Jag älskar att jag hatar...nej nej...
Jag hatar att jag är så otålig och inte kan ge saker tid.
Jag blir nästan lite rädd för mig själv när jag känner såhär. Varför känner jag såhär? Varför hänger jag upp allting, hela min tillvaro, på nånting som inte verkar vara för mig? Jag kan inte gå på nånting annat än känslor och känslorna styr mina handlingar och därför blir allt pannkaka. Kan inte kontrollera fingrarna och tankarna flyger snabbare än snabbaste snabbtänkade snabbmästartänkaren någonsin. Klockan tickar sakta mitt liv går snabbare än fysiskt möjligt...
Vad ska jag göra? Ge upp? ALDRIG! This time I will fight...




