Denna morgon flyr jag in i musikens land...
Var på bio igår och såg 2012, efter halva filmen börjar jag tappa bokstäver och saker och ting börjar se skevt ut. Klassiska migränsymptom. Mycket riktigt...när det var en fjärdedel kvar av filmen så bröt huvudvärken ut. Har inte haft migrän på säkert 10år. Vet inte riktigt vad jag ska säga om filmen...känns som att jag kommer glömma bort den inom kort. Den var jättehäftig! Men den var lite väl mycket. Var helt omöjliga situationer som dom klarade sig ur heeela tiden. Inte en enda tråkig stund. Det var inte så mycket kärlek och känslor, smått tråkig på det sättet.
Vaknade inatt och hade årets värsta leverpastej-på-knäckebröd-cravings. Gick upp och gjorde två mackor som gick ner på rekordfart. Fragolina kom gäspandes och satt sig vid mina fötter och lutade sig mot mig som att hon också ville ha nåt gott. Sen drömde jag att jag var i Brasilien och sov under ett väldigt tunt täcke som jättemånga myggor enkelt penetrerade för att komma åt mitt blod.
Vaknade 7 och kände att hjärnan hade gått på högvarv hela natten. Seg var bara förnamnet.

Just nu är jag så frustrerad över många saker.
Är frustrerad över att planer inte går ihop/i lås. Är frustrerad över att inte få träffa de jag vill, när jag vill. Är frustrerad över att min hyra kommer höjas med 4k inom kort. Är frustrerad över att inte ha nån balkong då jag trodde byggnationer skulle påbörjas lagom till sommaren. Är frustrerad över att jag måste ha små-ångest för projekt som inte blir av. Är frustrerad att jag inte får fram allt jag vill säga på ett bra sätt till folk jag bara vill väl så det slutar med missförstånd och att jag blir nån slags bad guy när jag bara vill alla väl.

Det är så svårt att få fram det jag känner. Jag kan prata om allt och anser mig själv vara öppen när det gäller det mesta. Dock är jag dålig på att kommunicera med människor. Jag ser allting så enkelt och förstår ofta varför reaktioner uppstår, jag har bara så svårt att förklara allt i ord. Jag blir stum eller så kommer bara fel ord ut som missförstås.

Om man bestämde sig för att bli munk eller nån slags eremit, undra hur lång tid det skulle ta innan man släppte alla obekväma längtande känslor. Eller får man dras med dom hela livet ändå? Tänker att man blir upplyst och inte behöver känslor nå mer. I alla fall känslor som stör med ens minimala behov som enstöring. Man måste kunna blockera alla fysiska behov och sen känslorna som gör att man dras till andra människor. Kanske en kastrering skulle göra susen?

Jag tror jag aldrig i hela mitt liv haft ett sånt samtal där målet inte är att komma fram till saker. Att man bara släpper behovet över att inte kunna lösa problemet. Jag skulle vilja kunna säga "du vet, ingenting kommer bli sig likt efter det här" och bara få en nickning och "mmm, jag vet" tillbaka. Ingen lösning och inga försök till att försköna sanningen, bara enkel insikt.

Semestern fortsätter. Imorgon: Göttlabourg!

Tur att jag alltid kommer ha mina moln och min musik som lättar upp tillvaron för mig. Tack Robin för underbart balkonghäng och bra samtal!

Gårdagen var mycket eventfull. Var på ett otroligt bra humör hela dagen och jag kände att jag hade hopp om den närmaste framtiden. Parkhäng, caféhäng, katthäng, förfesthäng, parkhäng igen med hackysack och sen en liten utgång. Vid utgången kände jag att jag ville hänga lite mer med en mycket bra vän jag inte träffat på länge så vi styrde helt oväntat av mot ett annat ställe medans resten gick in på Debaser. Efter nån timme eller två bli det kaotiskt och jag måste ta mig hem. En massa väntan senare så flyger saker och hårda ord utbyts.
Me no like this drama. Varför är det så svårt att inte bara vara vänner och åsidosätta all skit som har hänt. Fokusera på nuet och behandla varandra med respekt. Självklart blir människor ofta en annan person när det är utgång och drycken flödar.
Men nu är det slut på det här. Blir det mer drama så går jag bara iväg och sväljer det för att sedan bearbeta det på mitt eget sätt. Ingen mår bra av att ha det såhär och jag förtjänar dessutom inte att bli behandlad såhär. Helt respektlöst och bara massa gamla antaganden som sitter i sen förut.
På måndag åker jag ner till Götet och bara...hänger. X2000 10:10 på måndag, får se om jag kommer ihåg hur man åker tåg. Känner att det blir skönt att komma bort några dagar. Funderar nästan på att bara stänga av telefonen och "försvinna" de här dagarna. Fast jag vet hur det blir, kommer få panik om jag vet att ingen kan nå mig och självklart måste jag twittra. Sån j*vla nörd...

Ikväll blir det tacos. Ben&Jerry på det och kanske en liten bit choklad så är kvällen gjord.

