T och jag inmundigade en varsin Clubba och lite öl. Vidare till Riket för lite öl och wirre. Sen hamnade jag på Nordic där jag träffade Robert och hans kompis som gjorde en intervju med nån DJ-kille. Stannade där hela kvällen för att bli upphämtad av två blondiner som ville ha MAX-mat.

Det känns helt tokigt när man summerar vecka för vecka. Hur man lever. Det är utgång mest hela tiden. Det känns som att nästa helt får bli utgångsfri. Speciellt när det är löningshelg. Det är heeelt tokigt att gå ut då. Jag som skulle börja fokusera på nyttigare saker som jobb och träning. Sen vill jag gärna ha lite tid över på kvällarna att försöka vårda andra intressen. Dock känns det lite som en ringklocka nu, det är dags att inse att man inte kan leva såhär för evigt...

Läste just...
"You have to be willing to get happy about nothing". Tydligen Andy Warhol som sagt det. Just idag känner jag så, jag känner inte att jag har nånting kul på gång och ingenting riktigt att bli glad över. Antar att jag tillhör den där mediahungriga generationen när man hela tiden matas med information och alltid har nånting att göra. Har jag inget att se fram emot så lackar jag ur och blir...apatisk. Självklart har jag saker att se fram emot men just nu är jag hungrig för vardagsunderhållning. Jag är så van att hela tiden ha nånting kul att göra så när man får fritid utan innehåll så blir jag åter igen...apatisk.

I don't mean to seem like I care about material things like a social status
I just want four walls and adobe slabs for my girls
Animal Collective - My Girls

Såg att min färdigmat, yes jag lever the fancy life, hade en "2D barcode" som är fyrkantig. Var tvungen att se vad den innehåller för information. Men efter flera iPhone-apps och försök att återskapa den så fick jag inte fram något. Känns faktiskt helt värdelöst att det inte finns några vettiga verktyg!

Smöra kavringskivorna! Bräck oxbringan! Pumpalens!
Det skulle vara rätt kul att vara bra på mat. Veta exakt vad man ska göra med den där köttbiten för att den ska smälta schönt i munnen på sina gäster. Kunna slänga ihop nånting på vad som helst. Man skulle kunna ordbajsa lite och dra skämt om mat i vardagen. Kanske lite som "du den där discopannan var flottigare än en nysmörad chivapchichi från den finaste delarna av dalarna". Så skrockar man lite.

Igår hände inte så mkt. Mr. T kom förbi och hämtade sin nya MacBook. Vi åt lite sushi i Fältan. Sen körde jag lite 100pushups. Kollade på DH och somnade till Scrubs.
Imorse körde jag ett lätt pass på badet och frossade i mig en extra stor frukost. Det börjar ta sig, äntligen vänder det åt rätt håll. När man frossat julmat och haft uppehåll i 3v så tar det tydligen några veckor att träna av sig det där man lagt på sig. Dags att börja köra vikter snart, det är så j***kla tråkigt...

Idag drack jag "no calories"...

Jag blir alldeles rörd och känslosam när jag ser sånt här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4373224.ab.
Lika här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4381616.ab.
Tycker ofta mer om djur än människor. Dom känns inte så falska, det är lite mer rakt på sak. Ogillar man nån så visar dom det rätt tydligt istället för att snacka bakom ryggen på en.

SJ tackade mig just för att jag tänker på miljön. Tack själv! 06:41 mot Uppsala imorgon, jag älskar små äventyr.

Imorse på Sturebadet gjorde jag av med ca. 500 kalorier enligt maskinerna. Eller "kcal" som betyder kilocalories. Vet inte hur bra det stämmer. Är rätt slut då iaf. Man undrar hur mkt min frukost innehåller och hur mkt jag i övrigt gör av med och stoppar i mig om dagarna. Minst 30min promenad blir det utöver morgonträningen, fram och tillbaka till jobbet. Utöver det vet jag inte om det blir så mkt mer rörlighet, liiite när man går och köper lunch. Det jag är orolig över är väl att jag kanske konsumerar mer än vad jag gör av med eftersom jag ska minska midjemåttet är det tänkt.

Man of Moods Poplin Washer "Geometrical" Trench in Gray $775.00
Varför ska saker vara så dyra när jag väl hittar nånting jag vill ha...

Det känns som att det är dags igen för en såndär period jag brukar ta ibland. Jobba, träna och fokusera på ett nytt mål. Jobba hårt och mycket. Träna hårt och ofta. Sätta upp ett mål som är orealistiskt men ändå inte där uppe bland molnen. För just nu går jag på nån slags spårlåga känner jag. Allt som händer runtomkring mig är ett resultat av det. Fokus ligger på fel saker och jag tar inte riktigt i som jag skulle kunna. Känner inte känslan som säger "allt eller inget". Det är nånting där mitt i mellan.

Ibland känns det inte som att jag lever i...verkligheten. Vad är det för tönterier tänker alla då, det har väl alla tänkt nån gång. Jaaa...visst...men här sitter jag på kontoret dag in och dag ut. Tränar, går ut och dricker berusande drycker, kollar på lite serier och frossar i prylar. Öppnade nyss fönstret och kände hur kallt det var ute. När frös jag sist riktigt riktigt? Måste varit när jag var sån som jobbade ute. Gjorde såntdär kroppsarbete. När bar jag sist runga grejer och fick betalt för det? Same same.
Jag lever i nån slags skyddad "kokong" där alla bekvämligheter finns. Det är inte som att jag behöver kämpa för att ta mig till Riche på torsdagar. Man kanske kunde sätta upp en hinderbana för att komma dit...som nå slags Fort boyard...kanske...

Så slåss jag med mig själv om att åka upp till Sälen i helgen. Uuooo va jobbigt att behöva köra bil i 5h. Njuta av underbar natur och åka snöbräda. Ooouuuu va jobbigt. Tönterier, åk! Kämpa! Skotta lite snö och ta sig ner för lite backar är precis vad jag behöver!

Dilemman. Kamera 1 eller 2? Canon G10 eller Panasonic LX3. Spontant skulle jag alltid säga Canon eftersom alla mina canonkameror varit underbara. Dock så verkar det luta åt LX3 eftersom den är slimmare och faktiskt har, enligt mina krav, bättre spec. Ingen manuell fokus och mindre optisk zoom på LX3 men det kan jag leva utan.
Så blir man 4k fattigare.

I've been thinking too much about you.

So what now? Hem och vila upp sig? Se några flix? En after work på Tures?

Auau, lite för hög volym på lurarna med Paris streamandes hårt mot trumhinnan. Det är bara så skönt med hög volym när man känner nånting av låten. Jag vill få in känslan i hela kroppen så jag höjer lite extra och känner hur kroppen reagerar. Börjar röra på sig lite, nån slags gungning uppstår i min Herman Miller och jag sluter ögonen.
Jag måste se otroligt töntig ut här i min kontorsstol.

Riket ikväll? Klart det är!

Idag sitter jag och letar bilder på iStockPhoto. Det är tidskrävande och man hittar alltid 3 miljaraaader med onödiga bilder på människor som pekar på datorskärmar och ler tillsammans i kontorsmiljöer. Helt okreativt och gammalt tänkande.

Jag som skulle träna 4ggr denna veckan. Sprack direkt. Middag på Halv grek plus turk blev dricka på Riche och blev lite sådär trött imorse. Så ingen träning utan fick käka min frukost och kolla på dom som tränade.
Men kvällen var helt klart värd att vara fetto lite längre. Träffade Zandy och Jon, tror jag ska börja kalla dom det nu, och deras bekanta. All mat var som vanlig riktigt bra.
Hela dagen har jag gäspat eftersom jag sov dåligt. Blev så otroligt irriterad strax innan jag kom hem så jag låg och tänkte på det halva natten. Nog är nog, vet inte hur länge jag orkar med samma samma sak hela tiden. Time will tell.

