Jag ångrar ingenting.
Dock kan jag erkänna att jag är en bättre människa idag än för 10 år sedan.
I won't run away from...a life worth living.
Jag inbillar mig att det bottnar i att jag aldrig vill förlora nånting bra. Att förlora nånting och aldrig uppleva det igen. Jag vill ha tillbaka de där känslorna jag hade förut, kommer jag någonsin känna sådär igen? Ingenting är säkert. Vill lägga allting i en liten ask och ta fram det när jag behöver det som mest.
Jag har noll tålamod...vill känna det där igen. Nu, NU, NUUU! Jag vill kunna förlänga känslan. Det är nog därför jag kan lyssna på samma låt på repeat 1 hur länge som helst, bara jag känner den där känslan om och om igen.
Så försvinner det och jag blir bara ledsen.
Jag känner den där sjuka isande och brännande känslan sprider sig, bara för att jag tappar känslan...