Ligger i nån slags halvfosterställning så datorn ska få plats bredvid mig i soffan. För vad gör man annars när man är sjuk förutom att kolla på dålig tv-underhållning och sova? Aja, allt är skit just nu...
Det började i fredags natt. Utanför Utecompagniet distraherades jag av en trevlig man som ville han en giftpinne. Men sjääälvklart ska du ha det, tyckte jag. Efter 30s kom han tillbaka och sa nånting som jag inte uppfattade...sen sa han bara "äh det var inget" och gick. Kollade direkt ner mot min väska och märkte att den var borta.
Under lördagen kände jag mig lite halvdålig i magen. Tänkte inte så mkt på det. Söndag fixade jag och Oscar med båten. Kände mig lite illamående. Natten till måndag hade jag frossa och feber. Så det var bara att stanna hemma. Googlade på symptom och kom fram till att jag hade svininfluensan. Husläkaren på Narvavägen ringde upp mig under måndagen och trodde att jag hade fått nåt magvirus. "Hör av dig på onsdag om det inte gått över och drick proviva", fick jag som råd.
Så...idag har varit nästan värsta dagen. Har ingen matlust, allt jag dricker går rakt genom mig. Var förbi Narvavägen och läkaren trodde väl typ att jag fått nåt envist magvirus. Han tyckte att jag skulle ta det lugnt och vila, inga ansträngningar som kan framkalla svimningar för det var "vanligt hos smala långa pojkar" när man inte ätit solid föda på nån dag. Så var han tvungen att upprepa "smala långa pojkar" ännu en gång i samma mening. Ehh...okay...

Så där sitter jag nu. Ska jag testa att åka imorgon och må piss på planet, istället för att må piss hemma, eller ska man fightas med flygbolaget och hotellet så man kanske kan få tillbaka lite av pengarna? Känns inte jättehärligt att komma till N.Y. och må dåligt heller.

Det är lite irriterande när man är sjuk och andra inte vet hur sjuk man är. Flera säger nånting i stil med "ähh proppa i dig värktabletter ELLER en whiskey och åk förf*n". Andra säger "nej det kan inte vara så kul att ligga och spy på ett hotellrum i NY". Det är så mycket antaganden av alla. Sluta tro att ni vet allt och kan allt om allt. Från amatörpsykologer till amatörläkare ställer alla sina diagnoser och tror dom vet exakt hur allt är eftersom dom varit magsjuk tidigare. Det är jättesnällt att bry sig, absolut, men snälla man vet inte hur det ligger till på riktigt förrän man är i exakt samma sits.

Läste igenom ett brev från styrelsen/bostadsrättsföreningen igår och blev alldeles upprymd! Tror jag aldrig blivit så glad av ett informationsbrev. Det är balkonger på gång, det är takterass på gång, det är relaxavdelning på gång och det är fiber på gång. Allt måste såklart röstas fram på nå slags möte nu i maj men ooooo va härligt det vore om allt går igenom.
Det känns lite halvjobbigt att lägga ut 100 laxar på balkongen men det är absolut värt det. Takterass vore underbart, utsikt över halva Sthlm! Relax vore oxo nize men vet inte riktigt om jag skulle utnyttja den så mkt p.g.a. att jag är medlem på Sturebadet.

Jag får smått ångest när jag inte följer mina morgonrutiner. Igår var far och bror + några gamla arbetsbekanta förbi restaurangen nere i huset. Självklart gick jag ner och hällde i mig öl och diverse andra alkoholhaltiga drycker. Självklart bjuder jag upp alla på en lite drink hos mig och självklart vaknar jag med betongkepsen snett imorse. Gah, blir aldrig av med den lilla babyfat-magen! Det är endast pga. den j*vla alkoholen som jag har den kvar.

Jag har absolut inte modellbenen och snyggaste knäna men jag kommer iaf. hiva på mig shortsen även om jag knallar ner på stan för en lunch nån gång i sommar. Ok, jag kanske inte kommer ha dom om jag går omkring och shoppar en längre stund någon dag men det ska inte vara tabu att ha shorts på sig bara för att det är just shorts.
Är väl ingen som klagar när kvinnofolket kommer i korta kjolar?
Kul iaf. att dom tog upp ämnet och lite tips efter jag mailat häromveckan. http://manolo.se/2009/04/27/att-bara-shorts/.

Jag har tydligen blivit känslig för pollen. Är bara att acceptera. Kände av det lite förra året men nu känner jag av att det är nånting i luften som gör att det kliar i ögonen och går med halvtäppt näsa hela tiden. Måste vara pollen. Eller så är jag förkyld utan att känna av det. Det gör inte så mkt att det kliar, jag kan stå ut. Dock att jag gråter hela tiden. Blir sådär härligt "våt" i ögonen heeeela tiden.

Det kryper i hela kroppen när jag hör snack som snickelisnackarna helt uppenbart inte har nån koll på. Måste täcka öronen med lurar för att inte bli arg. Säga saker och anta saker bara för att man kanske hört nån annan säga det. Eller säga saker bara för att vara med i en diskussion och få vara med i gemenskapen. Det är härligt med gemenskap men när man kommer med osanningen som uppdagas så är man bara en idiot.