När det är helg och riktigt bra väder ute så får jag alltid en känsla av att jag kastar bort tiden genom att inte göra nånting utomhus. Har inte direkt planerat något idag utan ska jobba lite och glutta lite på nån film tänkte jag. Inte direkt nån jag vet som kan/vill hitta på nånting. Men så kommer den där känslan när jag kollar ut genom fönstret. Var ner och tog en brunch på Delantina, passade även på att gå ner till mataffären och införskaffa lite proviant, och jag kände att jag verkligen slösar bort denna underbara dag.
Jag börjar även känna att jag tappar kontakten mer och mer med folk. Jag känner att jag blivit trött på att höra av mig eftersom det jämt är så krångligt för alla att anpassa sig och det resulterar i att ingen hör av sig till mig. Tråkigt men sant. Jag känner inte heller att intressen matchas som förut.
Börjar bli lite som den ensamma knäppa tanten och hennes katter. Jag börjar t.o.m. förstå henne eftersom djur är underbara att umgås med. Dom gillar en bara man visar lite kärlek och ger dom mat och viker inte av från ens sida bara för att man trampar dom på tassen nån enstaka gång. Dom vet vem som alltid brytt sig och engagerat sig i att dom ska ha det fint.

I torsdags när vi åt middag, jag och Toby, så kom vi fram till att vi inte alls känner oss som "snart 30" som vi är. Det är ändå rätt töntigt att tänka på sin ålder och bestämma att man inte gjort det man satte upp mål för. Jag börjar även här förstå de äldre "gubbarna" som var 10år äldre än en själv när man började hänga på krogen och tyckte att "gubbarna" inte riktigt hörde hemma där. Nu är vi gubbarna och jag känner mig mer som 20 än 30.

Var ett tag sedan som dom lanserade Spotify. Det känns som att "alla ska med" och dom har lyckats riktigt bra måste jag säga. Alla får invitekonton och det känns som att dom inte kan ha så många betalande medlemmar. Jag har hört reklam 2ggr men å andra sidan så har jag inte använt det så mycket. Det finns inte så mycket av det jag lyssnar på där. Det känns även som att det blivit nån grej över att tala om för alla att man har det. Som att man hänger med och vet vad alla pratar om. Jag har alltid haft problem med det; när folk måste visa att dom har koll på vad som händer. Nåt slags bekräftelsebehov samtidigt som man känner sig bra att man inte bara skiter i allt som nån som förlorat tron på mänskligheten och samhället. Aeh!

Vem vet...jag kanske rullar snart...true gubbe...

Lyssna för f*n: CLASSIXX "Cold Act iLL" Video

Imorse när jag satt på Sturebadet och inmundigade frukost kom jag på ett inlägg jag skulle skriva. Exakt som flertalet tidigare ggr. så glömmer jag självklart bort vad jag skulle skriva om när jag anländer på kontoret. Har suttit och fnulat i en hel timme nu på vad det var men kommer inte på det. Mycket frustrerande.
Hur som haver så har Sturebadet nå slags "öppet hus" eller liknande från den 26/1-1/2 och då får alla medlemmar ta med en bekant om dagen mellan 10-22. Varför? Dom har gjort om och rustat lokalerna och jag måste säga att det blivit bra. Så det är bara att hojta till!
Det märks verkligen att jag har haft 3v semester och proppat i mig julmat och godis. Orken är inte densamma som innan. Tar nog nån vecka till av intensiv trävning innan man är på banan igen. Dessutom gick jag upp 2kg under semestern. Inte farligt när man väger som jag men det är lite irriterande när man varje vinter försöker trimma till sig till sommarens vattenlekar.

Ikväll bär det av mot Riche. Middag und bier. Vi ses väl där?

Jag fick en ny skärm på kontoret idag. Den är så stor att jag måste röra på huvudet när jag ska kolla på från hörn till hörn. Börjar fundera om det var sån bra idé att köpa en 27" skärm. Men stort är väl häftigt antar jag...? Hah.

Ligger och lyssnar på vinden som viner utanför stugan. Blev smått stormväder ikväll. Har lite ångest över att behöva åka hem imorgon, skulle inte göra så mycket om det var en vecka till vi skulle stanna.
Det brukar bli såhär när jag har långledigt. Speciellt när jag är här uppe, det känns lite som att man aldrig kommer tillbaka. Har varit helt underbart här uppe och vill inte att det ska ta slut. Dock kommer man in i vardagen rätt snabbt igen. Same old pålitliga vardag som jag faktiskt tycker om. Man får krydda den med lite spännande upplevelsekryddor ibland så gillar jag den vardag jag brukar befinna mig i.
Jag tycker så synd om Fragolina, hon har haft det helt underbart här uppe. Har sett på henne att hon stormtrivts och att behöva beröva henne på det här för att åka hem till den lilla lägenheten gör verkligen ont i hjärtat.

Soo...bye bye Sälen för den här gången. Förhoppningsvis ses vi om nån månad igen.

Fragolina på vinterpromenad.

Gillar inte riktigt när man börjar få känslan av att man snart ska åka hem när man varit på ett och samma ställe en längre tid. Tanken på att åka hemmåt på söndag är inte så lockande just nu eftersom det varit så underbart skönt att ha semester i tre veckor varav två uppe i Sälen. Två innehållsrika dagar kvar då det blir städning och resan hem på söndag.
Jag började tänka på hur det skulle vara att bo här uppe i ett helt år. Skulle vara underbart på vinterhalvåret då det är mycket människor häromkring. Sommaren skulle nog vara rätt jobbig eftersom det är rätt öde. Undra om man skulle bli en tokig kuf på så kort tid. Undra om man skulle byta dialekt och prata mer med sig själv. Kanske skapa sina egna nyheter och själv bestämma vad som är inne och ute.
En sak är mycket säker; Fragolina skulle älska att bo här. Hon är riktigt nöjd över att vara här. Hon ligger och sover på "hennes" loft för sig själv och tycker det är otroligt roligt att springa i trapporna. Man njuter när man ser hur mycket hon trivs.

Jag blir även lite smått stressad över att jag har så mkt att ta tag i när jag kommer hem. Träningen ska återupptas efter tre veckors uppehåll med god mat och godsaker som gjort mig ännu slappare än vanligt. Flera projekt drar igång på kontoret. Måste uppdatera mig om vad som händer på alla olika "scener". Självklart så måste jag träffa och socialisera med folk jag inte träffat på länge.

De enda ljuspunkterna i natten var toaletten och ett fönster bakom honom som lös i ett läskigt sken, precis som att nån skulle komma upp för trappen och informera honom om att han minsann var härnäst för en "omgång". Denna "omgång" kunde betyda vad som helst. Kanske var det ett så kallat "bögspö" eller så var det ett kvällskn*ll som bara väntade i skuggorna. I högtalarna på det lilla ljudsystemet som egentligen var lämpat för en datoranläggning ljöd "Al Sharp" av The Beta Band. En låt som ofta sussat honom till söms när John Blund inte riktigt hunnit med sin runda. En smak av alkohol i munnen gjorde att han inte ville gå till sängs utan visste vad som väntade när han vaknade upp. Minst 3 glas vatten innan huvudet träffade kudden och den lyftbara madrassen som ställts till en lutning som var behaglig att både somna och vakna i.
Under kvällen hade det förtärts oräknerliga flaskor av Norrlands guld eftersom Systembolaget i Sälen inte hade något bättre att erbjuda vid det besök han hade förnöjt dom med under gårdagen. Endast Xante fanns bland likör och cognacshyllorna vilket ledde till att ett sug genast bröt ut och ledde till ett köp.
Under hela nyårskvällen pinades han med magont och var tvungen att göra ursäkter när whiskey och andra spritsorter serverades. Endast ensam med porslintronen kändes det hemma denna afton. Dansen inleddes och kroppen kändes som på nyttfödd. Hela natten dansades det till både bra och dålig musik, spelade ingen roll...det skulle dansas! Våran man försökte hela tiden lura till sig bra låtar p.g.a. "klassikerstämpeln" och det fungerade förvånansvärt bra. Folk dansade och hade trevligt.
Plötsligt runt 3 började många "droppa av" och hela festen gick över till en lokalvårdares mardröm. Vår man var tvungen att städa tills det inte fanns en chans att en enda droppe alkohol fanns intorkad på varken stol eller bord. Ett så kallat "hästjobb" av våran hjälte.
Nu stänger vi av all elektronik och postar detta inlägg eftersom huvudet inte riktigt orkar bäras upp av kroppen längre. Jag önskar jag hade fått sovit ut och blivit frisk även om det var otroligt kul att fuldansa till gamla klassiker.

