Vad gör jag här? Är jag lycklig? Vad gör jag för att få det bättre?
För...hur mycket man än jobbar och har en massa pengar så man kan göra härliga saker som gör en glad så känner jag oftast att det fattas nånting. Jag tror det är nyttigt att aldrig vara nöjd, dock känner jag att jag skulle kunna vara lite närmare den där nöjdheten som hela tiden ligger framför mig som en guldpläterad morot.
Det här kommer skrämma livet ur alla framtida möjliga partners men jag börjar känna mig peppad inför hela familjegrejen. Jag kommer på mig själv gå och tänka på hur mysigt det vore att vakna upp en söndagsmorgon med en liten Marc Jr. mellan mamma och pappa. Att ligga där och iaktta det lilla livet och dennes mamma och känna sig som världens lyckligaste.
Självklart får man alla problem och jobbiga saker på köpet...men jag börjar inbilla mig att det är klart värt besväret. Varför är det annars så många som har sånadär knoddar?
Det är många gånger jag säger att det är dags för förändring, nån radikal förändring. Jag är otålig och ha allting NU NU NU! Så jag gör listor över vad jag ska göra för att få det som jag vill. Självklart inser jag rätt snabbt att jag måste ta det i små steg. För hur ska jag få det där barnet att vara förälder till om jag inte först har nån som kan producera det till mig? Hur och varför ska jag flytta till den där större lägenheten om jag inte har en inkomst till och enbart mitt eget skratt att fylla rummen med?
Jag trivs...
...men imorgon är jag bättre!
And remember: Even after all this time The sun never says to the earth, "You owe Me".