Total j*vla error i huvudet!
I lördags, när jag skulle ta det lugnt, så gick jag ner till KMK cafét för att ta en lugn latte med Oscar. Vi gick över till Strandbryggan och tog några öl. Det slutade med en flaska rosé rakt upp i huvudet medans vi lapade sol. Såå underbart!
Sen lämnade vi bryggan och var en snabbis hos mig, so far so good! Kom över till Söder och av nån anledning började vi grabbgruffas sådär mysigt som bara grabbar kan. Jag tog en taxi hem runt 12. När jag kommer hem inser jag att mina nycklar är borta.

En taxi tillbaka för att leta nycklar. Ringde till låssmeder som svarade och var förstörda. Fick till slut tag i en kille som hade jour och var vaken. Han ville jättegärna hjälpa mig, eftersom han tjänade 1800:- på att öppna min dörr. Jagade tag i en bekant i huset som tur nog var vaken och också befann sig på söder. Hämtade upp honom och precis samtidigt kom låssmeden. 1500:- i taxi och 1800:- för låssmed tycker jag var lite väl dyrt för att låtsasgruffas lite på gatan.
Har tappat mina nycklar två ggr i hela mitt liv och detta inom loppet av två år. Dessutom på samma ställe på söder. Aldrig mer söder! Hör ni det! ALDRIG! Spelar ingen roll hur nykter eller hur drucken man är, det händer alltid skit på söder.
Dom vill inte ha mig där så det är lika bra jag håller mig borta.

Nu är det superångesten för nycklarna jag försöker mota bort. Inte för min lägenhetsnyckel eller stugnyckel utan mest för jobbet. Magnetnyckeln är det bara inaktivera, men den fysiska nyckeln är svår att inaktivera. Dock...hur stor är chansen att en inbrottstjuv får tag i nycklarna och vet att jag jobbar där jag jobbar och bestämmer sig för att först bryta upp porten där nere och ta sig in här.
Still...en j*vla ångest.

(jag ber om ursäkt för det dåliga språket, är så j*vla upprörd bara)

Idag åt jag...köttfisk...

Blir nästan lite smått irriterad över leveranstider och folks oförmåga att leverera i tid. Beställde under förra veckan en helt ny uppsättning vinglas, ölglas, vattenglas osv. för att ha tills på Lördag då det kommer över en massa folk. Så hör jag med stället ang. leveransstatus häromdagen, då ska det komma under nästa vecka.
Lika min vinprenumeration. Dom skulle leverera vin till mig den 26:e februari. Klart det inte kom nåt vin, nu är hela vinhyllan tom. 7:e april kommer leveransen. Nu måste jag köpa upp lite viner till imorgon bara för att ha nånting att bjuda på och fylla hyllan bara för att företaget är så otroligt hopplösa på att hålla datum.

Men vad gör det om hundra år. Solen skiner. En kall öl på Tures innan maten på Grodan vid 19 blir alldeles lagom. Kanske två t.o,m.
Bra pass imorse! Körde 20min trappmaskin som uppvärmning. Ner och lyfte tyngder i 30min. Avslutade med 15min cykel innan jag proppade i mig storfrukosten. Underbart!

Så blev det vinter igen. Snöslask överallt. Fick gräva ut bilen imorse och blev därför lite lätt blöt om fossingarna. När jag gick genom Sturegallerian så knakade skorna av fukten så jag var tvungen att trippa på tå. Körde ett kort "pass" idag. 45min, sen var jag så sugen på frukost att jag var tvungen att gå ner och duscha.
Kom överens om pris för att sälja min bil igår. Blev såklart det lägsta priset jag hade tänkt att gå ner till. Bilaffärer är det sämsta man kan göra. Man förlorar aaalltid pengar på bilar. Så loggade jag in på banken imorse och fick en smärre chock. Tror jag gått ut och druckit lite för mkt öl och förköpt mig på prylar denna månad. Pengar pengar, varför har man alltid för lite?
Nästa månad blir smal. Inte en pinal ska jag köpa. Inge bjuda och inga onödiga beställningar. En hemsk månad väntar...

I fredags var det lite fredagsöl för att vi lanserat en spansk tv-guide. Blev lite mkt skumpa och öl den kvällen. Det sista jag gör innan jag går hem är att beställa in massa Xante och några öl. 5min senare går vi hem. Kändes heeelt värdelöst.
Lördagen blev alltså halv men ändå tog jag mig ner till Tures där Mr. T och jag inmundigade en varsin Clubba och lite öl. Vidare till Riket för lite öl och wirre. Sen hamnade jag på Nordic där jag träffade Robert och hans kompis som gjorde en intervju med nån DJ-kille. Stannade där hela kvällen för att bli upphämtad av två blondiner som ville ha MAX-mat.

Det känns helt tokigt när man summerar vecka för vecka. Hur man lever. Det är utgång mest hela tiden. Det känns som att nästa helt får bli utgångsfri. Speciellt när det är löningshelg. Det är heeelt tokigt att gå ut då. Jag som skulle börja fokusera på nyttigare saker som jobb och träning. Sen vill jag gärna ha lite tid över på kvällarna att försöka vårda andra intressen. Dock känns det lite som en ringklocka nu, det är dags att inse att man inte kan leva såhär för evigt...