Första inlägget för 2009.

Ibland när jag känner mig lite "nere" eller ensam så brukar jag stänga av last.fm och slå på nå slags balladliknande låt och...känna. När allt runtikring mig känns sådär menlöst och tråkigt som det gjorde när man var 16-17. Jag tar några mörka foton med ljus som blänker och ser mig själv reflekteras i fönsterrutorna. Tänker på relationer och människor jag förlorat. Kanske gråter en tår inombords. Känner den där känslan i bröstet som bränner samtidigt som den är iskall. Det känns som att det bara är jag i hela universum...
Så efter ett tag försvinner känslan och jag tänker att jag måste bättra mig. Måste träna. Måste blir bättre på mitt jobb. Måste berätta för alla hur mkt jag uppskattar dom. Några armhävningar, situps och pullups senare mår jag bra igen. Allt är så underbart just i det ögonblicket eftersom jag nyss var på botten...låten övergår till feelgoodmood och jag pussar Fragolina på nosen...

Jag har lite svårt för människor som tar på sig att jobba inom ett serviceyrke och sen indirekt är otrevliga.
Ok ok, jag erkänner...jag kanske läser in nånting som egentligen inte är där. Varje gång just en av tjejerna står i receptionen på Sturebadet så känner jag mig inte speciellt välkommen. ALLA andra är jättetrevliga och frågar direkt om jag vill ha kläder och önskar mig en trevlig dag osv. Inte den här tjejen...hon kollar upp med endast ögonen, som att hon är upptagen jämt och bara har tid med ögonen och inte hela huvudet, samtidigt som hon säger ett kort "hej". Spelar ingen roll om jag kommer in eller är på väg ut. Samma sak varje gång.
Det är nästan så man undrar om det är så att hon har nånting emot just mig. Det stör mig iaf.
Ja jag är en gubbj*vel...haha...

Som tidigare skrivet...satt in annons på iPhonen i söndag kväll. Mailen haglar in, hade fått minst 10 till imorse när jag kom in till kontoret. Crazy!

Jag längtar så otroligt efter Sälen. Det första jag ska göra när jag installerat mig i våran stuga är att hugga lite ved och få fart i brasan. Sen ska jag lägga mig i soffan och sova ett helt dygn tills nyårsfirandet sätter igång.
Note to self: Måste köpa nyårssvid!
Så vart köper man nyårskläderna? Ska man göra det enkelt och gå förbi Tiger och säga "klä på mig!" eller hinner man förbi en skräddare som kan sy upp nåt? Tror jag får välja det enklare...

Idag ska jag besiktiga Minin. F*n man ska inte ha bilar som är äldre än tre år om dom tillverkats efter 1980. Min är en 05:a och eftersom det är 2008 i år så måste jag för första gången besiktiga den p.g.a. dess ålder. Dom kommer säkerligen hitta massa massa fel som jag måste lägga ner massa massa onödiga pengar på för att laga.
Jag kommer ihåg när jag var liten och far eller mor kom hem med nån av bilarna och sa att dom hade fått en "2:a" på besiktningen och nu var tvugna att göra nånting åt det. Jag verkligen led med dom, bilbesiktningen var djävulen i mina ögon. Nu...är dom inte det längre. Men ändå så känns det som att man står inför en domstol när man kommer dit med bilen och dom ska tala om för mig hur dåligt jag tagit hand om min bil. Eller så är allting bra, vi får se. Lite nervöst är det ändå.

Jag är inte homosexuell och har aldrig tänt på killar. Men jag är en sån person som kan uppskatta en annan killes utséende. Man ser om folk lägger ner tid på sitt utséende och det uppskattar jag. Sen finns det dom som är naturliga scchhönheter. Men ibland ser man nån som man bara vill...vara. Det är en kille på badet som jag ser rätt ofta och varje gång tänker jag att "damn, hans kropp skulle jag vilja ha". Som i att jag själv skulle se ut så och inte vilja ha, mycket viktigt! Heh.
Så tränar jag lite extra och svettas som en tok för jag vill faktiskt se bra ut. Så kommer helgen och jag vill unna mig nånting gott. Det blir tacos eller pizza eller kolhydratsrika cafémackor. Klart man vill unna sig lite på helgen när man käkat sallader, wraps och nyttiga saker i veckan. Det känns lite som nå slags "jojjobantning" fastän jag inte alls bantar. Jag äter det jag vill och tränar för att inte bli "fet".
Så kommer söndagen och jag ligger i soffan som en stor degklump och klappar mig själv på magen. Tänker att "nästa helg då blir det träningsläger och strikt diet". Så börjar vi om igen...

Stuga och Mini på bilden.

Följande två veckor innan jul får gärna passera med raketfart. Visst vill jag njuta av min ledighet under jul och nyår men även den får gärna swischa förbi lite halvfort. Det jag längtar så otroligt efter är veckan i Sälen. Äntligen ska det spenderas en hel vecka i sträck i stugan. Är väl där relativt ofta men det blir bara helger och nån långhelg sen måste man hem igen. Jag har några aktiviteter jag riktigt längtar efter;
- Åka utför
- After ski
- Grilla korv
- Basta
- Ligga i soffan och zzznarka fjälluft
- Bli kalasfull och åka pulka i "våran" skidbacke

Ska försöka leta fram nån riktigt bra "bob" eller kälke jag kan köpa och ta med upp...kungen i backen! Woohooo!

Sprang in på http://shop.fever.se imorse och det slog mig att modellerna på bilderna inte har modellutséende. Har sett några onlineshopar som har människor som inte ser ut so modeller men dom är jämt smala. Här var modellerna inte överviktiga men typ...normala. Jag gillade det. Inte för att jag är lika "välgödd" som modellen i shopen men ändå så gillar jag att det ser ut som att dom tagit vem som helst för att visa deras kläder.
Bara därför ska jag beställa någonting. Det får mig att fundera på om det var nånting uttänkt för att man ska känna sig bra...

Imorgon är det julbord. Limettas julbord. Vi ska ut till nån "tornvilla" i Nacka. Tydligen åker man båt dit och hem igen. Antar att det blir suparfest efter. Som vanligt. Vilket är kul! Jag ser fram emot hela kvällen.
Så kom jag och tänka på att allas "respektive" ska följa med. Jag tror därför att hela kvällen kommer bli ett otroligt kul socialt experiment. Det kommer bli ungefär som i skolan när de populära hänger med varandra och de lite mindre populära sitter i sitt hörn. Inte för att vi har nån sån slags uppdelning på kontoret men jag kan mycket väl tänka mig att många blir väldigt förändrade när ens respektive följer med. Man vill visa att man allt hänger med dom "coola" på kontoret och den där "goofy-killen" där borta brukar man inte prata med så mycket. Dessutom tror jag det kan bli lite...revirgnabb. Som i att man minsann bestämmer det och det och det och ni ska minsann lyssna på mig. Det kanske t.o.m. blir en "vill du ta det här nu?! va va, vi kan ta det här och nu" för att visa sin partner att man minsann är den starke. Haha, eller så blir det inte alls så. Jag tänker icke förneka att det blir ett experiment som jag kommer iakta noga.
Tills jag får in päroncognacen.

Riche-kväll ikväll och jag hade inte en enda att leka med till 20:00 då vi skulle träffas. Tragiskt.
Sitter och kollar på Two and a half Men och Denise Richards är med. Charlie försöker vinna tillbaka henne men det verkar inte riktigt funka, komiskt om man tänker på...verkligheten.

Jag tror dom har förskönings-speglar på Sturebadet. Varje morgon jag står framför spegeln och fixar mitt hår så ligger det heeelt perfekt, precis som jag vill ha det ner till varje hårstrå. Håret är väl kanske inte 100% torrt men handdukstorkat och blåst en stund så det är inte "vått" när jag börjar bearbeta min frisyr. Sen käkar jag frukost och går till kontoret. Kliver in i badrummet på kontoret och borstar tänderna och vad får jag se...en helt annan person än den jag såg på badet.
Antingen så har det nånting med ljuset att göra. Eller så kan det vara att vi på kontoret har "fulspeglar" som gör en ful. Eller så har Sturebadet helt enkelt tagit in nån expert som avgjort hur man bäst ljussätter och lurar sina gäster att dom är übersnygga.