Idag känner jag mig...tom. Känner inte att nånting går riktigt som jag vill. Jag vill inte ha osäkerhet och irriterande moment runtomkring mig. Jag verkligen h*tar när man ska lösa problem som egentligen inte är mina problem och jag H*TAR när andra gör fel och jag måste lida för att dom inte klarar av det dom ska.
Alla har brister och jag är absolut inte perfekt men man kan väl försöka vara hjälpsam och göra sitt bästa. Jag vill slå nånting semihårt väldigt hårt. Just nu vill jag lägga mig nånstans där jag är alldeles själv och drömma mig bort från all sk*t. Hela livet kommer man vara beroende av andra och jag...ogillar det väldigt mkt...

Imorse missade jag såklart mitt tåg 06:41 med typ 30s. Såg tåget åka iväg 06:39 enligt min klocka. Fick köpa en ny biljett. Väl i Uppsala fick jag tag på en taxi med en BMW-frälst människa så han tyckte det var underbart att jag skulle tills just...BMW. Väl där provsatt jag lite olika bilar och hämtade Minin. Åkte till Solna så dom kunde besiktiga den åt mig eftersom dom var så j*vla klantiga och gjorde det inte riktigt när jag var in sist. Visst...jag fick en lånebil och allt var gratis. Men det är fortfarande tid jag aldrig kommer få igen. Bara för att riktigt utnyttja lånebilen tog vi den ner i Hötorgets garage och besökte MIO på lunchen. Jag är orolig för att få en bot när jag står här på innergården dessutom, kollar ut var 5:e minut. Helt tjockt med bilar överallt härikring just nu.

Riket-torsdag idag. Jag har inte nån lust alls eftersom jag antagligen ska upp tidigt imorgon och åka med bilen till Solna igen för att hämta min egen. Men vad gör det en annan dag...

Idag känner jag mig som Flat Eric när jag sitter och lyssnar på musik. Fattas bara korvarna...

Igår var jag på toppenhumör hela dagen, dock lite småstressad. Stressen berodde på att jag inte kände mig kompetent nog att klara av nånting som senare visade sig vara rätt enkelt. Hur som haver så gick jag hemmåt ivrigt i hopp om att en avi skulle ligga på hallgolvet från posten. Jag beställde LX3-kameran i helgen och Dustin brukar bara bra att få ut sina ordrar. Dock så låg där ingen avi. Kollade leveransstatus och självklart hade dom den inte i lager. Hur kunde jag missa detta? Får vänta till den 10:e. Men...det kanske är positivt. Det är sällan jag väntar och längtar efter nånting nu för tiden, blir nyttigt för mig.

På vägen hem handlade jag till en fisksoppa. Stannade till på Coop på Erik Dahlbergsgatan. Jag har alltid märkt att dom som jobbar där inte riktigt VILL jobba där och igår blev jag riktigt irriterad. Drog mitt kort åt båda hållen, man vet aldrig vilket håll det är. Ingenting händer. Så frågar jag lite skämtsamt; är det jag som gör fel eller är det nåntign annat? Då svarar surfi**an "ja det är dig det är fel på, ge mig kortet". Blev lite paff men fick ändå ur mig nånting om att hon var otroligt trevlig och tack så heeemskt mkt för hjälpen. På ett uppenbarligen ironiskt sätt. Då kollade hon bara ilsket på mig och tog nästa kund.
Tack och bock Coop, ännu en förlorad kund.

Oooo jag är så sugen på att hitta på nånting kul ikväll men jag ska stå emot och vara nyttig. Hem och jobba är det som gäller. Basta!

Två julbord senare kunde jag knappt stå. Julklappsutdelning med turlappar var ingenting för mig så jag slet upp alla i min egen takt. Dessutom är jag inte den som måste säga hur underbara och hur mkt jag behöver allt jag får för att få klappköparen glad. Att man måste begränsas av de allmänna åsikterna om hur allting ska vara är inte heller för mig så jag gick och vilade på sängen runt 22-23. Dock utan sömn eftersom ungar och vuxna alla trummade på trummor och skrek ut sina skratt långt in på natten. Sen ifrågasätts man varför man vill sova länge när man har semester. Hade inte jag blivit "vuxen" för flera år sedan?
Ska bli otroligt skönt att åka hem imorgon över några dagar, skulle ha stannat till den 30:e när jag åker upp till Sälen men jag klarar inte av det. Måste hem och sova i min egen säng och ha lite egen tid. Den 29:e åker jag sen upp mot Sälen.

Nu ska jag läsa vidare på dagens bok...

Jag har aldrig varit speciellt sugen på att kolla in Ralph Laurens klädlinje eftersom jag haft annan stil genom åren. Just nu så går min stil mer och mer åt det klassiska med en modern touch. Låter otroligt corny men det är sanningen. Stilrent och enkelt men ändå nånting som står ut från den konventionella klassiska stilen. Är faktiskt lite trött på den vardagliga jeans-rockiga och för stora tröjor slafsiga "I don't care-stilen". Kanske var längesen iof? Hah. Jag kom in på RL's shoppingsite för dom i USA idag och hittade mkt jag skulle kunna tänka mig. Är sugen på att uppdatera garderoben med lite olika tröjor och skjortor nu till vintern.

Är inte på bästa humör. Skulle hjälpa Pierre med hyllor idag men jag känner inte alls för att interagera med människor idag, kommer bara säga nånting dåligt känner jag. Känner mig nästan lite...farlig. Lethal, on the verge of frenzy. I think my mask of sanity is about to slip.
Tur att jag tog en morgonpromenad runt djurgården.

Dagens irritation är på något sätt jantelagsbesläktat. Det handlar om fördomar och att folk antar att det är på ett visst sätt. Dessutom är kanske inte allt väldigt genomtänkt alla gånger.
Jag om vem tänker inte genom allt jag gör eller säger. Jag kan säga väldigt klantiga saker ibland och tro att alla fattar att det är ironi eller ett skämt.
Jag frågade runt ang. lunch på kontoret idag. Mitt förslag var Tures. Av 90% fick jag ett nej. Inte vilka nej som helst heller. Det var "nej det är så dyrt", "nej jag tror inte det" och "nej haha". Det känns verkligen som att det är fördomar bakom dom flesta "nejjen".
Tänk såhär; Vanlig lunch: ca 70kr. Tureslunch: ca 120kr. Dom där 50 kronorna dricker alla lätt upp en helt vanlig onsdagskväll utan att blinka. Det blir säkerligen 50kr x 4 eller 5 t.o.m.
Så varför möts man av att det är för dyrt eller nån annan fördomsfull anledning till att man inte kan äta där? Mycket att göra? 1h lunch någon? Du har inte tid? Då tar du ditt jobb för allvarligt (som att jag kan avgöra det, haha!). Eller är det som jag skrev, fördomar?
Äckligt är vad det är.

Senaste dagarna har jag upplevt irritation i ögonen när jag suttit framför en skärm. Eftersom jag sitter framför en skärm på kontoret minst 6-7h om dagen så har det varit smått jobbigt. Det är precis som efter man har gråtit. Dom salta tårarna har torkat ut ögonen och det svider lite. Så snart jag lämnar skärmen så tar det ungefär 1-2-3min så känns det bra igen. Ofta blir det så att jag kommer hem och direkt sätter mig vid en annan skärm för att jobba vidare. Även när jag inte jobbar på kvällarna så blir det en del "skärmtittande" iom. alla serier som kommer.
Det känns inte bra det här. Är det dags att kolla ögonen? Har inga problem med synen, ser som en hök. Heh. Jag kanske behöver en lampa bakom skärmen eller nåt? Sover jag för lite? Är jag allergisk mot något nytt jag testat?
Jag måste gå till botten med det här.

Idag tänkte jag försöka ta mig ut på en shoppingrunda. Högst upp på listan står en pryl som är lite...småpinig; en nästrimmer. Köpte en för nåt år sedan som gick sönder för några veckor sedan. Riktigt dålig kvalité. Funderar på att köpa en bra, men vart? Andra punkten på listan är en rakspegel. En med en fot på som man kan ställa på handfatet och flippa så man får olika förstoringar. Incrouable bra för både rakning och nackhår. Tredje punkten är byxor. Nå smala chinos hade jag tänkt mig. Har nästan bara jeans i olika utföranden i min garderob. Sista punkten, som jag ännu inte orkat ta mig tid till, är Kerstin Florian-produkterna.
Får bli en långlunch idag.

Funderar på att införskaffa mig Forever Alluring Eyes från Forever Living Products. Dricker deras Aloe Vera varje dag. Har inte hittat någon ögonkräm som jag varit nöjd med.

Jag förstår inte riktigt varför jag måste vakna vid 6 en lördagsmorgon när jag borde sova ut. Jag har ställt klockan på 07:30 idag eftersom jag ska in till Sturebadet vid 9, men ändå...jag borde sova tills klockan ringer. Istället ligger jag och lyssnar på när Fragolina jamar och leker rövare i lägenehten. Hon anser att det är dags för tonfiskfrukost och om husse inte går upp och ger henne det så ska hon iaf. se till att jag vet om att hon finns.

Så sen jag vaknade har jag;
- Spelat ett parti Solitaire Klondike 1
- Svarat på 2 sms som kom igår kväll
- Fört över skisser från jobbet
- Gett Frago "Happy tuna"
- Gått igenom hela "daily-listan" i bokmärkena

Jag har aldrig i hela mitt liv ätit en kebabpizza men ikväll tror jag att jag ska slå till. Det känns som att jag borde göra nånting "tokigt" och en kebabpizza är faktiskt...tokigt. Eller så borde jag ta bilen nånstans. Nånstans långt borta. Kanske Oslo, kanske Köpenhamn eller kanske...Ormträsk...
Ne ikväll får jag vara med mig själv och min kebabpizza.

Antar att det är dags att gå upp och ta sig en dusch...*suck*...

When you're around...you're around...
FrankMusik - “When You’re Around (Boys Noize mix)

Ibland sitter man mitt i någonting där man faktiskt har nånting att infoga i diskussionen. Man sitter och suger ett tag och tänker att snart ska jag nog flika in det här eftersom det är rätt viktigt. Men när alla nästan pratar i mun på varandra och alla vet precis hur det är. Jag ORKAR inte! Jag är en lat j*vel...men när folk är så ivriga att synas/höras och dom vet exakt vad problemet är så lägger jag ner.
Jag kanske blir besviken? Men på vad? Kanske på att inte vara med? Kom igen nu amatörpsykologerna, ställ eran diagnos...