Funderar på att köpa en spegel med belysning. Enda problemet blir väl hur man får dit...el. Finns inte så många strömkällor i badrummet...

Satt och kollade på gamla foton som jag räddade från min mors hus när hon gick bort. Har sett alla förut när jag scannade in alla men ändå var det rätt känslosamt att se hur alla såg ut för 30-40 år sedan när jag inte ens var påtänkt. Idag är vi en splittrad familj som alla bor på olika orter. Mamma gick bort för lite mer än 4 år sedan. Bror min bor utanför Gävle. Far bor i Nora utanför Örebro. När vi dessutom har rätt dålig kontakt så får det en att tänka på hur lyckliga alla såg ut då. Självklart såg dom lyckliga ut när kameran kom fram, men alla var tillsammans. Det jag hör av far och bror är att dom bråkar var och varannan gång dom pratar med varandra. Jag är dålig på att höra av mig då jag inte riktigt delar deras intressen och har mycket för mig heeela tiden. Självklart är det ingen ursäkt men det blir att man inte tänker på att höra av sig när man hela tiden har annat att tänka på.

Tänker på hela familjesituationen ibland...eller avsaknaden av en sån situation. Hur tråkigt det är. Jag försöker ibland att styra upp nåt men man får inte så mycket till respons eller engagemang.
Det kanske är därför jag själv inte vill ha nån familj, för en dag så splittras man och det kommer bara göra s*tans ont.

Skatteåterbäring idag! 11 lakan rakt ner i fickan. På fredag är det julbord...jag tar första supen...

Var just och klippte mig, snyggade till det lite. Klippte ingenting på längden utan fixade "bullarna" på sidorna, klippte topparna och nacken. Har bestämt mig för att ha lite längre hår nu över vintern. Lite mera för att skydda "pallet".
Så berättade Ann, min frisör, att hon skulle flytta till Ekman. Tydligen var det lite mer erkänt ställe. Jag får väl flytta med helt enkelt, det är faktiskt frisören man går till och inte stället.

Le Frog ikväll. Det på Grev Turegatan alltså. Middag...alltså...eee...ja...öl. Riket?
Imorse när jag kom till badet för att träna så säger tjejen i receptionen "god morgon, allt väl?". Jag blev lite ställd eftersom klockan faktiskt var 06:40 och är inte riktigt van med att konversera så tidigt. Allt fint, fick jag ur mig. Det är lite sånthär jag undrar över, ska jag fråga tillbaka? Det känns så personligt som att man känner varandra...för det gör vi absolut inte.

Impulsköpte lite kläder igår. Jag brukar få nå slags knäpp och beställa lite stuff då och då när det känns som att garderoben inte räcker till. Jag tröttnar så snabbt. Oftast blir det rätt enspårigt dessutom. Se nedan...

Ibland kommer man fram till att man kanske har för lite självinsikt. Jag har länge gått efter precis det jag velat ha. Direkt. Inte planerat eller väntat utan jag måste ha det jag vill ha...helst NU. Att vänta är inte alls min starka sida. Jag tror inte jag kommer ändra på mig på en gång utan det blir en sakta övergång, dock vet jag att jag måste ändra på mig. Måste ta en pause från mitt sökande och ta ett steg tillbaka för att planera.
Jag insåg detta när jag satt och åt frukost idag och det gick förbi en person som såg ut att ha "allt". Jag inser att detta mkt väl kan vara en illusion, vilket det oftast är, men ändå så ville jag vara den här personen. Lång, smal, såg "fit" ut, snygga kläder, fin hy, snygg i håret och ändå inte sådär "perfekt" som en plastdocka. Jag ville vara den här personen...eller vara MED den här personen. Teach me tiger!
Så tänkte jag; hur ska jag börja? Vad kan jag förändra för att få snöbollen att rulla?
För det första så har jag alltid varit rätt osocial. Det har blivit bättre om åren, jag tror det har med avsaknad nån slags självkänsla och självförtroende. Jag är så osocial mot människor jag inte känner att jag inte ens säger god morgon på frukostarna. Hur svårt kan det vara? Får man ingen respons så är man ände den "bättre människan".
Igår när jag stog i hissen på väg ner från plan 5 så stog det en tjej brevid mig. Hon såg ut som att hon just hade varit på ett pass och senare så insåg jag att hon nog hade lett ett pass. Hon sa "god morgon, har du varit och tränat?". Jag var såklart trevlig och småpratade hela vägen ner, hela 30 sekunder. Hur tragiskt är inte bara den situationen? Jag blev alltså glad av att någon okänd människa pratade med mig i nästan en halv minut. Så glad att jag måste skriva det här.

Jag tror att många skulle kunna manipulera mig, jag har nån slags längtan efter att tillfredsställa andra människor. Den där osäkerheten gör att jag måste vara försöka vara trevlig och få människor att inte tro att jag är det psycho jag är. Haha, jag måste göra NÅNTING iaf.

Swisch sa det så var arbetsveckan slut! En dag kvar inför helgen och jag undrar vart veckan försvann. Allt flyger förbi och det känns som att jag står still. Kommer hem och fixar det man ska, sen är det dags att lägga sig. Iof. har jag börjat lägga mig mellan 22 och 23 numera när jag ska upp och träna. Det händer inte mycket på kvällarna, hinner inte!
06:15 ringer klockan på mornarna och jag slänger på mig lite kläder för att lunka till Sturebadet. Tre träningsdagar har det blivit denna vecka och imorgon blir det en fjärde. Det känns...bra. Jag börjar tycka att nivån börjar höjas eftersom det blir lättare och lättare. 100 pushups går det sådär med. Jag klarade vecka 3 men jag slutade efter den. Började på dag 1 på vecka 3 och klarade direkt...men la av igen. Ska försöka få mig motiverad nog att fortsätta nästa gång jag börjar. Vore riktigt kul att klara 100 armhävningar i rad.

Note to self: Köp bodybutter.
Nu är jag off till IKEA!

Det kan förekomma att jag tar mig en lite längre dusch då och då än vad jag egentligen borde. Är så underbart att stå under rinnande varmt vatten när man kommer hem en kall höst- eller vinterkväll. Med alla miljöproblem vi har så borde jag tänka mer på detta, är mycket medveten om det...
Igår så satt vi på en bar och drack några öl, iom. ölen så blir det några ggr man måste pudra näsan. Så när jag står där och...pudrar näsan...så tänker jag på den rinnande toaletten. Dom har alltså en toalett som har hakat upp sig och hela tiden spolar. Jag kan tänka mig att den står sådär dygnet runt och är nog inte pubägarens högsta prioritet iom. alla andra viktigare kostnader som finns. Men så tänker jag; ska jag ha sånt dåligt samvete för att jag duschar 3-4min extra nån gång då och då när dom här har en toalett som slösar otroliga mängder färskvatten varje minut. Jag blev faktiskt lite arg när jag...pudrade näsan. Men vad gjorde jag? Jag satt mig ner och drack vidare på min öl.
Så dag fick jag lite dåligt samvete och satt in lite pengar på världsnaturfondens postgirokonto. Betala sig ifrån sitt dåliga samvete? Pja...varför inte. Är iallafall någonting litet jag bidragit med.

Jag har hittat ett sätt att stå ut med MQ's "fashionreklam". Jag tänker bara att han som förstör hela reklamen säger "färsen", som i KÖTTfärsen, och det hela blir så mycket bättre.