F.ö. är jag rätt trött på att äta på kontoret. Har blivit så...är rätt bekvämt. Att köpa mat, äta i köket, sätta sig vid datorn. Blir ungefär 20-30min lunch. Ett steg i rätt riktning är nog att träna på lunchen. Många äter frukost på "arbetstid", då måste jag kunna äta lunch på samma sätt. Men vänta nu, det ska vara lika för alla! Just det...glömde det...att alla har samma inställning.
Fast det är väl så...minoriteter och avvikanden kommer aldrig riktigt accepteras.

Ser ut som att det blir en Gefletrip den 10:e. Nize.

Hahaha, så j***vla kul: http://www.videosift.com/video/Diesel-XXX-Commercial-SFW

Jag fick veta lite mer om gårdagen nyss. Tydligen var jag på väg från Berns och blev nästan påkörd av en taxi som fick tvärnita för mig. Jag blir rädd för mig själv! Så illa. Inte för att det händer speciellt ofta...men damn...skärpning!

I knew it. Skulle ha dragit igång min idé jag hade för några år sedan...
http://www.e24.se/branscher/tjansteforetag/artikel_695611.e24

Det känns ibland som att livet går i cykler. Som att man har vissa perioder då allting bara rullar på, allting "klaffar" och man är nöjd. Sist jag hade en sån period var i våras och halva sommaren. Jobbet flöt på bra, alla hörde av sig ofta och hade kul och allt jag tog tag i gick bra. Sen kom semestern och jag märkte hur alla plötsligt gled iväg och hur allting jag nu tar tag i antingen inte alls blir som jag vill eller blir oavslutat.
Jag hoppas att vintern kommer bli bättre.

Jag fattar inte att jag alltid tror bra saker om folk. Det är alltid kul med det som är hett för stunden.

Igår kändes det riktigt bra på SATS. Visst...jag tränade inte lika länge och var lika uthållig som förut men jag körde med ungefär lika vikter och motstånd som förut och det kändes helt ok. Det känns bra om jag lyckas komma igång nu. Gjorde en bärdrink till frukost imorse efter mina situps.

Det är sällan jag känner känslor för att någon annan är ledsen eller arg. Jag känner heller ingenting när nån försöker peppa mig och säger "kom igen nu!". Jag har sällan medkänsla för folk som har det svårt. Jag kan förstå situationen och tycka nånting, kanske att man ska hjälpa, men känslorna finns inte där. Jag kan inte hjälpa det, jag funkar så. Men när folk runtikring en är bittra/sura/på dåligt humör...då blir jag lite irriterad. F*n...deal with it! Hatar grumpy tråkiga människor.
Kan störa mig riktigt på dom man håller upp dörren för, som igår på gymmet, och dom bara tittar ner i marken när man ler och försöker vara trevlig. Ett "tack" kanske är för mycket...men f*n bjud på ett léende!
Töntar.

När jag gick till jobbet imorse så kom en SAAB och nästan körde på mig när jag gick över övergångsstället vid ICA Esplanad. Jag gick på övergångsstället och han hade väl brottom och jag fick skynda mig över för att undvika att bli påkörd. Hur som helst så började jag tänka på vad det är för människor som kör SAAB.
Det är nog många som är svensson och tror att dom köper en svensk bil. Det är nog säkert många arkitekter eller såna som tror att dom köper en "designerbil". Det är nog rätt många som har bra lön och tycker att dom är världens härligaste människor eftersom dom har självförtroendet att dom vet bäst. Jag tror många av dom tycker att dom har bra smak. Det är nog dom som tycker att Volvo är en svensson-bil men ändå vill köpa "svenskt". Dom har nog lite gud-komplex och tror att dom kan göra precis som dom vill i alla situationer. Jag tror även att dom är rätt korrekta, att man måste reagera på ett visst sätt i vissa situationer. Att inte bry sig är inte tänkbart.
Det är alltså därför jag fått fingret av en SAAB-ägare när jag gick över ett övergångsställe för några veckor sen och det är också därför jag nästan blev påkörd imorse.
Jag stör mig på alla dessa SAAB-människor. Det är en ful bil och har inte ändrat utseende på 15år. Bara en sån sak som att man måste lägga växelspaken i back-läge för att starta bilen...wtf?! I bilen känns det som att man sitter i en dåligt designad cockpit.
FU alla SAAB-människor!

Jag klarar nog inte av det här mer. Jag känner mig som en slusk! Jag tänkte spara ut skägget i några veckor så jag kan ha mustasch. Hade en liten pakt med Magnus om att vi skulle raka av allt utom mustaschen på måndag men jag klarar nog inte av det. Måste hem och trimma det. Om det inte kliar så känner jag mig som sakt som en slusk. Fastnar katthår i det! Kan komma till jobbet och märka att jag har halva Fragolina i ansiktet.
Jag är sj*kt sugen på en stor god sallad med fetaost idag.

Tog mig ut till båten igår. Skulle bjuda Emma på en båttur. Jag var dock helt säker på att det blåste alldeles för mycket och halvdåligt väder. Hon hade gjort supergod sallad och ansträngt sig. Det slutade med att vi fick sitta i båten och äta utan att åka ut. Blåste så otroligt mkt. Dags för en större båt! Work harder!

Känner mig helt oinspirerad idag. Halvdåligt väder. Inte ens halvbra. Mina mage är uppblåst eftersom jag inte längre käkar enligt GI-regler. Pleo står och bara stirrar på mig utan att göra nånting alls. Jag är otroligt frustrerad över att man inte får material i tid och när det påstås finnas så...finns det inte. Jag blir så j*vla irriterad över att inte kunna göra nånting bra just nu. Väntar och väntar och sen när det väl blir av så får man minimal tid på sig. Vill åka ut med båten där det inte är nån och skrika av mig ett tag.
Men lugn lugn...snart är det midsommar och snart efter det är det semester...

Dagens låt får blir "Idealistic" av Digitalism.

Min vecka har varit lite olönsam. Halva veckan har jag åkt till IKEA och shoppat grejer och satt upp lampor och diverse annat på kontoret. Andra halvan har jag gått och spenderat pengar på båttrailer, bilgrejer och konstiga räkningar som dykt upp. Var och bytte till sommardäck på bilen idag. Fick köpa ett nytt däck eftersom det var konstigt slitet, har antagligen kört på något. Däcket gick på 3400sek. För ett j*vla däck! Han på däckfirman trodde inte heller på priset och var tvungen att slå upp det. Så där gick man miste om 4200 j*vla sek. Gah, hatar att ha bil...men det är så underbart och praktiskt när man väl behöver den.
Börjar få lite småpanik över hur mkt pengar jag slänger ut på allt jag "behöver".

Oooo ikväll är det La Mode. Jag vill verkligen verkligen gå men allt jag måste måste göra sätter käppar i hjulen för mig. Dessutom vet jag att jag kommer vara bakis imorgon och det känns så otroligt dumt. Man gah, jag är så sugen.

Det blir en hektisk helg. Imorgon är det grilla. Lördag är det Nora. Söndag blir nog ren jobbdag. Ska dessutom hinna med att bygga klart ett helt admin och en engelsk site till Freys. *otroligt jobbig stor suck*

Igår hade vi några site-releaser åt Bonnier här på kontoret. Alla var sjukt stressade och massa småproblem skulle hela tiden fixas.
Det är rätt fascinerande hur folk reagerar på stress. Jag tror dom flesta blir rätt otrevliga och enspåriga. Dom fastnar i sitt tunnelséende och hör bara sin egen röst. Stör man dom...då j*vlar får man veta att man lever. Jag ser detta som ett tecken på svaghet. Jag vet inte vad i min uppväxt som gjort att jag är så lugn men jag har den erfarenheten att man inte vinner något på att stressa upp sig. Viss mån av stress kan vara bra, men det kan inte vara bra att bli otrevligt stressad så man bara kan fokusera på en enda sak.

En annan sak som jag stör mig på är när ingen säger till en att man har nånting...avvikande i t.ex. ansiktet. Jag menar inte nån missbildning eller liknande. Säg att man står i ett grupp och pratar och fokus är på dig. Ni står där i säkert 10min och pratar om ditten och datten. Efter går du in på badrummet och speglar dig. Du upptäcker att du har en...kråka i näsan som är väl synlig. Frågan är nu; har alla sett denna och inte sagt till eller har den varit osynlig. Om nu du ser den direkt när du speglar dig så har den säkerligen varit väl synlig och varför har ingen sagt till?! Är det någon som har ett hårstrå som står rakt ut från huvudet eller liknande...SÄG TILL! Det är väl ändå bättre att personen får bort denna avvikelse för att undvika fortsatta pinsamheter.

Solen skiner rätt ok idag. Måste bege mig ut på stan och shoppa. Jag bra måste ha nå juste sommarskor och ett par chinos. Imorse när jag skulle välja byxor så visste jag varken ut eller in. Ska man ta ett par tjocka blåjeans? Ett par tunnare "kostymbyxor" eller dom där chinosarna som hängt med i säkert 3-4v nu eftersom det är kemtvätt på dom?

Har suttit på Dialect idag igen. Gjort klart en kampanj till. Kanske blir lite till nästa vecka, dessutom lite roligare kampanjer.

F*N! Jag blir så arg på mig själv. Ringer runt och hör med folk om dom vill gå ut och käka och ta nån öl eller glass, eller whatever, i solen men ingen verkar pepp eller har tid. Så vad gör jag? Jag kurar ihop mig framför datorn och slösurfar. S**ANS H**VETE! Ta sig själv i kragen och gå ut själv! Hur svårt kan det vara? Uäh, jag måste börja bli mer social. Träffa människor som delar ens intressen och smak.

Imorgon åker vi mot Barcelona.

Träning imorse, rätt avslappnat. 15min uppvärmning och 30min snabb gång. Lite magövningar. Hem och laga tvåäggs omelet med soltorkade tomater, fefferoni, bönor och sallad. 1 glas c-vitamin blåbär. Dusch, klappa katten sen var det bara att spatsera iväg till kontoret.