På promenaden från Riche till taxin 100m bort så kom jag att tänka på flertalet upplevda scenarion. När jag var liten hade vi skog precis bakom huset. När det regnade och man var "tvungen" att gå ut med våran schäfer, Grann, så fick jag alltid en känsla av lugn och harmoni iom. naturen och dess storslagna skönhet. När jag växte upp och Grann inte fanns mer så var vi ute med båten på den lilla lokala ån i barndomsstaden. Nån slags känsla i samma register slog till och jag fann samma sinnesro. Det är något med "hårt" väder och känslosamma ögonblick som fastnar på hornhinnan. Man vill uppleva dom igen och igen även fast det inte är dom bästa.
Det är på grund av kvällens promenad som jag kom och tänka på Garden State (filmen), som jag verkligen älskar. Hela känslan av filmen är så otroligt tragisk och skön på samma gång. Det är så mycket man kan relatera till samtidigt som det är sådär otroligt skönt skruvat som man aldrig själv hade det i sin trygga mellanklass-svenssonuppväxt.

Myrphys law.
För några veckor sedan var jag så otroligt sugen på party-party heeela tiden. Ingen ville någonting. Nu är jag otroligt sugen på att bara ta det lugnt och försöka vara hälsan själv. Nu blir man utdragen och bjuden på fester. Typiskt!

so let go, jump in
oh well, whatcha waiting for
it's alright
'cause there's beauty in the breakdown
so let go, just get in
oh, it's so amazing here
it's alright
'cause there's beauty in the
breakdown

Sen frågar jag mig själv; varför ska alla vara så viktiga? Varför ska alla vara såna attentionwhores? Varför ska alla vara bättre än alla andra? Fick du inte din fars uppmärksamhet som liten? Lagade inte mamma din favoriträtt när du ville? Eller var könsrollerna omkastade bara?

All these squawking birds won't quit.
Building nothing, laying bricks.

Är rätt nöjd med den musikaliska skörden idag...

bag raiders - turbo love
just a band - burn it out ep medley
cicada - falling rockets (just a band remix)
alex gopher - belmondo (just a band remix)
dilemn - cosmica (tom deluxx remix)
pallers - humdrum

Åt riktig god mexikansk gryta från Ingelsta för nån timme sen. Men den fyllde inte tomrummet i mig. Jag börjar misstänka att tomrummet har med nånting annat att göra än mat. Höstdepression? F*n, jag är så uttråkad. Inget är kul just nu. Har tjatat förut om det, men det går inte bort! Förändring krävs, men det är svårt. Vad ska jag förändra? Allt som händer påminner om nånting gammalt som redan har gjorts. Det enda som gör mig någorlunda glad nu för tiden är mina tv-serier. Så otroligt tönt-deprimerande. Stackars liten...

Vad är det för fel på måndagar? Varför klagar alla på måndagar? Jag älskar måndagar! Måndag är start på en ny freeesch vecka som man kan forma precis hur man vill. Måndagar är en liten mini-nystart i livet.

Bilden ovan är snodd från lardini.it. Jag skulle vilja ha nå slags rock. Lite höstig rock. Grå-beige. Som till höger på bilden. Så kan jag och fragolina gå runt och vara sådär snygg..a. Det blir skön...t. Hah. Har på mig en svart rock idag. En som är några år, men jag gillar den.

Jag har alltid tvivlat och alltid haft dåligt självförtroende när det kommer till min sociala kompetens. Det är en rätt big deal det här med social kompetens. Hela samhället bygger väl på det kan man säga, hah. Jag har nog nån defekt när det gäller att prata med människor och vara trevlig, jag har lite svårt att förstå signaler och reagera på vissa saker på ett visst sätt har jag märkt.
Det är bara småsaker i vardagen som jag inte riktigt hajar eller kan läsa in som andra verkar göra. Jag kan även fundera mycket över vad jag ska kunna läsa in från människors små signaler.
Jag reste mig upp efter frukosten idag, gick bort med brickan. Två kvinnor satt sig där jag satt. Jag hämtade väskan. Då ställer sig ene kvinnan upp, tar tag i väskan och ger mig den. Tack så mycket, fick jag ur mig. Tack så mycket själv, fick jag tillbaka. Jag försökte läsa tonen. Försökte läsa in vart hon kollade. Försökte läsa vad hon egentligen menade med det där tacket när jag uppenbarligen inte gjort henne någon tjänst alls.
Ett annat scenario kan vara när man får en artig fråga kastad i ansiktet när man minst anar det. Som t.ex; Redo för dagen? Ehm, jaaa...jajjamen! Då får jag den där känslan av att man borde säga nånting mer. Ungefär som att man står med någon man träffat några gånger men inte riktigt vet vad dom pysslar med om dagarna även fast det säkerligen kommit upp i nån tidigare konversation. Jag får ofta den känslan, att jag ska föra samtalet vidare. Just en kort artighetsfråga kanske man inte behöver svara så utförligt på men det känns ändå som bra social kompetens om man kan säga nånting snabbt och roligt så man inte bara levererar ett "jajjamen".

Det känns som att alla känner alla på mornarna. Jag måste nätverka mera.

Snart ska jag hem och klappa katten. Var bara tvungen att lägga ut dom här:
IAMX - “Spit It Out” (DESIGNER DRUGS REMIX Extended Version)
White Lies - Death (Crystal Castles Remix)

J*vlar va mörkt det har börjat bli. Är ju mörkt redan nu. Skit...nu börjar den mörka perioden. Nu får det hemskt gärna gå väldigt snabbt till jul och nyår.

Jag har kommit in i nån slags konsumeringsvåg. Köper mer och mer prylar. Så idag satt jag och tittade på lite olika saker; pulsklocka, lite böcker, lite fina krämer osv. Så kom jag på, jag har blivit beroende! Jag måste köpa saker i princip varje dag för att fylla nå slags tomrum, alltså är jag beroende. Nu börjar detoxen. Jag ska inte köpa nånting större på hela månaden. Jag ska bara leva. Otroligt tråkigt, men jag behöver det.
Inte en pinal mer! Jag måste vara stark.
Det är inte som att jag inte behöver grejerna jag köper. Men jag kan verkligen leva utan dom.

Jag har lite stuff på väg med posten men efter det, stopp!

When you're around...you're around...
FrankMusik - “When You’re Around (Boys Noize mix)

Ibland sitter man mitt i någonting där man faktiskt har nånting att infoga i diskussionen. Man sitter och suger ett tag och tänker att snart ska jag nog flika in det här eftersom det är rätt viktigt. Men när alla nästan pratar i mun på varandra och alla vet precis hur det är. Jag ORKAR inte! Jag är en lat j*vel...men när folk är så ivriga att synas/höras och dom vet exakt vad problemet är så lägger jag ner.
Jag kanske blir besviken? Men på vad? Kanske på att inte vara med? Kom igen nu amatörpsykologerna, ställ eran diagnos...

F.ö. är jag rätt trött på att äta på kontoret. Har blivit så...är rätt bekvämt. Att köpa mat, äta i köket, sätta sig vid datorn. Blir ungefär 20-30min lunch. Ett steg i rätt riktning är nog att träna på lunchen. Många äter frukost på "arbetstid", då måste jag kunna äta lunch på samma sätt. Men vänta nu, det ska vara lika för alla! Just det...glömde det...att alla har samma inställning.
Fast det är väl så...minoriteter och avvikanden kommer aldrig riktigt accepteras.

Ser ut som att det blir en Gefletrip den 10:e. Nize.

Det är nånting speciellt med Schyfferts Stor i japan. Det är så skön känsla på programmet. Man blir glad av det. Helhetskänslan gör mig...glad. Jens och Sebastian är så sköna karaktärer för dom bjuder så mkt på sig själva och även om dom inte är stora tv-personligheter som mediatränats i flera år så klarar dom av att bära showen briljant.
Jag får samma känsla som jag fick när jag följde en serier kallad "Pete and Pete" för en massa år sedan. Skön feelgoodunderhållning som inte behöver vara komplicerad och få en att tänka utan att vara hjärndöd.