Gårdagen var inte alls nån bra dag. Allt gick emot mig. Planer blev inställda, bot på bilen, strömavbrott hemma och allmän likgiltighet gick genom min kropp. Imorse ringde far min och sa att det skulle vara folk i våran stuga i Sälen då jag hade planerat att åka upp. Aeh, man tröttnar när det är motvind hela tiden. En positiv sak som far sa när vi pratade om bilar var att hans leasing på ML:en går ut i höst. Men man vet aldrig med honom, han får för sig saker och halvlovar...sen ändrar han sig i sista sekunden bara för att han känner för det.
Jag behöver sommar nu. Ut med båten och guppa i nån vik med Alicia i öronen och en god picknick.

Jag känner inte alls för fest ikväll.
Vilket intressant konstaterande. F*n har jag inget bättre att skriva om...? Händer det ingenting? Det är rätt händelselöst mitt liv just nu. Jag är trött på så mycket och orkar inte ta tag i saker. Det känns som att veckorna bara försvinner och jag gör absolut ingenting värdefullt. För mig iaf. Jag måste sätta mig ner och tänka igenom vad det är jag vill ha. Vad ska jag göra med mitt liv istället för att bara dra omkring och vara.

Dessutom lägger jag upp min matbild nu igen. Så skriver jag att jag nyss var och tränade. Som att det vore intressant. J*vlar vad jag svär nu för tiden. Men f*n jag måste bli intressant. Sluta svära. Kanske bli lite bättre på att visa hur excentrisk (läs sjuk i huvudet) jag är. Kanske skriva nånting stötande...nånting som nån kan spöa mig för. Nånting som får mig att...äh f*ck this.

Dagens citat hämtat från kommentarerna på en blogg jag brukar läsa..."En fin klocka är alltid uppskattad...om man inte bor på söder...".

Riktigt trött imorse när jag gick till gymmet. Var nästan så jag somnade till lite på bandet ett tag. Var tvungen att avbryta efter 30min och ställa mig på trappmaskinen istället bara för att vakna. Så det blev bara en 45-minutare idag. Lika bra då jag snoozade i 15min från att jag vaknade av klockan 06:30 och blev lite sen. Så fick jag en tiiiny blåsa på högerfoten...som att skorna inte är tillräcklig ingådda? Har haft dom i över ett år.

Ingen bra dag idag. Jag har ingen inspiration till något alls. Allt runtomkring mig har varit så fult idag. Jag kände mig hängig och påsig under ögonen. Jag hittar ingen ny bil. Ingenting roligt händer. Har inte tid att gå ut på stan för att kolla på lite kläder ens. Allting i veckorna går så snabbt eftersom man har så mycket att göra. Jobbar hela dagen och när man kommer hem gör jag oftast en sallad eller nåt och sätter mig framför datorn för att jobba ännu mera.

Jag skulle vilja ha en vecka då jag bara sket i allting. Bara gled omkring och tog det lugnt. Inte tänkte eller brydde mig i någon annan än mig själv. Far min ringde nyss. Kommer du hit på fredag, frågade han. Ja just d, tänkte jag. Dammit. Ska dit och hjälpa dom att konfigurera ett e-postkonto. Det är allt. Samtidigt tänkte jag fixa med båtgrejer men Okie kunde inte i helgen så det blev inte heller nåt. Får åka dit på söndag. Uäh, har ingen energi till sånt. Är bara så trött på det mesta.
Fattar inte vart det här kommer ifrån. Är det min nya kost? Är det jag som fått nå slags vinterdepression? Känns som att allt är emot mig.

Jag måste f*n ta tag i mig själv nu och göra nånting åt det här.

Man lever inte alltid som man lär. Jag har börjat störa mig som f*n på när folk hintar vad dom tycker genom att skämta. Att skapa förvirring och osäkerhet är tydligen nånting som anses vara en bra social förmåga. Jag avskyr verkligen människor som har som syfte att "attackera" nån för att dom direkt ser att man kan prata ner denna person till tystnad. Som att dom vinner nånting på det. Dessa personer vill oftast bevisa för alla runtomkring att dom är något som man bör eftersträva. Det känns ungefär som att skriva blogg för andra än sig själv för att visa vilken intressant person man är.
Jag är helt tvärtom...tycker jag iaf. Jag försöker se till att alla mår bra och försöker skämta om saker som är positiva. Om jag märker att nån säger något tokigt som folk reagerar på så kan jag spinna vidare på det och vända det till någonting bra så det inte uppstår den där pinsamma situationen. Den där när nån tar tillfället att kritisera nån för det dom just sagt fast dom bara menade att vara trevlig. Om en person säger något tokigt så är det...tokigt. Om två personer säger samma sak är det inte alls lika tokigt längre.

Imorse blev det en tvåäggsomelett med ost och medwurst och ett glas c-vitamin brus.
Till mellanmål åt jag cashewnötter och till lunch satte jag i mig en kycklingsallad från det där fiket på Sturegatan. Jag är mätt heela tiden. Undra hur det här ska gå.

Mitt lock försvinner inte och imorse när jag kom till jobbet hade jag nästan lite ont. Vågar inte tryckutjämna riktigt. Vet inte om det är så bra att göra så. Vill bara få bort det här så jag kan trääääna.

Har mkt svårt att sluta lyssna på Dusty Kid - The Cat.