Tillbaka på kontoret. Var en envis förkylning. Fortfarande inte återställd, lördagen kan ha mkt med den saken att göra. Skönt att få komma tillbaka till nån slags vardag och vara bland människor. Jag blir lätt...introvert...när jag spenderar mkt tid med mig själv.
Personal to-do's:
- Kolla upp stöldförsäkringen på båten
- Köp torrfoder till Frago
- Kolla på Entourage och True Blood

Här är två helt olika låtar. Jag skulle säga att jag nog går igång lika mkt av båda om jag befann mig på ett dansgolv. Jag är osäker om det säger mest om mig eller dig?
Fragma - Memory (Klaas Club Mix)
Kid Sister - Family Reunion

Sarah Cronicles, vad ska jag säga. Det är svårt att sluta när man en gång kollade på halva första säsongen non-stop. Avsnitt 1-3 fanns iaf. ute såg jag. Mer korkad tv-underhållning som kommer ta upp onödigt mkt utrymme i min hjärna.
My name is earl, två avsnitt ute. Vadå? Det är faktiskt roligt!

Två viktiga saker.
- Brolle. Vad f*n har han med "fashion" att göra? Förutom att vara ihop med hon Lanto och att han går hem hos barn 5-10 och vuxna 60-100. Uäh, han får mig att aldrig mer sätta min fot hos MQ.
- Kleerup. Vad är det som är så bra? Inget jag inte hört förut tycker jag. Är det för att det är dags för våran generation nu? Jag fattar inte. Som vanligt, hah!

Hårt med bläck på p*nis.
Har fastnat på Mobin Master-mixen av Viva la Vida. Kanske har nånting med den där 1:an längst ner till vänster i iTunes?

Kollade vad som fanns på menyn idag och blev en aningen besviken.
Kollade upp "The Accidental Husband" och den verkar väl ok. Uma och Colin. Romance, Comedy. Jag tar vad jag får idag. Så såg jag filmtiteln "Rightous Kill" och tänkte direkt att det måste vara nånting med Steven Seagal och innehåller massa oprovocerat karatevåld och avancerat skjutande. Men så har jag för mig att jag hört titeln förut. Mkt riktigt, det var Deniro och Pacino som spelar polisdetektiver i NY.
Det känns som två vardagsfilmer. Då menar jag både att man ska se dom en vardag för att inte slösa bort sin lediga tid på helgen OCH att det är nå slags vardagsproduktion. Vardagsproduktion som i att skådespelarna faktiskt har det som jobb att spela in filmer och dom måste klämma in lite halvbra produktioner lite då och då för att överleva. Som att du och jag går till jobbet varje dag för brödfödan.

Jag har alltid undrat varför FF har sina flikar åt fel håll. Dom borde vara åt andra hållet, precis som flikar funkar i riktiga livet. Fliken borde sitta ihop med innehållsdelen, hur ska man annars kunna "flika-fram" det man vill ha? Hur tänkte dom?

I knew it. Skulle ha dragit igång min idé jag hade för några år sedan...
http://www.e24.se/branscher/tjansteforetag/artikel_695611.e24

Det känns ibland som att livet går i cykler. Som att man har vissa perioder då allting bara rullar på, allting "klaffar" och man är nöjd. Sist jag hade en sån period var i våras och halva sommaren. Jobbet flöt på bra, alla hörde av sig ofta och hade kul och allt jag tog tag i gick bra. Sen kom semestern och jag märkte hur alla plötsligt gled iväg och hur allting jag nu tar tag i antingen inte alls blir som jag vill eller blir oavslutat.
Jag hoppas att vintern kommer bli bättre.

Jag fattar inte att jag alltid tror bra saker om folk. Det är alltid kul med det som är hett för stunden.

Jag tror jag alltid har haft svårt att släppa när nån, vem som helst, sagt nånting negativt om mig. Har alltid trott att det legat nånting i det som sagt. Men på senaste åren har jag sakta börjat inse att det kanske inte ligger så mycket hos mig själv. Har stött på så många som bara snackar skit och bara vill synas, få uppmärksamhet bara för att dom kan få det. Det äcklar mig. Den här tävlingsinstinkten folk har. Störst bäst och vackrast. Jag kan köpa att nån är störst, bäst och vackrast...när dom är det.
Jag har äntligen börjat sålla ut vad folk säger. Jag har applicerat min "jag bryr mig inte-attityd" på rätt saker.
Det är så otroligt roligt att vara ute och ta några öl och observera visst folk som är riktiga attentionwhores. Fular sig och skämtar och spelar skådespel.
Vem är jag att döma? Jag är bara ännu ett arsle som tror att han har rätt.
Men...jag mår bättre iaf.
Avundsjukan...folksjukdomen...

Så vaknar jag upp ännu en dag i fjällen, eftersom jag tog ut en semesterdag idag, och känner att jag är både nöjd och tillfreds med mitt liv just nu. Det kanske krävs en lugn helg utan press från nåt håll för att inse hur skönt jag egentligen har det.
Idag åker vi hemmåt. En frukost nu, kanske en promenix, lunch, städning och sen är det minin mot Sthlm. Jag känner lite för att åka till Gefle snart. Med hösten och allt, en lugn helg i födelseorten. Dessutom har jag en hel månad nu när jag ska starta upp all träning och vanor för att äta bättre så då passar det nog bra med lugna helger.
Glömde skriva om Fragolinas hopp i Lördags. Hon stog på balkongräcket och fick för sig att ta ett språng ner mot vägen. Ett hopp på 4-5m alltså. Självklart landade hon på fötterna och var helt ok. Crazy cat!
Nu är det dags att äta upp frukosten...

Sitter på kontoret och spelar lite musik. Funderar över hur jag kommer klara renlevnadsmånaden. Jag vet redan nu att vi ska ha en liten fredagsöl på nästa fredag och sen kommer det ett företagsevent om några veckor. Jag tror att jag kanske måste släppa på reglerna lite. Alkohol på företagsrelaterade händelser. Dock inte vardagsutgångar!
Damn...det kommer bli tufft!

Får ta och masa mig hemmåt nu, har en del att stå i om jag inte ska jobba hela helgen i Sälen...

Sitter och surfar igenom min daily-lista av bloggar och infositer. Min motivation för att göra nånting kreativt är låg. Det känns som att allting går på räls ju nu. Upp ur sängen, dusch, klappa katten, gå till kontoret, frukost, jobb, hem, jobb/film och sova. Det är väl såhär ibland...jag hinner inte ens tänka. Helgerna svischar förbi utan att det händer någonting som egentligen betyder nåt. Jag borde ha nån liten baby. Nånting jag kan bygga upp och underhålla. Självklart får jag inte tröttna på det.
Aeh jag vet varken ut eller in, är så uttråkad och orkar inte ta tag i nånting alls.

Ofta när jag sätter mig ner för att bli kreativ och skapa nånting från scratch och har en kravspec framför mig så är jag helt tom i huvudet. Får inga ideer, ingen inspiration eller nån lust att skapa nånting de första timmarna. Jag kan spendera en hel förmiddag med att bara glo på specarna, lyssna på ny musik och bara slösurfa. Det är som att jag har väldigt lång startsträcka innan jag kan skapa nånting. Jag måste få upp nå slags bas för hur det ska se ut innan jag kan försöka vara kreativ och det är väl det som är tråkigt och gör att jag inte riktigt kommer igång. Klart det är svårare med nånting som inte är spännande och där man inte själv kommit med ideerna om hur det ska se ut. Sen frågar sig folk runtomkring; hur svårt kan det vara? Det är bara att göra så och så och så.
Helt sant, det är bara att göra det!
Mina kreativa kugghjul snurrar sakta i början och presterar inte bra på låga växlar. Jag måste få upp tempot och oftast kommer man igång i slutet av dagen och gör allting sista timmarna på dagen. Antar att det är nån slags process jag måste gå igenom, ungefär som att skriva en j*vla massa kod och när man väl är klar och kör sin lilla applikation så går det blixtsnabbt.

Jag har lockande tankar om flygplan och Nice. 2543:- t&r fredag till söndag. Inte alls farligt. Dock måste jag skaffa mig kattvakt och helgens hittils gjorda planer måste ställas in. Jag vet att det skulle bli fint att åka bort och jag vet att jag inte skulle ångra det. Jag måste ta ett beslut ikväll om hur jag gör och fixa med alla förberedelser. Sen är det det där svåra med att få ledigt med så kort varsel. Uäh...svåra beslut...

I slutändan tror jag att det är nyttigast för mig att stanna hemma just nu. Behöver få saker gjorda. Behöver vila upp mig men ändå pallra mig till gymmet. Få fart på vardagen. Jag är fortfarande i semesterläge.

Juste med en sedel på 100 miljarder: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2683&a=809921

Känner mig otroligt ytlig och äcklig när jag sitter här och dömer mina grannar i huset bredvid. Det verkar vara så att det fortfarande är lite vårdhemsstuk på den delen av huset eftersom jag flertalet ggr sett kvinnor i helvita sjukhusdräkter som rökt ute på balkongerna i vårat hus. Nyss såg jag den närmsta grannen ute på balkongen, har aldrig nånsin sett att dom vågat sig ut utan har endast haft dörren öppen. Med en sliten smutsig träningsoverall satt han där och skränade in mot lägenheten med en röst som bara alkisarna vid Karlaplans t-baneuppgång har.
Jag måste börja jobba med det här för problemet ligger hos mig. Jag tycker vissa typer av människor är läskiga och vill inte alls vara i närheten av dom. Detta är för att det känns som att jag är en av dom jag har runt omkring mig. När det är nåt program på tv som behandlar problem så börjar jag känna mig som personerna i programmet och oroar mig för att jag ska bli så.
Störd?

När jag var 15-16-17 där nånstans så brukade jag sitta uppe sent på nätterna och datanörda. Jag brukade skapa site efter site med olika grafiska konstverk eller lära mig nånting nytt genom att lösa olika problem. Det var ofta jag dissade utevällar med grabbarna bara för att sitta där ensam i mörkret och lära mig saker.
Jag kommer ihåg att solen hann gå upp många gånger innan jag gick upp till övervåningen för att lägga mig. Minns att jag gjorde tekakor med bregott extrasaltat och flera lager med prästost som kvällsmat. Var jag riktigt trött så slängde jag in en kexchoklad.
Det känns lite sådär idag...sitter uppe med datorn istället för att hitta på nånting roligt ute. Köpte t.o.m. smågodis och en chokladkaka idag!

080808 blev nå slags antiklimax för mig. Var lite förväntansfull mitt på dagen och tänkte att det kunde bli riktigt fint med stort dansgolv av hela stureplan. Blev kanske nån öl för mycket på Tures innan vi gick till Riche. Väl där var det päroncognac och strawberry mojitos som gällde. Alla var glada och skrattade. Så skulle jag köpa på mig ett pkt mentol så jag gick till sleven. Väl där insåg jag hur massorna gled omkring ute på gatorna och jag tänkte att det här inte alls skulle sluta bra. Jag tog ett mycket bra beslut; kebab på kiosken hemma på gatan. Tog mig en stadig promenad och som belöning var jag pigg och kry när jag vaknade. Och mätt.

Latten jag köpte på Sandys idag för 15sek var helt ok. Dock tog det minst 5min innan dom hade fattat vad jag menade med "latten för 15sek" och att dom verkligen gjorde den. Sen tog det 5min till för dom att göra den samtidigt som dom kollade på övrig mat. Självklart var det bara jag och en barnaledig far där och jag var först så maten dom kollade på måste ha varit nå slags placebo för de kunder dom inte hade. Ena tjejen som stog där hade jäääättestora bröst och det gick verkligen inte att kolla åt något annat håll. Det var inte så att jag blev attraherad av brösten utan dom var så stora på grund av en pushup-effekt att det blev den där freak-faktorn man bara var tvungen att kolla på. Varför?! Bort med dom!
Mannen med barnet frågade om dom hade möjlighet att värma barnmat. Svaret blev "nej, det går bra". Självklart blev han förvirrad av ett "nej" och fick ställa om halva frågan.
- Det går bra att värma barnmaten?
- Nej det är ok
- Så ni kan värma min burk med barnmat i micron?
- Ehm..ja det kan ni...

Jag blir illa till mods av sånahär konversationer. Den här gången tror jag människornas ursprung spelade stor roll men när man från samma land får språksvårigheter i en konversation om en sån enkel sak som att värma barnmat i en micro så tycker jag det blir obekvämt och jag vill bara därifrån.

När jag gick hem på Nybrogatan idag så såg jag...inte kiosken. Vart är kiosken?! Dom har alltså avlägsnat kiosken som stått bredvid posten på Nybrogatan? Får man göra så? Bara ta en hel kiosk sådär? Vart har kiosken tagit vägen? Har jag missat nåt i Östermalmsnytt eller vad är grejen?!

Spymlan var som vanligt fylld av mediaidioter som skulle gå hem med mediablonda idioter (inget jag vet nånting alls om).

Så kom och passerade dagen jag väntat på i tre veckor. Sista vanliga semesterdagen. Jag har lite av den där måndagskänslan alla jämt tjatar om, där någonstans i mellangärdet. Har alltid haft den förut men nu återfinner den sig endast efter semestrar. Jag måste alltså trivas på kontoret.
Idag är alltså dagen då jag säger farväl till 2008's sommarsemester. Det ska bli intressant. Det är tydligen grill-, födelsedags- och inflyttningsfest i Uppsala. Det som kan bli lite jobbigt är att jag antagligen kommer vilja dra mig ut. Jag har aldrig i hela mitt liv varit ut i Uppsala. Jag räknar inte nationer som att gå ut eftersom det är studenthak och är som stora korridorsfester där alla känner alla och som utböling får man (läs: Jag) oftast stå i ett hörn för sig själv. Jag kommer vilja ta mig till det härligaste mest techno-pumpade stället i stan så snart klockan slagit tolv. Jag förutspår att det bara kommer vara jag eftersom det ska vara fest och blir det utgång så ska väl självklart värdarna välja ställe. Inte mig emot...men det som jag kommer ha svårt för är att motivera mig själv att acceptera det när alla normalt vill trängas på det makalöst tråkiga Debaser Medis de ggr jag ställer till med fest här hemma. Självklart vill jag aldrig sätta min fot där men har gjort det alldeles för många ggr bara för att vara juste. Det har tom. gått så långt att det varit jag som försökt peppa alla att ha kul när man väl är där.
Eller så kör jag en solokväll?

Såhär när semestern är över så har jag reflekterat över det jag mest sysselsatt mig med. Det jag kom fram till är...
1. Sovit, 2. Ätit, 3. Druckit alkohol.
Det känns som att jag utövat den femte dödssynden alldeles för mycket och faktum är att jag inte använt SATS-kortet på 4 månader nu.

Den här överkonsumptionen av mat har gett mig lite dåligt samvete. Det är så enkelt att ta det lugnt och, girig som man är, slafsa i sig allt man blir serverad istället för att träna och inse att man faktiskt klarar sig utan att vara på gränsen till sprängmätt..
Snart bär det av mot Nora, där far bor. Antagligen så blir det ännu en lugn dag med grillning och massa mat. Det känns verkligen skönt, dock ännu mer dåligt samvete. Samtidigt som jag verkligen vill ta tag i träningen igen så lockas jag av den mörka sidan hela tiden. Jag intalar mig att nästa vecka då j*vlar ska jag ta tag i det här. Likaså dena här gången. På måndag, när jag kommer hem, så ska jag allt ta mig till SATS och börja om från början.

Ser verkligen fram emot Götet på fredag. Var säkert ett år sedan jag var där sist.

Det här med utedass...jag har väldigt svårt för såna. Det är jobbigt när man inte riktigt har något alternativ eller att man får hålla sig i en halv dag för att komma till en riktig toalett. Jag tycker utedass är jobbiga främst eftersom det är massa kryp där. Det andra är för att man ser all skit från andra människor när man sätter sig där. Det luktar illa och jag kan inte slappna av. När jag inte kan slappna av så...blir det inget. Till slut får man ont i magen och går och känner sig obekväm. Det är svårt att förklara sånt här för folk som inte har svårt för det. Jag vet precis hur det är, det är mycket som jag "bara gör" som andra har svårt för.
Några dagar i torpet räcker för mig, nu längtar jag mest härifrån.

Det verkar som att Gefle-tripen inte kommer locka så många hemvändare. Hittils är vi 4st som kommer gå loss på gatorna i den forna hemstaden på lördag. Känns lite lame att det inte blev fler...men vi har attityden och rätt verktyg för att kvällen ska bli allt vi alltid önskat oss.
Frågan är...är Gefle redo för oss? Det finns ett ställe som heter Goya där vi antagligen kommer hamna. För x-antal år sedan var jag där rätt frekvent. Det känns som hundra år sedan och som mycket annat så har det egentligen inte hänt. Och vad har hänt sedan dess? Spelar DJ Bärs fortfarande "Maya hi maya hoo" eller har dom uppgraderat till DJ Mosquito och "Make lööv in tha clöb" nu?
Jag satt och kollade på mingelfoton från deras site imorse. Det var ändå några man kände igen. Dom där man sett i förbifarten men aldrig brytt sig om att lära känna. Sen var det många "rikspuckon" som hade alldeles för små huvuden och superpumpade och tror att dom kan slå sig genom alla problem i livet. Många översminkade med alldeles för brun bränna. Många kolla-vi-dricker-skumpa-medelålders som spanar på just dom där översminkade uppmärksamhetsslavarna.
Jag har många fördomar.

Jag är lite...uppspelt ang. lördagen. Tror det kan bli kul men samtidigt är jag oroad att det inte kommer bli mer än vad det var.
Gefle, vi ses på lördag!

Idag har jag varit liiite mer effektiv än gårdagen. Har strukit ca. 10 skjortor, 2 par byxor och sytt det där irriterande hålet i fickan på mina älskade Patrizia Pepe.
Dessutom har jag lagt in en tvätt, tömt diskmaskinen, dammsugit, torkat, dammat, städat och klappat katten. Hon är nog världens sötaste. Tror aldrig jag stött på nånting sötare än henne. Så var det sagt, kalla mig fjollig...haha.

Jag går omkring och tänker och tänker och har lite smått ångest över ett lite livsavgörande beslut. Det kanske redan är beslutat utan att jag vet om det men jag har svårt att släppa taget om saker jag verkligen tycker om även om det betyder att saker och ting blir bättre. Alla jag pratat med säger att jag måste våga och att man ibland bryta av i vardagen för att utvecklas. Helt sant, dock är det svårt. Vissa dagar vill man bara krypa ihop och vara barn igen och låta ens föräldrar ta alla beslut

Nej det här duger inte...nu är det en dusch som gäller och marinoutfit på! Ut till båten och njuta av Mälaren. Måste få tag på ett par seglarskor tror jag, förra årets sommarsko.

Vädret måste jag säga...är inte riktigt optimalt för att gå UT och ta en öl i. Men det var riktigt längesen jag gick till obaren för att ta en liten fredagsöl. Vem är med mig? Kom igen! Det är sommar, ut ur stugorna gott folk!
(detta medans Tomas Dileva sjunger "vi har baaaara varaaaandraaaa..." från min arbetsbuddys högtalare)

Tog mig en promenix ut på Djurgården igår och gick lite längre än vanligt. Gick förbi den där bron som går över lilla kanalen som separerar Gärdet från Djurgården och stannade ute på en brygga. Jahapp...där var en båtklubb. Mycket intressant. Måste verkligen få tag i nån båtklubb som är närmare. Ingen som är med i KMK och kan rekommendera mig för ett medlemsskap? Vore såååå fint att kunna gå ner till båten på en 10-15min och slippa ta bilen.

Kanske man får tanzen tanzen på Ambassadeuren ikväll?

Jag körde den där Bergenwrappen idag. Den där vi skämtat om att vi ska ta så länge. Det är kokt lax, ägg, pepparrotsphiladelphia och grönsaker i den. Jag gillar idén med en wrap som har kokt lax. Dock så blev pepparrotsphillyn och ägget fel. Ge mig en wrap med kokt lax, feta, crempa och grönsaker...det vore nåt. Min gamle trokänare Santorini duger alldeles utmärkt, dock tycker jag den skulle vara lite krämigare...lite crempa.

Var ut efter lunchen och köpte mig ett par skor. Äntligen! Gick till Nitty Gritty Shoes och blev überlycklig när jag såg att dom hade APC-skorna jag velat ha. Sista paret i min storlek. Blev ett solklart köp.

Jag kör rätt hårt på munhygien. Klart att allmän hygien är viktigt men min munhygien tar jag på grövsta allvar. Borstar tänderna minst två ggr varje dag såklart. Men sen kör jag alltid med V6 efter varje måltid och minst 3st fluortabletter om dagen. Har börjat tänka på om det kan vara så att det inte är nyttigt? Har aldrig haft ett hål i hela mitt liv och jag har en mjölktand kvar så det borde funka bra? Får jag för mycket fluor i mig? Finns det nåt alternativ? Jag vill inte dö en fluordöd!

Fragolina väckte mig runt 3-4 inatt genom att jama flertalet ggr. Ignorerade henne men så plötsligt hör jag en hög smäll från hallen. Hon hade toksprungit och hoppat på strykbrädan och vält den. Jag VISSTE att det skulle hända nånting under natten eftersom hon redan när jag vid läggdags hade spring i benen så jag hade tagit bort strykjärnet. Var tvungen att låsa henne ute från sovrummet, hårt med rättvis!

Imorse så vred jag på kranen i duschen och skulle just hoppa in när jag var tvungen att kolla mailen. Såndär tvångstanke. Så jag går ut i vardagsrummet och slår på TV'n. Helt naken. Så tänker jag...ojdå...kanske nån ser in. Men så tänkte jag...vad f*n gör det? Är det nånting folk inte redan sett? Låt dom kolla. Äcklas dom så får dom kolla bort. Tycker dom det är härligt så varsågod! Klart man inte ska visa sig naken, det är socialt otänkbart. Men vad är det som är så hemskt? En hel och ren man i sina bästa år (hahaha), är det farligt att se? En manslem, är den farlig? Om det vore en kvinna i samma sits så skulle dom flesta jubla. Vad är det som är så farligt med nakenhet? Varför är så många oroliga för att ha för mycket urringat eller för kort kjol? Har man det så är det "osmakligt". Smaken och baken osv. Äh jag blir så trött på alla pryda toenthar!
Show me what you got little mama!

Var på bio igår. Monster.se bjöd. Popcorn, dricka, godis och en tuta var treats. Tutan var till för att rösta fram deras nästa reklam. Verkade som att "don't fight mondays" vann.

Vägen till Nora blev längre än väntad. Efter Västerås ledde dom av mig från E18 pga. vägbyggen. Ok, fine det är väl bara följa dom temporära skyltarna som alltid finns vid vägbyggen tänkte jag. 10min senare börjar jag fundera om det inte är så att jag missat skyltningen. Till slut kom jag fram till E20. Så antingen har jag missat nån skylt eller så räknar dom iskallt med att man ska fatta att man måste ska köra 15min förbi småsamhällen som Kvicksund utan att bli orolig att man hamnat fel.

Jag älskar öppna nätverk. Undra vems jag snurfar på nu och hur dom skulle reagera om dom fick reda på det.

God natt!

Vet inte varför men jag kom och tänka på...vem jag är. Skulle nån fråga mig vem Marcus är i en intervju så skulle jag inte riktigt kunna svara. Fakta som urpsrungligen från Gefle, 28år, förkärlek för dyrare sortens mansaccessoarer och teknikprylar är nog inte så intressant. Vad vill jag? Vad ska jag göra med mitt liv? Vad är jag bra på? Det känns som att jag är nån slags alltiallo på det mesta. Kan lite om mycket.
Jag skulle nog vilja vara riktigt bra på nånting. Men...jag vet inte riktigt vad jag vill. Det känns lite frustrerande att inte få ihop allting. Inte ha nån klarhet eller plan. Allting jag vet att jag vill göra finns inte riktigt med i närheten. Jag bor i avkanten av det jag egentligen vill.

Plötsligt blev jag sugen på köttfärslimpa.

Gick runt Djurgården imorse. Vid 06:10 var det lagom många ute. När promenixxen var över var det rätt mycket folk som skulle ta sig ut och röra på fettet.
Tog upp golfbagen nyss och fick mig en riktig glad överraskning. Min gamla Lyle&Scott med diamantmönster! Har letat/tänkt på den i över ett år och så låg den i sidofacket på bagen hela tiden...